Radioprogrammet Kropp & själ diskuterar manlighet på ett spännande sätt. Den inbjudne andrologen berättar om forskningsläget kring testosteronbehandling och drar paralleller till hur bruket av östrogen bredde ut sig under 90-talet.

En kvinnlig läkare talar om 40-talisterna som en grupp med höga anspråk på livet. När de väntade barn blev smärtfri förlossning och bra barnomsorg prioriterade frågor. När kvinnorna kom i klimateriet restes krav om en behaglig övergång och östrogen förskrevs under lång tid i okontrollerade former.

Idag diskuteras testosteron som behandlingsmetod för män med diffusa besvär. Skräcken för åldrandet tar sig olika uttryck.

Ingemar Gens är inbjuden för att tala om den utsatta manligheten och han inleder med att slå fast att det går illa för män som grupp. Ur ett historiskt perspektiv kanske påståendet har sin giltighet men det kan också uppfattas som ett förlöjligande och förminskande  av ett verkligt problem.

Han beskriver kvinnors intåg på de traditionellt manliga arenorna och diskuterar också partnervalets betydelse. Under det senaste 100 åren har ungefär 15% av kvinnorna levt barnlösa genom livet – motsvarande siffra för männen är 25% och den ökar. Om vi lägger till de män som inte har kontakt med sina biologiska barn närmar sig talet 40%.

Det råder alltså en hårdare konkurrens mellan männen om att få para sig och kvinnorna tenderar att bli allt mer kräsna i sina val. De attraktiva egenskaperna makt, styrka och status tycks vara ytterst viktiga och få kvinnor kan tänka sig att gifta ner sig klassmässigt. Eftersom många kvinnor idag uppnår hög utbildning och status innebär det också att utbudet av attraktiva män minskar.

Relativt få män bildar familj med många kvinnor. Många män misslyckas på partnervalsarenan.

Frågan är vilka slutsatser Ingemar Gens drar av detta? Är det rimligt att förklara krig mot de traditionella manliga könsrollerna om det innebär att  attraktionskraften minskar? Det är ett högt pris och vinsterna är oklara. Genuspedagogikens politiska agenda gör mig förvirrad och jag ser ett problem i tendensen att skuldbelägga olika former av manlighet som inte passar in i skolans värld.