Saaben från helvetet

saab

Det finns en anekdot om att den engelske bilelkonstruktören “Lucas uppfann mörkret”. På samma sätt kan man anta att “SAAB uppfann fukten”.

Under stora delar av mina barns uppväxt körde vi omkring med en metallicgrön SAAB 96. Tyvärr var lacken det mest pålitliga delen av bilen.

Jag lärde mig att alltid ha 5-56 antifuktspray med mig. Dessutom vande familjen sig vid att putta igång bilen. De fick starka ben och noterade vikten av en planerad parkering. Om det finns en nedförsbacke i närheten underlättas starten.

Jag följer förhandlingarna om bilmärkets framtid med skräckblandat intresse. Koenigsegg – jojo!

Mer Saabnostalgi.

Man skannar och minns

Vissa lådor väcker dåligt samvete och fotolådan är en sådan. Jag bestämmer mig för att sortera (nåja) och skanna in de bästa bilderna.

Samtidigt förbereder sig mina studenter för att skriva en salstenta i kursen Perspektiv på ungdom. Jag funderar över i vilken mån den har fått dem att tänka över sin egen utveckling?

Slottstadens skola 1970

Slottstadens skola 1970

Är det någon som känns igen?

Den konstigaste bilden i mitt album

män

Min farbror (längst upp till vänster) var på gymnastikläger i Tyskland någon gång i mitten av 30-talet. Jag har inte fantasi nog att tänka på kommande massgravar vid östfronten eller nazistiska krigsförbrytelser. För mig handlar bilden om aningslös och fnissig manlig gemenskap.

Några år senare kommer G. att ramla ner från romerska ringar och skada hjärnan. 1949 får Egas Moniz Nobelpriset för utvecklandet av lobotomi och min farbror hör till de tidigaste offren för denna grymma och slumpmässiga form av neurokirurgi.

Det finns något lockande i tanken på att skära av förbindelsen mellan känslor och skuld. Tyvärr är det just detta samband som gör oss till människor.

Läroplansförslaget – Barnstugeutredningen is back?

bu

Mina kolleger träffas och diskuterar det nya förslaget till läroplan för förskolan. Vi häpnar över likheterna med de tänkesätt som fanns i barnstugeutredningen (1972) och pedagogiska programmet (1989). Innehåll och arbetssätt – det är mycket som går att spåra tillbaka till klassisk förskolepedagogik.

Värt att notera är skillnaden i utredningsväsendets  jämförelsevis långsamma och grundliga sätt att arbeta. Utredningen tillsattes 1968 i god parlamentarisk anda, presenterades 1972 och när jag började 1976 betraktades den som alldeles “ny” och omfamnades med stor värme av metodiklärarkåren.  Daniel Kallos från Lund var inte lika uppskattande – för en pedagogikprofessor var det en njutning att sätta tänderna i den förvirrade blandningen av icke förenliga teorier och jag minns fortfarande föreläsningen (eller slakten) i E122 på Heleneholm som en uppvisning i kritisk retorik.

Nåja – lite spridda tankar:

I ett tidigare inlägg har jag diskuterat problem med att förskolläraren tilldelas ett särskilt ansvar att kontrollera resten av arbetslaget. Att vara chef utan befogenheter ökar inte tydligheten i organisationen.

Under den fantasieggande rubriken Helhet och allsidighet läser jag följande kittlande text i det nya förslaget till läroplan för förskolan. (länk)

Förskolan ska främja barns utveckling och lärande genom att ge varje barn rika tillfällen att:

  1. • utvecklas rikt och allsidigt utifrån sina förutsättningar,
  2. • utveckla sin identitet och känna trygghet i den,
  3. • utveckla sin nyfikenhet och sin lust att leka och lära,
  4. • utveckla självständighet och tillit till sin egen förmåga,
  5. • utveckla sin förmåga att fungera i grupp, hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler,
  6. • känna delaktighet i sin egen kultur och utveckla känsla och respekt för andra kulturer,
  7. • utveckla sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning,
  8. • uppleva sambandet mellan ett hälsosamt liv och välbefinnande.

Det rycker i dekonstruktionsnerven – samtidigt finns det något troskyldigt och rörande i den här typen av formuleringar som kanske kan fungera i mötet mellan pedagoger och föräldrar?

Den otympliga huvudkonstruktionen, att barnen ska “utvecklas” genom att ges rika tillfällen “att utveckla” diverse sidor, är lite udda, men det är mycket bra att fokuset placeras på verksamheten. Det går inte att missförstå vem som är adressat för dessa ord. Målen handlar om personalens ansvar.

Jag drömmer om en verksamhet där status erövras just genom att vi mäter dessa “rika tillfällen” – inte fokuserar på bedömning av barnets prestationer.

Några snabba frågor:

Vad är “rika tillfällen”?

1) “Utvecklas från sin förutsättningar” – hur skulle det annars vara? Vem polemiserar man mot?

2) “Identitet och känna trygghet i den” – adjö postmodern identitetsupplösning. Nu handlar det om att återupprätta individen och jaget. Välkommen tillbaka utvecklingspsykologi och socialisationsteorier. Gäller detta även könsidentitet? Klassidentitet? Etnisk identitet?

3) “Utveckla sin nyfikenhet och lust att lära” – tidigare trodde vi att barn föds med den här lusten att erövra omvärlden. Nu ska pedagogerna lära oss att lära – jag anar det fenomenografiska tungsinnet.

4) “självständighet och tillit till den egna förmågan” – jag ska inte överdriva de individualistiska perspektivet, men skolan ses som ett stöd och träningsprojekt av Björklund.

5) “gruppen” – ja det finns kvar spår av kollektiv fostran. Är det makarenko som har återuppstått?

6) “Kultur” – wow, tänk att de vågar använda detta ytterst problematiska begrepp utan att problematisera det. Djärvt – på gränsen till dumdristigt! Varning för exotisering.

7 & 8) Jaha – det var en ganska fysisk hälsouppfattning. Estetiken (och särskilt den radikala) lyser med sin frånvaro här. Kroppen och hälsan kommer före själen i framtidens förskola. Kampen mot flummeriet går vidare i förskolan.

Diskussionen om hur vi ska lyckas utbilda lärare som kan matcha det här dokumentet har bara börjat. Jag är inte lika kritisk som det kan verka.

Nagelteknolog sökes!

Vi har diskuterat teknik och kemi här på bloggen.  Regeringen bekymrar sig också för ungdomens bristande intresse för naturvetenskap. Nationens framtida välstånd står på spel. Men vad är det för teknologi vi sätter våra förhoppningar till?

Jag går hem och passerar ett anslag som fångar blicken.

NAGELTEKNOLOG SÖKES!

I en annan tråd försöker vi beskriva vad som menas med “värde” och jag är inte säker på om våra begrepp är användbara för att analysera de här processerna.

Jag tror att jag fortsätter som lärare ett tag till.

Hur blev jag sådan? 7

DSCN1570

Jag bläddrar bland bilderna och tänker att det är något ironiskt i att bära en utomordentligt fånig mössa på en så spännande plats som Cheops pyramid.

Som elvaåring fick jag följa med min faster och farbror till Egypten. Då visste jag allt om arkeologi och var fast besluten att bli upptäcktsresande. Nu stannar jag gärna hemma. Min nyfikenhet är av det försiktiga slaget.

Populärkulturella referenser

Ny länk till originalsida

Jag möter studenter som har i uppgift att undersöka hur populärkulturen påverkar barns utveckling. Förskolans tradition är att skydda barn från oönskad påverkan och försöka upprätta ett eget värderingsfritt rum där alla intryck är goda och trevliga. Ibland blir det en aning livlöst.

Hur blev jag sådan? 5

På min självarkeologiska resa närmar jag mig min fars barndom. Det kan ha varit en ganska behaglig position att vara yngst av fyra syskon på en bondgård utanför Sege i mitten av 20-talet. Men det är något vekt över hans uttryck som jag behöver fundera vidare över.

Bilden av manlighet har aldrig varit enkel. Min far verkar så stöddig och samtidigt sårbar när han lutar sig mot sin storasyster Anna-Margit. Med en sådan uppbackning är det lätt att vara tuff.

familj1938025