MLV 37 – New York 400 år

mlvusa

Jag har länge haft problem med USA. Den oblyga exploateringen av andra länder och en utrikespolitik som bara nödtorftigt lyckats dölja de egna intressena gör det svårt att känna någon entusiasm för ett folk som pendlar mellan naivitet och cynism. När jag läser Susan Faludis Den amerikanska mardrömmen faller bitarna på plats och bilden av ett ovanligt ruttet samhälle träder fram. Den 11/9 var händelsen som avslöjade hur tunn fernissan av civilisation var.

Min lille vän ser annorlunda på det stora landet i väster. Han älskar alla myter, filmer och musik som skapas i den kulturella smältdegeln. Allra mest drömmer den lille vännen om att få åka till New York och delta i firandet av fyrahundraårsjubileumet.

Länk

Själv har jag läst boken, sett filmen och köpt T-shirten. Flera gånger.

Däremot läser jag gärna Olof Palmes understreckare från 1949 om The naked and the death av Mailer. Samma blandning av olust och fascination som jag känner idag 60 år senare.

Min lille vän 36 – de arbetsskyggas riksförbund

mlvhäst

Alla tycker om att arbeta utom jag - för jag är en åsna?

En del av hemligheten bakom en framgångsrik semester är att låta sig sjunka till botten av de sysslolösas träsk. Och just när du inte trodde att det gick att bli slöare – ja då tar man bara en tupplur till! Jag är på väg att nå det välsignade tillstånd då varken EEG eller EKG ger registerbara utslag.

För en gångs skull är vännen, åsnan och jag helt överens: Det finns andra värden i livet än jobb.

Och på teven kryllar det av politiker som larmar och gör sig till i Almedalen. Tänk att de orkar…

VSVKPÖ

Det är jobbiga tider för oss i VSVKPÖ (Vi Som Vägrar Kultur På Österlen). Just nu pågår Rosfestivalen (Länk) och det är ett massivt utbud av andra aktiviteter som skulle kunna kallas lockande.

Själv firar jag Algblomningsfestival i Vitemölla och njuter av färgprakten i hamnbassängen:

algblomning

En vän framträder i Sydnytt som den siste (dåraktige) badaren. Han inspirerar mig till årets första morgondopp bland blåaktiga cyanodoftande tångruskor.

Livet är en balansgång och de två flickorna som går “palans” på hamnpiren vet hur viktigt det är att hålla sig i mitten.

vitemölla1

Jag är intresserad av väderstreck och skulle kunna svära på  att solen går ner (genom skogen!!!) i norr över Vitemöllas strand.

vitemölle3

Min lille vän 36 – maktens transparens

mlvnoshörning

Mats befinner sig fortfarande delvis i semestercoma. Den lille vännen försöker fylla tomrummet med spridda funderingar om stort och smått.

Just nu tänker han att begreppet transparens är oförklarligt populärt. Ett rationalistiskt ideal för processer där alla aspekter ska vara tillgängliga för alla aktörer – det låter bra och lockande. Genom att “avförtrolla” makten går det att förstå vad det är för krafter som styr våra liv.

Den lille vännen drömmer om transparenta noshörningar och enkla lösningar. Om vi vet exakt vem som tar vilka beslut på vilka grunder kommer livet att bli enklare och deltagarna lyckligare.

Den transparenta noshörningen ser dåligt och är därför misstänksam mot allt och alla. Han anfaller besinningslöst och är därför ganska lätt att lura om man förstår hur han tänker. Men det kräver ett visst mot att stå kvar när vidundret kommer dundrande emot dig med nedböjt huvud och marken skakar.

Länk till andra som har tänkt i frågan: Mymlan, Mindpark – Joakim

Mats blir inspirerad av Joakims tankar om öppna organisationer och muttrar om Malmö Högskolas brist på intranät. Det vore en lämplig tioårspresent till personalen från informationsavdelningen. I nedskärningstider är det särskilt viktigt att motverka ryktesspridning genom öppna kanaler.

Den nya hemsidan tycks vara en förbättring på många nivåer  men motståndet mot ett fungerande intranät blockerar utvecklingen mot transarens. Njut av argumentationen:

  • På en statlig institution är allting ändå offentligt och därför kan vi inte ha något intranät
  • På en statlig institution är allting av så känslig natur att vi inte kan riskera att någon utomstående får ta del av våra diskussioner

Dessa två till synes oförenliga hållningar tycks komplettera varandra på ett utmärkt sätt.

“Livets mening är en hägring” – MLV 34

Det finns en stark tradition av att se lärarutbildning som en enkel form av yrkesskola – ibland kallas det lite nedlåtande för “akademisk professionsutbildning” och betraktas med misstänksamhet av dem som hyller universitetens mer esoteriska kunskapsideal.

Jag vill gärna se lärarutbildning som MER än överföring av hantverk. Det finns en uppenbar risk att en del av detta traditionella innehåll har passerat sitt hållbarhetsdatum och vi lärare låter oss villigt reduceras till administratörer av en reproducerande kunskapstradition.

Alternativet är att tidigt under utbildningen ställa frågor om “meningen med skolan”. Samtidigt är det förrädiskt att utgå ifrån att skolan skulle ha någon form av “mening” om inte själva livet kan beslås med en sådan. Idag när tvärsäkerheten regererar kanske det är ideologiskt självmål att avslöja tvivel på vad som egentligen är skolans yttersta syfte och jag kan se hur det vattnas i munnen på Björklund och Fjelkner, som tycks tro att skolans syfte är något de kallar “kunskap” utan att närmare definiera vad och varför.

Jag vill alltså införa en filosofisk dimension i lärarutbildningen och har länge letat efter en bok som ställer frågan om livets mening på ett utmanande men omhändertagande sätt. Nu läser jag Peter Glas Livets mening är en hägring och jublar över att det finns böcker som lyckas vara personliga på ett svalt och respektfullt sätt. Upplägget är att författaren prövar 30 påståenden om vad som skulle kunna vara livets mening.

Recension, förlagslänk

Jag längtar efter att få diskutera de här avgörande livsavgörande frågorna med studenterna och vill gärna se om de lyckas argumentera för något av alternativen. Många förslag är välformulerade och inbjudande men inget lyckas ge det slutgiltiga och heltäckande frågan på den besynnerligt lockande och hotfulla frågan:
– Vad gör vi här?

mlvpokal

Min lille vän tror att livets mening är att vinna tävlingar – frågan är vad som händer i hans huvud mellan dessa ögonblick av triumf?

Nej visst – han har ju inget huvud…

Min lille vän 33

mlvtändsticka

Min lille vän behöver få perspektiv på sig själv och midsommar är en tid då allt förändras snabbt. Ett sätt är att mäta sig gentemot någonting fast och beständigt. Tändsticksasken kan fungera som måttstock och Nermans figur är tidlös. Några frågor dröjer kvar:

– Vart är pojken på väg?

– Varför har han inga byxor på sig?

Min lille vän 32

Jag läser le Clézios Afrikanen och blir starkt berörd:

“Varje människa är produkten av en far och en mor. vi kan vägra erkänna dem, att älska dem, vi kan misstro dem. Men där är de med sitt ansikte, sina attityder, sitt uppträdande, sina egenheter, sina illusioner och sitt hopp, händernas och tårnas form, ögonens och hårets färg, sitt sätt att tala, sina tankar, kanske också med sin livslängd – allt detta har fört oss vidare.”

Författaren beskriver sin far som med bakgrund på Mauritius, utbildar sig till läkare i det kolonialistiska England, gifter sig med sin franska kusin, arbetar under många år i Guyanas inland och Nigerias djungel för att slutligen återvända till Nice efter kriget som en trött man. För sonen är fadern en främling som är fångad i auktoritära mönster, men genom berättelsen anar man att livet som läkare i Afrika har varit ett stort äventyr. Det finns en kärlek till människorna och kontinenten som bränner till. Språket är lysande.

syd2

Samtidigt inser jag att boken handlar om mig. Vad vet jag om min far som har varit död i mer än tio år? Hur stor del av honom bär jag med mig?

Jag var fem år när vi flyttade till Malmö och far började på det stora företaget Sydkraft. Han var lantmätare och arbetade på juridiska byrån. Jag tror att hans jobb var att köpa mark av motsträviga bönder där det kunde byggas kraftverk, dammar och kraftledningsstolpar. På somrarna hade vi alltid detaljerade kartor och far pekade ofta ut ledningar som kunde ha kapacitet på 100-tals kilowatt. Jag har nog sett de flesta vattenkraftverk i Småland och Halland inifrån och är fortfarande fascinerad av tanken på att vatten kan omvandlas till elektricitet i en generator.

För mig var företaget oändligt stort och mäktigt. Kanske min far också såg sig som en del av det moderna projektet. Att elektrifiera landsbygden var ett stort steg – inte lika äventyrligt, men stort nog för en bondson från Sege.

Samhället behövde el och för de som satte sig på tvären fanns alltid hotet om expropriering. Det betyder att staten gick in och bestämde att företaget faktiskt hade rätt. Jag anar att en del förhandlingar blev lite underliga när den ena parten hade ett sådant trumfkort i bakfickan.

Den här romantiska bilden av Sydkraft som den stora goda tryggheten fick ett hastigt slut när Barsebäcksverket byggdes. Jag var inte bland de mesta aktiva kärnkraftsmotståndarna, men det var ingen merit bland mina vänner att ha ha en far som varit delaktig i planeringen av det som kallades “världens sämst placerade kärnkraftverk”.

mlvsydkraft

Nu känns det underligt. Kärnkraftverket är stängt. Det mäktiga kraftbolaget Sydkraft som var ett flaggskepp för kommunalt ägande och samverkan såldes till ett tyskt företag och heter numera E-on.

På landsbygden hittar man fortfarande klisterlappar på elskåpen, men magin är borta. På ont och gott.

Bokcirkeln – moment 22

Jag ramlar över olika radioprogram på nattkröken – igår lyssnade jag på Bokcirkelns presentation av Joseph Hellers Moment 22 och inser vilken bra idé boksamtalet är. De inbjudna författarna brottas med en hyllad men ganska svårtolkad och motspänstig bok.

Länk

Boken är naturligtvis brinnande aktuell. Krig har inte blivit mer meningsfullt sedan andra världskriget eller Vietnam. Kampen mot byråkratin har inte blivit mindre komplicerad. Lockelsen i att smita undan på ett individuellt plan är om möjligt mer lockande.

Deltagarna brottas med bokens titel. För att bli frikallad måste soldaten vara sjuk. För att bli sjukskriven måste han ansöka och då finns det anledning att tro soldaten inte är sjuk – eftersom han vill därifrån.

Länk till serie där Heller kommenterar Irakkriget

Till sist är det frågan om det går att konstruera någon form av mening i en helt galen värld. Längtan efter gemenskap skulle kunna vara en väg, men det är en hård värld som skildras. Den råa humorn i att som förälder döpa sitt barn till Major Major bara för att det är ett sånt bra skämt – sådant gör livet till en ständig prövning som är väldigt svår att smita ifrån.

Programmet bränner till i försöken att definiera vad Moment 22 egentligen är.

“Men det finns en hake…”

Jag undrar om ni har exempel på Moment 22 från skolvärlden?

Mitt förhållande till makten är komplicerat

Mitt förhållande till makten är komplicerat

Wiki

Min lille vän 30

Min lille vän är mycket hemkär. Denna egenskap delar han med många här på Österlen. Idag avlyssnar vi ett samtal hos optikern i Simrishamn:

– Det är konstigt, jag blir alltid så hungrig när jag ska åka hemifrån.

– Ja, det är precis som om maten helt annorlunda utanför hemkommunen…

– Precis, min man och jag brukar alltid stanna på Statoil och ta en korv på vägen till Ystad

Vi diskuterar tolkningar av dialogen. Den ene tycks äta för att mat är så spännande utanför hemmet – en sorts äventyrslusta. Den andre äter i förebyggande syfte och i en grundton av misstänksamhet.

Jag känner igen upplevelsen av att bli hungrig innan jag ska flyga, men tror att det handlade om förklädd dödsångest (man vet liksom inte när man får mat nästa gång). Mat är fortfarande vårt bästa sätt att döva oro och samtidigt ett säkert sätt att känna sig levande.

mlvspjutstorp

Kanske gäller det att göra världen så överskådlig som möjligt. I år fyller det historiskt intressanta Spjutstorpsbadet 71 år. Jag undrar om det blir någon jubileumstallrik?