Internationellt utbyte i nytt ljus

Jag har varit en aning misstänksam mot internationellt utbyte. Det har varit ett evigt tjatande om hur viktigt det är för högskolan och jag har inte riktigt kunnat delta i upphetsningen.

Idag har jag träffat Jill och Kevin från Newcastle (North Umbria lärarutbildning) och är full av entusiasm. Deras erfarenheter ligger väldigt nära våra och jag behövde höra dem säga att vi är på rätt väg.

  • Det går att tänka sig en meningsfull tolkning av undervisning trots Bologna…
  • Det finns problem i att läraren backar tillbaka för långt ifrån en pådrivande position – de driver en kurs som heter The teacher as an actor. Du ska kunna fånga barnens intressse – inte enbart vara “facilator” (tillhandahållare)
  • Det går att bedriva undervisning utan ständig bedömning och matristerror
  • Det finns utrymme för att valbara moment där studenterna utmanar sig själva – deras exempel Maths for terrified borde vi kopiera
  • Det går att bygga Learning managemens systems (LMS) som inte i första hand syftar till kontroll och övervakning
  • Det finns fortfarande en del av akademisk professionsutbildning som handlar om hantverk och repetoar
  • Det går att förnya föreläsningsformen med hjälp av mentometerknappar
  • Det går att skydda sig mot fientliga angrepp om studentutvärderingarna är tillräckligt entydigt positiva och öppna
  • Film är fortfarande ett spännande medium och det går att bryta studenternas lärarfixering om de istället publicerar sig på internet
  • Det vore spännande att bygga en internationell del av vårt lärarprogram med ett långsiktigt institutionaliserat samarbete där studenterna läser en termin i Newcastle.
  • Det finns hopp om att dagens nervösa detaljstyrningsvåg ebbar ut. I England har pendeln svängt och politikerna är överens om att de rigida kursplanerna och ständiga testerna har varit katastrofala för landets utbildningssystem. I värsta fall får vi vänta tio år på denna insikt.

Så tänkte vi medan kon med två huvuden råmade…

ko

"Let´s cowoperate"

Känd eller okänd?

Anders Mildner skriver om de sociala mediernas svarta baksida – bekräftelsesökandet och längtan efter att bli känd. Oron för att inte locka besökare och den förlamande skräcken för att vara ointressant.

länk

Sociologen Zygmunt Bauman menar att dagens kultur förvandlar oss alla, antingen vi vill det eller inte, till en sorts konstnärer. Våra liv är verken vi skapar och vi blir bedömda efter hur väl vi lyckas forma dem.

Det kan vara omskakande att fundera över ett twitterflöde ur ett sådant perspektiv.

Gemensamt för oss alla som använder sociala medier är att vi paketerar och för upp valda delar av våra liv på något som kan betraktas som en scen. Men det är inte helt oproblematiskt att ideligen saluföra bitar av sig själv.

Jag har gott om vänner som känner sig stressade över att de inte uppdaterar sina statusrader tillräckligt ofta. Eller som oroar sig för att de inte skriver tweets som är “bra nog.

Jag brottas en del med frågan och är inte alltid helt klar över mina egna drivkrafter. I bästa fall är bloggen en form för autentisk självreflektion eller politisk handling. Ett villkor för autenticitet kanske paradoxalt nog är att jag inte överanalyserar bakgrunden till varför jag skriver och delar med mig av stort och smått.

Det är lätt att hamna i försvarsposition och försöka bygga upp någon form av argumentation som skulle legitimera bloggen. Just nu väljer jag att hänvisa till en ogenerad lustprincip – jag känner för det.

bananskal

En del av lusten är den där oberäkneliga och lätt tvångsmässiga kreativiteten som jag försöker överraska mig själv med. En naiv vägran att ha tråkigt och en barnslig tro på att det jag gör är intressant för andra.

Vägra IUP på förskolan

Det håller på att gå överstyr. Bedömningshysterin från skolan sprider sig ner i åldrarna och förskolan har infekterats av den i oroande hög grad.

Idag är jag på Katrinetorp och lyssnar till mina värderade kolleger Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson som berättar om sin forskning

Förskolan , Lärarnas tidning

Mest skrämmande är skildringen av Montessoriförskolan som utfärdar 25-sidiga besiktningsprotokoll av barnen – helt i strid med förskolans läroplan (som inte innehåller några uppnåendemål). De här bedömningsmatriserna utgör en dold läroplan som styr verksamheten i oroande hög grad.

Förstora bilden från taket Katrinetorp – Malmö stads konferensanläggning.

katrine 017

En ny skollag

Idag borde jag vara extra skärpt och seriös. Förslaget om en ny skollag sägs vara det största som har hänt skolsverige på 40 år. Staten tar till sitt yttersta maktmedel för att garantera kvalitet och likvärdighet – en lag.

Varför tänker jag på den amerikanske fartygsinspektören som alltid gjorde en liten teckning och skrev “Kilroy was here” på ett otillgängligt ställe i fartygsskrovets innersta vrår?

“Björklund was here”

kilroy

DN, 2, SvD

Kråkfritt?

Jag lär mig nya saker. Idag har jag förstått att kråkor är besvärliga skadedjur som tar ägg och därför bör bekämpas. För att fånga kråkan använder man en bur som agnas med ägg. Kråkan petar till en pinne och luckan ramlar ner. Så långt är det inget konstigt.

Därefter flyttas den fångade kråkan över till ett utrymme innanför själva fångstdelen av fällan, som placeras i en annan kråkas revir. Den andra kråkan blir arg över intrånget och anfaller den redan fångade kråkan för att döda den – varvid också den andra kråkan fångas.

På så sätt är det ganska enkelt att fånga övriga kråkor i skogen. De kan alltså inte motstå lusten att anfalla en redan tillfångatagen rival och blir därför ett enkelt offer för jägaren.

Finns det något som skiljer människor från kråkor, undrar kanske korna?

Förstora bilden:

paus

Fler jakttips – en ny sida av bloggen! (Jag är själv förvånad)

Transformativa kunskapsprocesser för verksamhetsutveckling?

Jag stavar mig igenom titel och sammanfattning av Claudia Gillbergs avhandling (Skolporten)

Transformativa kunskapsprocesser för verksamhetsutveckling: En feministisk aktionsforskningsstudie i förskolan

feDenna avhandling hade två syften. 1. Att i ett organisations, professions och pedagogiskt samverkansperspektiv studera några förskollärares möjligheter och hinder för utvecklingen av en genusmedveten pedagogik. 2. Att bedriva kvalitativ forskning utifrån antaganden om forskning för social rättvisa, som ett bidrag till metodologiutveckling. Följande frågeställningar belyste dessa syften: Hur skapar förskollärare utrymme för reflektion och kunskapsprocesser över tid; vilka individuella och kollektiva handlingar utför förskollärare över tid; vilka bidrag till verksamhetsutveckling kan en studie av detta slag göra? Med feministisk pragmatism som vetenskapsteoretisk grund tillämpades feministisk aktionsforskning som satte förskollärarnas frågeställningar i centrum. Under tre års tid ägde regelbundna träffar rum för gemensamma reflektioner, utvärderingar och planeringar av pedagogiska handlingar. Enskilda och gruppintervjuer, deltagande observationer samt en stor mängd mejl, telefon och brevutbyten kompletterade datainsamlingen. Den analytiska forskningsberättelsen växte fram under återkoppling till förskollärares handlingar och i ljuset av förskollärares diffusa professionstillhörighet. Handlingarna tolkades utifrån de i feministisk aktionsforskningsmetodologi inneboende principerna vad, vem och kritiska händelser över tid. Organisations och professionsteoretiska analyser visade att förskollärarnas handlingar varken erkändes som professionella av den kommunala arbetsgivaren eller föräldrarna. Förskollärarnas behov av professionell erkänsla var stort, men när den uteblev, visade sig det långsiktiga utvecklingsarbetet vara av stort värde, därför att förskollärarna lyckades åstadkomma pedagogiskt sett meningsfulla förändringar, vilket understryker den temporala aspekten av organisatoriska förändringar underifrån. Förskollärarnas kollektiva handlingar började rota sig i en gemensam värdegrund. Formen av utvecklingsarbetet att samarbeta med en allierad utifrån var avgörande för skapandet av utrymme för reflektion och kollektiva handlingar. Kollektiva handlingar möjliggjordes i hög utsträckning tack vare enskilda deltagares mod att bryta tystnader om orättvisor i den egna verksamheten. En slutsats är att det är möjligt att åstadkomma organisatoriska förändringar över tid genom en radikal öppenhet för agency. Transformativa kunskapsprocesser kan åstadkommas om erbjudanden till ett genuint deltagande i ett förändringsarbete lämnas och mottas. Genom en problematisering av termer som handling, deltagande, emancipation, social rättvisa och kunskap gjordes ett metodologiskt bidrag till feministisk aktionsforskning.

Skolporten är en bra sida för att orientera sig i ny forskning. Frågan är om dessa sammanfattningar (eller abstracts, för den som föredrar låtsasengelska) verkligen lockar till läsning. Jag ler i mjugg åt några ofrivilligt komiska formuleringar och hisnar lite inför några pretentiösa meningar och kommateringsmissar. Samtidigt känner jag igen en del intressanta aspekter – den här längtan efter erkänsla är en stark drivkraft som också gör kåren sårbar för trender.

Jag är lite imponerad över att det som Gillberg beskriver som “en forskningsberättelse” är så oblygt heroiserande av den egna insatsen. Är detta verkligen “feministisk pragmatism”?

Förskollärarnas kollektiva handlingar började rota sig i en gemensam värdegrund.

Hade de ingen sådan tidigare?

Formen av utvecklingsarbetet att samarbeta med en allierad utifrån var avgörande för skapandet av utrymme för reflektion och kollektiva handlingar.

Forskaren ikläder sig rollen som “allierad utifrån” – det var en ny variant. Var tog det kritiska förhållningssättet vägen?

Kollektiva handlingar möjliggjordes i hög utsträckning tack vare enskilda deltagares mod att bryta tystnader om orättvisor i den egna verksamheten.

Enskilda deltagare visar mod – är de övriga fegisar?

En slutsats är att det är möjligt att åstadkomma organisatoriska förändringar över tid genom en radikal öppenhet för agency.

Och här förstår jag ingenting längre – en radikal öppenhet för “kontor”? Eller har ordet agency någon annan betydelse som jag borde känna till?

Genom en problematisering av termer som handling, deltagande, emancipation, social rättvisa och kunskap gjordes ett metodologiskt bidrag till feministisk aktionsforskning.

Då hoppas jag att den feministiska aktionsforskningen blev glad!

Länk till hela avhandlingen

Man borde skriva något om EU

Jag lyssnar på Mona Sahlin som förklarar att hon är “lättad” men inte “glad” över valresultatet. Reportern frågarhur hon menar och hon säger samma sak igen – och igen. Jag kan nog säga samma sak. Mitt främsta engagemang är att jag inte vill se Sverigedemokraterna representera Sverige i EU och det ser ut som om jag slipper den plågan.

Samtidigt studerar jag valresultatet från Malmö Länk och häpnar över de lokala skillnaderna. På Möllevången får SD acceptabla 0,4% medan de uppnår katastrofala 24,1% i stadsdelen Almgården.

Där inledde jag min bana som förskollärare sommaren 1978. Kanske borde jag ha stannat kvar?

kotte

Min lille vän 19

mlvgubbeliten

Min lille vän är bekymrad över mig. Han tycker att det är besvärande att jag försöker göra frågan om vem som ska sägas upp från lärarutbildningen till en politisk fråga. Den lille vännen trivs ganska bra vid foten av den store mannen som i sin tur söker skydd under det stora trädet.

För mig handlar högskolemässighet om självständig kritisk reflektion och ett öppet samtal. Just nu har vi mycket att ta igen. Diskussionen om framtidens lärarutbildning borde föras på många plan och det är svårt att se vilka aktörer som har egna agendor i utvecklingen.

Jag framhärdar:
– Inga varsel utan konsekvensbeskrivningar!