Antagligen kommer de att lämna min anmäla utan åtgärd eftersom jag inte är direkt berörd. Samtidigt är det svårt att inte känna ilska och vanmakt inför kraften i den här medvetna lögnen som TT sprider över landet..
Ibland tänker jag att akademin svek genom att inte protestera. Björklund och DN ägde debatten.
Och resten var tystnad.
Medan Twitter fortfarande brottas med Sveland och Josefsson går jag vidare .
Långt vidare…
https://twitter.com/martin_borre/status/289118104070520832
Jag ser samma mönster i Sverige. Väljer att låtsas som om diskussionen inte berör mig eller våra manliga studenter. Det är en ganska ömklig hållning.
Elza Dunkels sammanfattar min position:
Som vanligt avkrävs skolan ansvar:
Munspel är fantastiskt och jag lyssnade mycket på studioversionen under tonåren.
John Mayalls tveksamma position som vitt hopp inom bluesen?
Jag är mycket imponerad av den här produkten. Fairtrade for the win!
Jag läser en text i DN som skakar om mig:
Det är mycket vanligt att studenter driver den sortens anakronistiska svar i riktning mot moraliska omdömen. De klassiska författarna läxas upp för att de berömmer krig, för att de inte tillräckligt stöder arbetarklassen, för att de tjänar patriarkatet, för att de förtrycker minoriteter etcetera. Det är förstås naturligt och oundvikligt att relatera gamla texter till våra samtida moraliska normer – som Gadamer visar kan vi i vår förståelseprocess inte ställa oss utanför vår egen horisont och dess etiska distinktioner. Men våra svar måste samtidigt inbegripa självreflekterande frågor. Den kritik mina studenter vid Stockholms universitet brukar formulera mot antika och medeltida författare bygger i regel på begrepp som konstruerades minst tusen år efter de berörda författarnas död. Studenter öppnar alltför sällan den sortens metareflektion. I deras ögon är de gamla författarna helt enkelt onda eller dumma.
Tyvärr bekräftar mina erfarenheter författarens funderingar. Det värsta är att jag är en del av det system som skapat dessa monster.
Tysta tankar 