Allvarligt talat…

…finns det få riktigt svåra frågor. En av de viktigaste och obehagligaste är frågan om rätten att ta sitt liv. Som tonåring läste jag Stäppvargen och minns orden om att revolvern på nattduksbordet var hans tröst, men hela mitt vuxna liv har jag nog sett det hela ur en mer moralistisk hållning. Vi har en skyldighet att leva och att göra något meningsfullt av det.

Efter att ha läst Katia Wagners intervju med Ann Heberlein kanske jag är lite mindre äppelkindad. Det är en stark text som inte väjer för de svåra känslorna.

Läs!

Ulrika Knutsons recension

Få dem att skratta!

Jul är tevetid och vissa filmer är komprimerade tidsresor. Singing in the rain såg jag i femårsåldern hos farmor och minnesbilderna var vaga – men scenen när Gene Kellys kompis springer uppför väggar har förföljt mig genom livet.

Det finns väggar som är möjliga att springa igenom. Svårigheten är att veta vilka.

Om du bara ska se ett teveprogram 2009…

…låt det då bli den underbara danska dokumentären om Ellen Bentzen 99 år och evigt ung!

Den går på lördag den 3/1 01.05 TV2 och huvudpersonen är ett under av inspirerande livsglädje och nyfikenhet . Nu lämnar jag de förpliktigande nyårslöftenas kvävande land och flyttar in i de lustfyllda föredömenas rike. Ellen är min nya stora hjältinna och jag kommer att utnyttja henne skamlöst som förebild. Dessutom är butlern Henry en man av stor värdighet som visar sin kärlek till “parasollernas härskarinna” på ett ljuvligt sätt.

Jag har vagt ett minne av att jag någon gång i tjugoårsåldern tänkte ungefär:
– Det ska nog inte bli så farligt att bli gammal…

Men innerst inne tror jag att bilderna av ålderdomens skröplighet har skrämt mer än jag vågat erkänna. Efter att ha mött Ellen och hennes butler är jag en aning mindre rädd!

Missa inte!

M-i-s-s-a i-n-t-e!

Mitt liv har blivit så inrutat

galler

De långsökta metaforernas tid är inte förbi och jag identifierar mig med det övergivna grillgallret utanför scoutstugan. Enstaka vedträn har inte brunnit. De sista korvresterna har sköljts bort av regnet. Jag som en gång var en stolt fotskrapa – hur hamnade jag här?

Att handleda examensarbeten är lite grann som att försöka hindra korvarna ifrån att ramla ner i elden. Skapa en struktur som gör problemet möjligt att avgränsa. Ställa frågorna på ett sådant sätt att verkligheten inte blir för påträngande. När vi undersöker uppfattningar OM verkligheten behöver vi inte ta ställning till hur  det egentligen ÄR.

Tyvärr har de avgörande och moraliskt krävande frågorna en tendens att hoppa fram och bita studenterna i näsan.  Då hjälper inga grillgaller – korvarna hamnar i elden och ingen handledare kan rädda dem.