Det finns en risk att jag kommer att prata om pojkar och betyg på Rapport i kväll

Jag önskar att diskussionen skulle handla om något annat än den uppenbara orättvisan vid betygsättning – men jag tar chansen att lyfta betydelsen av innehåll och arbetsformer.

Just nu funderar jag över vad jag sa vid intervjun – och vad som blir kvar efter redigeringen.

Men jag tror att det är ganska många som ser det där programmet och hoppas det går att utnyttja uppmärksamheten till att rekrytera män till läraryrket.

Min tes är att det är fel att beskriva skolans innehåll som könsneutralt och att försöken att se betygsättning och nationella prov som en rent teknikalitet legitimerar utslagningen av de grupper som inte passar in. Jag försöker påvisa att denna processen påbörjas i förskolan där flickorna tränar sig i att läsa av den kvinnliga personalens önskningar. Många flickor betalar ett högt pris för denna anpassning.

Pojkarna betalar ett annat pris för sin brist på anpassning.

Kunskapssegregationen

https://twitter.com/morrica/status/207238929366261760

Morrica och jag var på äventyr en måndagkväll.

Läs mer och se filmen:

Jag retar mig på folk som retar sig!!!

I diskussionen om social medier är det alltid någon som utbrister:
– Jag vill inte veta vad mina vänner äter till frukost!

Dessutom tycks de tro att varje bloggägare har en skyldighet att redovisa matvanor och toalettbesök.

Idag är det Mors dag och vi firar genom att bjuda svärmor på fil, müsli och blåbär. Och magen har skött sig.

20120527-143702.jpg

Uppdatering:

Hon fick lunch också!

20120527-192029.jpg

Finns det en risk att vi tröttnar på ordet “lärande”?

Jag är rädd att glädjen över att kunna beskriva “lärande” med ord inbjuder till högmod.

Studenter berättar om rektorn som prisar luciafirandet som ett “lärandetillfälle” och jag tolkar ovanstående tweet som ett diskret avståndstagande från en skolkultur som dyrkar målen mer än livet.

Nu tänker jag tillbringa en timme i mållöst tillstånd.