En före detta kollega skickar ett citat som har förföljt mig under sommaren:
Jag tänker att den värsta mardrömmen måste vara att verkligen rida på en död häst utan att märka det. Finns det några tecken jag bör leta efter?
Tacksam för svar.
Jag lånar en bild av Soffie som illustrerar problematiken. Den är från Prag.
Jag läser i Ystad allehanda att Jacques Werup snart är färdig med andra delen av sina memoarer.
Den första delen Levande tillsammans är en underbar bok och jag får omedelbar lust att läsa om den.
Länk till tidigare inlägg om boken
Intervjun är en aning undergiven i tonen men Werup är alltid intressant:
– Jag ångrar absolut inte det jag hållit på med, men jag idealiserar inte. Och det är knappt så att jag vågar säga det, för det låter för jävligt. Jag är en framgångsrik författare, men jag tycker inte att jag har blivit lycklig av det. För jag tycker att författarskapet har legat i vägen för livsnära upplevelser.
Hur menar du då?
– Det har gjort mig analytisk. I bakhuvudet har jag alltid haft en slags känsla av att “det här kan jag skriva om”. Författarskapet har i stort sett alltid varit med och legat som ett filter. Med åren har det börjat kännas alltmer brydsamt, för jag har börjat komma att betrakta det som en sjukdom.
NÄR KOMMER BOKEN?
- Det här kan jag skriva om!
Jag har hälsat på mina vänner småbarnsföräldrarna och minns med skräckblandade känslor hur rörigt det kunde bli med alldeles för många leksaker och några ögonblicks ouppmärksamhet.
– Vi leker flyttfirma!
Myten om det vackra Österlen har en baksida. I Simrishamn hör jag lokalbefolkningen diskutera turistanstormningen.
– Det är bättre än att åka utomlands! Alla möjliga sorters människor är ju här!
– Ja, man blir ju förvånad när man träffar någon man känner igen.
Bakom den vackra medeltidskyrkan ligger en av stadens fulaste byggnader. Fredagens tryckande värme, bråk på parkeringsplatsen, krånglande varuvagn, kö på systemet och dansk flintastek på Netto. Flickan som sitter på muren befinner sig i en obestämbar tidslucka. Skyltarna på väggen ger ingen ledning.
Nästa vecka är det dessutom k-r-ä-m-a-r-marknad i Simrishamn – en stad jag aldrig kommer att älska.
Att arbeta med utbildning innebär en förhoppning om långsiktighet. Själva idén om att det finns kunskaper och färdigheter som är värdefulla och möjliga att återskapa är i grunden pretentiös, men helt omöjliga att klarar sig utan. En utbildning utan vision är ingenting.
När jag tänker på de förändringar som föreslås i lärarutbildningen ser jag mig en aning som den förvirrade vinbergssnäckan som har kämpat sig upp på rälsen till museijärnvägen mellan S:t Olof och Brösarp. Framtidsutsikterna är inte lysande.
Sitarversionen
Kubansk version
I Sydsvenskan skriver Trevor Dolan om att det är skolan som ska motivera eleverna och föreslår mer utvecklingspsykologi under utbildningen.
Ständigt dessa beskäftiga forskare som tror de vet svaret på allt…
Uppdatering:
Leif Åhlander besvarar Dolans svepande anklagelser på ett nyanserat sätt. Det utvecklingsarbete som bedrivs i samverkan mellan verksamhet och forskning tycks mig en aning mer trovärdigt än Dolans patentare.
Det är, som Dolan påpekar, ”fullt möjligt att göra Rosengårds skolor relevanta, meningsfulla och intellektuellt berikande”. Men vägen dit är mer komplicerad än vad Dolan vill göra gällande.
Kompetensutveckling är en del i det arbetet. Därutöver görs dagliga överväganden från pedagogernas och skolledarnas sida för att gagna elevernas lärande som anpassningar till flerspråkiga elevers behov och förutsättningar, olika former för inflytande, gruppsammansättningar kopplade till elevernas uppgifter och uppföljningar av elevers resultat och därmed lärares arbete för att bara nämna några exempel.
Trots detta behöver vi ständigt stärka vår förmåga att ge ytterligare stöd och utmaningar till eleverna i Rosengårds skolor.
Det besvärliga, men samtidigt utmanande, i arbetet med elevers och även pedagogers lärande är dock att det inte finns en utan flera vägar till framgång.
Länk till Sydsvenskan
På Kiviks marknad är de starka effekterna grundläge. Därför är dagens färgkombination ingen stor utmaning:
Förstora:
Klickbar bild:
Karl Marx beskriver det ökande främlingsskapet i samhället och hur människorna i allt högre grad förslavas av maskinerna. Därför är det avgörande för vår utveckling att ta makten över produktionsmedlen innan vi berövas vår mänsklighet.
Jag är inte säker på att chokladhjulet på Kiviks marknad ingår i hans analys av det senkapitalistiska samhället – men nog är det en väldigt liten människa som betjänar den stora maskinen?
Förstora bilden:
Sök människan
Jag hade nästan gett upp hopppet om att Sveriges forskare skulle ta avstånd från de förändringar som är på väg att genomföras inom utbildningsväsendet.
Då tänds ett ljus i mörkret och jag ser en aning ljusare på livet igen
Det kommer att bli spännande att se om någon svarar på utmaningen som Kroksmark citerar från Pramling:
Få (forskare) vill gå in i skoldebatten eftersom det inte ger några meriter och dessutom medför en risk att mista anslag om anslagsgivarna tycker att man uttrycker fel åsikter.
Försäljare av fönsterskrapor på Kiviks marknad
Jag vet inte om det är ett utslag av ren sadism att skicka upp en tvååring i den här formen av helvetesmaskin, men det kanske är fostrande för framtiden. Tillit är inte längre möjlig.
Du sitter hårt fastspänd och lyfts sakta uppåt. Ovanför dig vilar en elak katt och på marken skrattar en så kallad vårdnadshavare. Just när du börjar slappna av och njuter av utsikten…Då händer det! Du faller handlöst och lovar dig själv att aldrig mer lita på de vuxnas omsorger.
– Vinka!
Vår marknadsgranne sålde jeans – jag köpte inga.
Han hade djupt urringade herrtröjor också. De fick åka vidare till Sjöbo marknad.
Alla har väl hört talas om bondesolbränna och golfsolbränna? Nu är det dags att vidga ramarna och bekanta sig med den nya flugan foppatoffelsolbränna!
Foppatoffelsolbränna
Jag vet en kille som somnade under ett tennisracket och han såg ganska kul ut. Har du andra berättelser om tokiga solbrännor?
Uppdatering – min golfspelande släkting visar upp en variant av bonnabränna:
Tysta tankar 