Things ain´t what they used to be

Things ain´t what they used to be – Oscar Peterson (nytt fönster)
Johnny Hodges – kolla albumtiteln…

Det börjar bli tydligt nu. Den ekonomiska krisen får konsekvenser för skola och förskola (länk1 ). Spåren från 90-talet förskräcker. (länk2). Svenska dagbladet beskriver den bistra verkligheten och Björklunds kommenderande/vädjande utrop klingar för en gångs skull ohörda i snålblåsten. (länk 3)

Från mitt lärarutbildarperspektiv är det förvirrande att manövrera i en blandning av kortsiktiga besparingar och fluffig retorik.

Förskolelyftet förespråkar en “ambitionshöjning” samtidigt som personal avskedas och barngrupperna ökar i storlek. Satsningen på språk och matematik är inte förankrad i någon definierad kunskapssyn. Det är svårt att frigöra sig från missttanken att individuell träning och lektionsliknande undervisning prioriteras och inhandlas av Skolverket . Fenomenografi och Merleau-Ponty lär inte står högst i kurs hos beställaren staten. Jag litar inte på bekännelserna om lekens betydelse och talet om lustfyllt lärande ekar tomt. Men jag har gärna fel.

När det gäller den nya lärarutbildningen rycker propositionen närmare och lärosätena finslipar sina strategier. Långsamt sipprar budskapet in i organisationen. Kvalitet mäts i andel lektorer. De som hävdar andra sätt att bskriva kvalitet riskerar att betraktas som forskningsmotståndare och bakåtsträvare.

Mitt hopp står till att studenter, kommuner och föräldrar reagerar. Adjunkterna hukar eller slutar.

orkan

“Sociala medier är politikernördarnas paradis”

skifte1

Det ska mycket till för att jag ska slita mig från soffan när jag kommit hem. Malmö högskolas lockade med skiftesföreläsning #98 »Piggare politik i twittertider? EU-valet sätter demokrati 2.0 på prov«

Anders Ygeman (S), Jenny Sonesson (FP) samt PM Nilsson från debattsajten Newsmil var i stort sett överens om det mesta och det hela gick ganska lugnt till under Lars Mogensens trygga ledning.

Sonesson inledde med att ge en personlig bild av hur politikervärlden fortfarande skälver efter Obamas valframgång men varnade alla som trodde att det var tekniken som var avgörande. Det fanns en vara med utstrålning, äkthet och personligt budskap. De politiker som tror att blogg och twitter är en genväg till väljarnas hjärt riskerar att bli besvikna.

“En ointressant politiker blir inte mindre ointresssant genom att twittra” – risken är snarare att bristerna i personligheten blir alltmer öppna och plågsamma. (Eller hur Mona?)

Fyra tendenser i politiken påskyndas av sociala medier:

1) Den blir mer personlig – Carl Bildt visade vägen

2) Den blir snävare – Allan Widmans försvarsblogg visar på betydelsen av att hitta sin stam

3) Kravet på autenticitet ökar – väljarna vill se helgjutna förutsägbara figurer som agerar värderingsstyrt.

4) Hierarkierna monteras ner. Drömmen om ett centraliserat parti går inte att förena med aktiva debatterande medlemmar

Ett Clintoncitat “Politics is show business for ugly people”.

Anders Ygerman föreslog de politiker som vill ha en form där de kan bre ut sig fullständigt och ocensurerat att använda den egna whiteboardtavlan. Varför blanda in andra? Å andra sidan finns drömmen om den där tunneln till väljarna. Omedelbar respons och möjlighet att fånga trender tidigt.

P M Nilsson beskrev skillnaderna mellan representativ, deltagande och deliberativ demokrati. Den senare skulle kunna beskrivas som demokrati som kulturform – någon form av frigörande aktivitet.

Den fientliga tonen som finns inom pappersmedia mot sociala medier blev begriplig när PM presenterade aktuella siffrorna för hur många som läser/köper tidningar. Framtiden för gammelmedia är inte ljus och tidningarna framstår som alltmer desperata i sina försök att hänga med. Tidningarnas kluvna hållning till läsarkommentarer är ett intressant exempel. Newsmill väljer att ta bort moderering av debattinlägg – Sydsvenskan stänger i stället av kommentarsfunktionen och skyller på personalbrist (efter att först ha uppmuntrat en pöbelaktig läsaraktivitet).

Suck – var finns jag i detta? Det känns underligt att referera utan att ta ställning. Vad lärde jag mig? Är min blogg politisk? Är jag en del av en rörelse?

Jag behöver fundera över om bloggen är något mer än en personlig dagbok med en hel del okända läsare.

skifte2

Jag brukar inte kommentera politikers klädval – men när Jenny Sonesson beskrev sig som modeintresserad blev jag aningen förvånad. Det kan vara en generationsfråga.

Fototriss – så ser det ut där jag bor idag

Dagens fototriss var en utmaning på många plan. Jag tvingades tänka över hur mycket av mitt liv jag vill lämna ut.

Den romantiska bilden av hänsynslös ärlighet frontalkrockar med mitt behov av hemlighetsmakeri och mystifikation. Det ska alltså vara en öppenhet som är helt på mina villkor. Inga heminredningsreportage eller trivsamma familjebilder.

Några fragment från mitt liv idag:

hus5

Stereoanläggningen köpte min familj 1968 och både fergusonförstärkaren och B&O-högtalarna fungerar utmärkt. Det slitna alfapelet berättar en annan historia. Den som är intresserad av heminredning kanske känner igen den danska cadovius-bokhyllan som vi målade vit i ren okunskap. Vi kommer aldrig att få vara med i antikrundan efter detta helgerån.

hus3

Jag fortsätter att lägga ut fragmentariska ledtrådar: orden, musik, teve, politiken…

dag1

Äsch – jag är trött på kurragömmalek. Detta är vår älskade punchveranda som vetter mot öster och ofta är behagligt varm soliga vårmorgnar. Är det någon designintresserad bloggläsare som känner igen stolarna? De är nog familjens bästa loppisfynd än så länge!

Jordaxelns lutning och var går solen ner?

Jag har länge vetat att dagarna blir längre på sommaren. Redan som barn var jag fascinerad av det lilla inslaget som redogjorde för solens upp- och nedgång i landets olika delar. (är inte signaturmelodin en variant på Blinka lilla stjärna?)

Jag har inte riktigt haft koll på att solen faktiskt går ner i olika väderstreck! I Malmö går solen ner någorlunda västligt över sundet och det har inte funnits några bra märken att detaljbestämma positionen med. Nu bor jag på en plats som ger mig möjlighet att detaljstudera förändringarna, och det gör jag gärna. På två veckor har mycket hänt och solen går idag ner betydligt längre norrut .

17/4 Klickbar:
sol11
29/4 klickbar:
sol21

Den naturvetenskapligt intresserade skulle antagligen invända att solen alls icke “går ner”, men att detta ovetenskapliga uttryck möjligtvis motsvarar min upplelse av att solen försvinner borom horisonten. För att förstå fenomenet måste vi känna till jordaxelns lutning och hur den varierar mellan årstiderna.

Ibland krånglar jag till det för mig.

Årets viktigaste krönika?

Anna Larsson säger det bättre

Länk

Det handlar om att barns tid för fri lek har minskat

Det låter kanske oförargligt men det finns anledning att oroa sig. En annan amerikansk undersökning (av barn i fattiga områden) visar nämligen att vid 23 års ålder hade en tredjedel av barnen som gått i skolliknande förskolor blivit arresterade för brott jämfört med en tiondel av barnen som gått i förskolor där lek prioriterades.

En annan gång ska jag berätta om familjemedlemmen, musikskolan och saxofonen. Är det någon som vill köpa en begagnad altsax av en ångerköpt förälder?

Kuku står – ingen byta får

Vi spelade mycket kort på barndomens släktfester. Jag läser kurslitteratur om det kompetenta barnet och funderar över hur vi behandlades på dessa rediga bonnagillen.

Det gick en skarp gräns mellan att vara barn vilket innebar att bli tagen hänsyn till, och den kalla verkligheten då man tog steget över till vuxenvärlden och förväntades stå ut med att få sin trumf spräckt i partolva. Det fanns ingen väg tillbaka till barndomens skyddade värld och hädanefter gällde det att bita ihop – även i nederlagets bittra stund.

Ett favoritspel var Kille. Läs mer

c