Min lille vän 52 – han hånglade en sommar

Jag läser om hångelfestivaler i Stockholm (Pride) och Malmö (Möllevångsfestivalen). Om jag förstår rätt ska det helst vara med någon man inte känner, men en del tycks fuska och ta med sin partner.

Den lille vännen är oerhört nyfiken och jag är tvungen att läsa högt för honom ur Martin Bircks barndom – en mycket svalkande bok.

mlvhångel

Jag googlar och hittar två skilda tolkningar:

1) Kyssa länge

2) Vänslas

Båda innebörderna är en aning svårdefinierade och jag ser en rad gränsdragningsproblem. Frågan är om det är kompletterande betydelser? Flashbackdiskusssion

Anna Larssson skriver om tendensen till elitism inom hbt-rörelsen och uppgörelsen med heteronormativiteten börjar likna mobbning mot oss som lever tillsammans med barnens andra biologiska förälder (som dessutom råkar vara av motsatt kön) under präkigt äktenskapsliknande former.

En förmildrande omständighet kanske är att vi har i alla fall inte hund.

Familj med gemensamma intressen

carlsson

I bondesamhället rådde arbetsgemenskap. Man och kvinna – sida vid sida, kämpande för att för att skapa en framtid för sin familj. Idag är det inte så enkelt. Familjen har reducerats till en känslomässig enhet som ska fylla våra krav på närhet och mening – men i många fall lever vi parallella liv.

Det gifta paret Patt Moss och Eric “Carlsson på taket” var båda rallyförare och det är en imponerande samling segrar de radar upp. Jag undrar vad de pratade om på kvällarna? Dessutom körde han SAAB…

Jag tycker verkligen om ordet “rallydrottning”, och är djupt besviken på att Pat Moss inte syns på omslaget. Idag hade inte det varit möjligt – tror jag. Fast hon kan ju vara blyg?

Myten om fria universtitet och onyttig bildning

I fredagens Svd presenterar Anders Burman tidskriften Psykoanalytisk tid/skrift och han lyckas verkligen reta min nyfikenhet. Mest spännande verkar Sven-Eric Liedmans essä Tid för erfarenheter eller bara tid för yrkesförberedelse? Om universiteten och deras uppgift, som sätter fingret på en verkligt öm punkt i mitt liv:
– Går det att bedriva lärarutbildning inom högskolans ramar?

Länk till understreckare 24/7

Vi arbetar på Lärarutbildningen med något som kallas akademiska professionsämnen. För studenterna och arbetsgivarna är det en dominerande tanke att allt som sker inom utbildningen ska kopplas till den blivande yrkesverksamheten. Varje undervisningsmoment och bok synas genom argusögat NYTTA, och ve den lärare som inte kan knyta en föreläsning eller diskussion till något av kursens explicita mål.

Å ena sidan skapar denna föreställning mycket energi och en tydlig riktning. Frågan om meningsfullhet besvaras alltid med ett kraftfullt:
– Du kommer att behöva det här när du står inför en klass!
Å andra sidan finns det något mekaniskt över den här synen på utbildning som låser tanken. Det finns en uppenbar risk i att vi intar den orolige föräldrens position som av omsorg försöker packa ner sju sorters regnkläder inför barnets utflykt. Ständigt dyker nya krav upp på färdigheter som politikerna menar är nödvändiga för nyutbildade lärare. Det kan vara allt från evidensbaserade antimobbningsmetoder till ekologisk knyppling. Vi plågas delvis av att leva upp till bilden av “den komplette läraren” och rädslan är stor att det ska fattas avgörande bitar i kompetensen. Man skulle kunna beslkriva det som en hopplös kamp.

Vi är alltså långt ifrån den fria bildningsanstalt som Humboldt byggde upp i Berlin i början av 1800-talet och försöken att lyfta den tunggumpade institutionen genom forskning och vetenskaplighet är problematisk.

Anders Burman beskriver hur högskolorna marknadsanpassas och lider av en tilltagande byråkratisering. Försöken till kvalitetssäkring banaliseras genom kvantitativa metoder. Det mest bisarra är kanske rankinglistornas absurda brist på verkligt kvalitetstänkande – vi mäter det som går att mäta!.

Dags att välja väg?

Dags att välja väg?

Så nu står jag vid ett vägskäl – min kära lärarutbildning ska akademiseras och de icke disputerade kommer antagligen att försvinna snett ut till vänster. Om jag hade trott att detta är en början på en förändring mot att utbildningen skulle bli mer intellektuell eller fri, då hade det varit enkelt att lämna fältet för de nya disputerade krafterna som ska bära upp detta. Problemet är att jag ser ingen sådan tendens. Styrningen blir mer detaljerad och forskarna allt mer osjälvständiga i sina beroende av forskningsmedel. Romantiseringen av universitetens som ett autonomt bildningscentrum döljer idag svåra missförhållanden inom de yrkesutbildningar som ska underordnas en akademisk idealism.

Här tvättas bykar!

Här tvättas bykar!

Jag gör ett lamt försök att intressera mig för forskningspolitik och kastas mellan Tore Frängsmyrs kritik av vår nye ministers manifest (Länk svd) och Bo Rothsteins uppgörelse med den tradition som representeras av Lisbeth Larsson i Vetenskapsrådet (Länk till pdf)

Underhållande och en aning skrämmande. Jag tror att det finns ett vagt samband med diskussionen om det som jag kallar Akademiska professionsämnen – vem äger rätten att definiera dessa?

Min lille vän 49 – Drottning Leda

mlvsvan

Tillvaron är ojämn och vännen hänger sig åt mytologiska utflykter. Nu tror han att han är kung Tyndareos i Sparta och att han har kontakt med drottning Leda. Wikipedia berättar mer

Den vackra drottning Leda förfördes av Zeus, som för tillfället var i gestalt av en svan, och födde (ur två ägg) två par enäggstvillingar. Ur det ena ägget kläcktes Helena och Polydeukes (Pollux), ur det andra Klytamnestra och Kastor (Castor). Zeus var far till Helena och Polydeukes vilka därigenom blev odödliga, medan Tyndareos var far till Klytamnestra och Kastor vilka således var underkastade mänskliga lagar..

Leda hade ytterligare tre döttrar med Tyndareos: Timandra, Phoebe och Philonoe.

Bild av Corregio

Vi kommer överens om att vännen är underkastad mänskliga lagar.

Årets bästa loppis – min lille vän 47

Jag har nästan gett upp kantarellprojektet och tröstar  mig på säkrare jaktmarker –  Lunnarps loppmarknad. Mina kriterier för en bra marknad är

  • Bra parkering
  • Vänliga försäljare
  • Lagom temperatur
  • Oförutsägbara grejer
  • Inte alltför många  turister från ni vet var…

Förstora bilden:

lunnarp

Den lille vännen hitttade en ny kamrat och nu sitter de och mumlar olika sifferkombinationer hemlighetsfullt. Ibland hörs jublande utrop och jag anar att penningsummor byter ägare.

loketmlv

Ge inte upp! (aldrig)

Min bild av en bra blogg är att den i någon mening ska ge ge hopp åt läsaren och helst även åt skribenten. Inlägget om att rida på en död häst pekar åt andra hållet och jag försöker skaka liv i min hoppfulla sida. Willie Nelson och Sinead O´Connor sjunger vackert och viktigt.

Texten i nytt fönster

Dylan och jag – återkomsten (MLV 46)

Jag läser Bob Dylans Chronicles och känner att kärleken börjar återvända efter den misslyckade konsertupplevelsen i våras. Det är en generös bok som ger många ledtrådar till den motvilliga gåtan Dylan.

Mest spännande är beskrivningen av inspelningen av Oh mercy där Dylan möter ett ett annat stort ego – Daniel Lanois. De verkar inte ha varit helt överens om syftet med samarbetet och Dylan värjer sig från tanken på någon form av förnyelse. Han är fullt upptagen med att hålla liv i sin gamla kreativitet och inte intresserad av att klättra upp för nya berg..

Samtidigt är det spännande att få titta bakom kulisserna och omstörtande för mig som trodde att geniet Dylan skrev och spelade in i himmelsk inspiration. 20 misslyckade tagningar och nedbrytande tvivel tycks ha varit grundläget i den svettiga studion i New Orleans

I The Man with the long black coat faller bitarna äntligen på polats och Dylan menar sig ha gjort sin I walk the line. Jag blir en aning förvånad över referensen till Johnny Cash, men inser att Dylan är mer mänsklig än jag har velat tro.
Det känns bra att ha tillgång till dator och kunna lyssna och kolla texten samtidigt. Jo – ungefär så bra är den!

mlv46

Min lille vän vill höra Blowing in the wind och sjunga allsång. Det får han inte.