Jag har pompösa drag och tycker om att se mitt liv som ett konstverk. Det här spontana stillebenet sammanfattar några viktiga delar.
Arbetshandskarna – husägande är ett ljuvt slaveri.
Kurslitteraturen – det ständiga dåliga samvetet.
Citronsorbeten – vars isande kyla gör sommarvärmen uthärdlig.
Marmorskivan – ett stabilt arv som bär upp och håller samman.
Jag brukar ligga lågt i diskussioner om manliga förebilder och undviker instinktivt resonemang om den goda maskuliniteten som jag tror leder till inskränkt normativitet. Samtidigt finns det något allvarligt som jag gärna vill sätta ord på.
https://twitter.com/nietzschequotes/status/228386697304502273
Just idag funderar jag över om det går att måla brädor i värmen. Frågan är om en riktig karl oljar och grundar paneler?
https://twitter.com/nietzschequotes/status/228340970935160832
Jag är inte säker på att Nietzsches tankar om erfarenheter går att förena med den nya tidens krav på medvetenhet och självreflektion.
Livet är ingen konstutställning som låter sig konsumeras i lagom stora doser.
Jag är inte lättstött och förstår att Google menar väl, men i just det här fallet vore det artigt att utgå ifrån att Niklas menar just FADERSKÄNSLOR.
Själv saknar jag min son efter två intensiva dagar tillsammans. De där känslorna är viktiga och jag försöker lägga band på dem nu när barnen är vuxna.
Sommaren vänder och varma dagar avlöses av fuktiga kvällar.
Daggen faller tidigt och fåren drar sig mot husen.
Jag är intresserad av lantbruk och blir glad när grannarna ber mig hjälpa till att väga lamm.
Lammen tycker om att vara nära varandra men sprattlar vilt på vågen. Till sist lyckas jag läsa av mätaren och ägarna gläds över viktökningen. De lamm som väger över 40 kilo (och inte ska användas till avel) märks med röd färg i pannan och skickas till slakt. Tur att jag är van att sätta betyg.
Ibland slår självkritiken till. Ingen kan vara intresserad av mina bilreparationer och husrenoveringar.
Jag sneglar halvhjärtat på twitterflödet efter något utbildningspolitiskt uppslag men det är något som saknas.
https://twitter.com/anna_kaya/status/228150949980561408
Tack!
Just idag behövde jag lite uppmuntran.
Jag är en man med enkla vanor. De här rödaktiga skyarna räcker bra för mig.
Efter att lämnat bilen på verkstad i Lund, burit in sex kubikmeter björkved, tagit en tur med båten i Vitemölla och festat loss på bensinmacken i Vitaby är jag äntligen i utsträckt läge.
I kväll ser jag dokumentären om Paul Simon och Graceland – om jag orkar.
Jag väntar på min lokala vedleverantör. Han heter Björk. Sedan ska jag bära in sex kubikmeter björkved i garaget.
Kanske borde jag byta namn?
Jag oroar mig mer för lärarnas estetiska kompetens än deras stavningsförmåga. Om jag nu måste oroa mig.
Tysta tankar 