I det moderna samhället är nästan alla åsikter tillåtna och jag har nog prövat de flesta gränser – men det finns ett ämne som är skrämmande tabu och i dagens SvD tar Berglins upp det som jag enbart vågar antyda.
Det mest förbjudna
Reply
Category Archives: Personligt
Julgransplundring – en utdöende konstart
Jag och min orkester har ibland glädjen att få spela till dans. Då får jag utlopp för alla dominanta sidor och ofta har vi lika roligt som de dansande. Tanken är att med en fast ledning kan t.o.m. ringlekar bli en behaglig upplevelse.
Min passion för traditioner började för 20 år sedan på en västkustsk paradisö. Jag hade sett fram emot en traditionell svensk midsommar men möttes av en lapp i affären:
Årets midsommarfirande är inställt p.g.a. att ingen kan leda dansen
Då bestämda jag mig för att träna på den här speciella formen av ledarskap som innebär att med mild övertalning tvinga vuxna människor att göra något ganska pinsamt – och göra det med så fast hand att det upplevs som en förmån att få vara med.
Dagens julgransplundring var riktigt kul – de vuxna lysande lydiga och barnen lika underbara som barn alltid är när de tror att de ska få godispåse.
Sen kommer tomten och lugnet lägrar sig över församlingen.
På hemvägen diskuterar vi våra värsta godispåsebesvikelser. Vem kom på idén att lägga frukt i en påse? Någon minns ett surt äpple med bismak av gurka. Det går en skarp gräns vid russinpaket!
Jag har generat mig…
…försatt mig i prekära situationer. Och sällan eller aldrig satt hälsan i främsta rummet.
Ofta har det skett utifrån ett kalkylerat risktagande där jag har försökt väga fördelarna med ett mer personligt förhållningssätt gentemot vinsterna i en striktare mer tjänstemannamässig neutral lärarroll.
Nu står terminen och väger. På fredag lämnas examinationena in. Då förväntas jag vara den objektive kriterieryttaren som bedömer alla arbeten utifrån upphöjd visdom. Samtidigt startar en kurs vars grundton handlar om lek, kultur och kommunikation.
Jag gör som alla riktiga män – citerar Gudfadern:
– I´ve tried to move out… but it pulled me back!
Frågan är vilken kraft som är starkast? Ordningssamhet, tydlighet och räta linjer eller de mer hotfulla kaotiska känslorna kring lek och lustfyllt lärande?
Jag, som lovat att avstå från alla pekoralistiska naturromantiska metaforer, känner valfrändskap (se där ett annat intressant ord) med den angripna bokstammen.
Antagligen är de små utväxterna ofarliga och kan till och med vara dekorativa. Den pampiga bokskogen är imponerande och vacker i lövsprickningstider – men underligt mörk och livlös på marken under sommaren. För den som inte varit i en riktigt skog är det lätt att förväxla en skånsk bokskog med vildvuxen natur. Jag ser det nog mer som ett uttryck för människans kortsiktiga triumf. Vi lyckas tillfälligt skapa en illusion av ordning.
Om kultur är “odling” så är detta kultur. Jag tänker nog att kulturbegreppet har andra mer vildvuxna dimensioner. Det verkligt spännande händer under ytan.
Det ska böjas i tid
Idag pustar jag ut efter examination av fem examensarbeten som jag varit handledare för. Det är en komplicerad roll och risken är stor att en ambitiös och orutinerad handledare tar över det som skulle vara studentens projekt. Baksidan är naturligtvis de skuldkänslor som kommer när resultatet inte blir så bra som handledaren tänkt sig. Lockelsen att överhandleda och oron för att studenterna ska bli underkända gör handledaren sårbar från många håll.
Det finns ett allvar i vetenskapligheten som lockar mig. Samtidigt är studenterna ofta upptagna av att förhålla sig till mallar och mer eller mindre uttalade kravlistor på vad som måste finnas med under rubrikerna: bakgrund, metod, genomförande, resultat, analys, diskussion o.s.v.
Mellan formaliadiskussionerna lyckades vi även beröra några viktiga frågor vid slutseminariet. I bästa fall kan ett examensarbete vara en värdig slutpunkt för 3,5 år av kvalificerade studier. I värsta fall är det tio veckors fostran in i osjälvständighet och lydnad.
Fototriss – tre vinklar på samma objekt
Veckans tema i Fototriss är tre vinklar på samma motiv.
Jag minns en tid när naturälskande motorvägsdemonstranter förlöjligades som trädkramare. Det var innan global uppvärmning och kris i bilindustri gjorde frågorna rumsrena.
Mina bilder handlar om träd som blivit stenkramare. Alarna vid åmynningen söder om Knäbäckshusen klamrar sig fast vid de stenar som tidigare har gett skydd åt rötterna.
Från andra sidan
Från havet på avstånd
Tillvarons instabilitet
Jag tränar mig på att leva i en föränderlig värld. Ett bra sätt att öva upp denna förmåga är att gå längs stranden vid Knäbäckshusen. Kombinationen av landhöjning och erosion skapar ständigt nya överraskningar och just nu svajar gammeleken som är själva symbolen för finansiell stabilitet oroväckande. Rötterna famlar i luften men sanden är långt borta. Inga räntesänkningar eller skattelättnader kan hindra det oundvikliga.
Hållbarhet som skämt?
Tomas Kroksmark fortsätter sin skoningslösa granskning av Lärarutbildningsutredningen
Det är givetvis möjligt att uppfatta namnet på utredningen på så vis att utredaren blinkar lite åt oss som läser. Men i sammanhang som dessa är det äventyrligt eftersom det kan finnas sådana som jag som i sammanhang som detta inte har lust att uppfatta den typen av skämt eller ironier.
En dag kanske Björklund & co upptäcker att de tankar som bär upp utredningen är betydligt mindre hållbara än de jordbruksredskap jag fotograferade under morgonens promenad.
Och tyvärr mindre användbara.
Och mindre hederliga.
Pygotskij och Viaget
Jag handleder examensarbeten och ett grundläggande problem är kravet på teorianknytning. Studenterna förväntas förklara skillnaderna mellan olika pedagogiska filosofier och det är en otacksam uppgift. Ofta blir det ytligt och slagordsmässigt.
Vygotskij är trevlig för han tror på samarbete, fantasi och att vuxna kan dela med sig av sina erfarenheter i nån konstig zon.
Piaget är omodern för han menar att kunskapsutvecklingen är individuell och sker i stadier.
Skinner är helt omöjlig eftersom han menar att straff och belöning är effektiva metoder.
Freud är obehaglig och sexfixerad.
Bristen på sammanhang och djup i kunskaperna faller delvis tillbaka på oss lärarutbildare. Men i jämförelse med Lärarutbildningsutredningen HUT:s text framstår dessa examensarbeten som små under av ambition och komplexitet.
Israel och Palestina – ett försök att förstå
Julen har dominerats av obehagliga bilder från Gaza. 1 De flesta försök att förklara händelserna har slutat i ett uppgivet suckande och många tycks sätta ett orimligt stort hopp till Obama. Jag tänker att det finns ett samband mellan de stridande parterna som kanske kan ge en ledtråd till att förstå konflikten.
Som mentor besöker jag studenter som håller lektioner. Religionsämnet har på kursplanenivå färändrats till att handla mer om etik än kristendom – men i verkligheten biter sig de gamla historierna kvar under täckmantel av allmänbildning.
Judendom och islam har en gemensam bas i gamla testamentet. Ett centralt avsnitt är historien om Abraham som beordras av gud att skära halsen av sin son Isak.
I Gaza håller båda parter på att offra sina barn av kärlek till gud. Tyvärr dyker ingen räddande ängel upp och förhindrar blodbadet.
Värt att veta?
Tomas Kroksmark fortsätter sin granskning av HUT (Lärarutbildningsutredningen) och denna gången sätter han fingret på det naiva och auktoritära kunskapsbegrepp som utredaren och utbildningsministern använder.
Det kanske gör ont att tänka sig att det finns elever som överträffar sina lärare, men det är nog bara att bita ihop och svälja den medicinen. Dessutom är det ett grundläggande problem att skapa ordning och reda i en värld som förändras så snabbt:
Vad är värt att veta i tider där alla världens information finns på några få musklickningars avstånd (datorn, telefonen, etc)? Det är en av vår tids viktigaste frågor som snabbt spiller över på lärarutbildningens grundläggande innehållsproblem: vad måste lärare behärska för att kunna möta ett extremt kunskapskomplext samhälle?
Jag börjar misstänka att HUT:s “hållbarhet” är av samma slag som pulvergräddens förföriska fräschör. Men finns det någon som på allvar tror att den är nyttig?
Tysta tankar 
