Jag gillar flödande konversationer. Tanken på att fånga dem i en matematisk formel är lockande – men ack så omöjlig.
Tack för tipset Martin! (en annan dag ska jag fördjupa mig)
Uppdatering : jag inser att formeln inte behandlar konversationer utan konservationer (???)
In light of Petrinovich’s claim that humans are inherent speciesists, I was shocked that 40% of the subjects said that, under some circumstances (foreign stranger versus their dog), they would save a animal. The graph also shows that when it comes to saving people, the biggest factor is kinship. And when it comes to pets, being your personal companion animal counts…a lot. These results support the notion that for many people, pets are, at least psychologically, full-fledged family members.
Jag delar artikelförfattarens förvåning. Husdjur tycks verkligen vara betydelsefulla för många.
Missa inte publikreaktionerna på de till synes enkla gesterna.
Älskar när sopranen griper sig an melodin!
Kantarellrykten snurrar på Facebook. Jag vill inte vara sämre och tvingar mig ut i regnet. En bra anledning att pröva mina nya stövlar – Tretorn!
https://twitter.com/mymlan/status/349856796187426816
Jag är ovan vid den här formen av postironiska artiklar. Eller vad det nu är.
Men först lite musik – hissmusik!
Rubriken – den heter så!
Jag hoppas att detta handlar om självreflektion?
Jag behöver nog fundera vidare över det där med “jaget”.
För många är världen en förlängning av jaget – de behöver ny intryck.
Det här trädet har jag sett växa upp och dö. För tio år sedan trodde de flesta att almen var på väg ut. Idag verkar det finnas resistenta mutationer och hoppet växer.
Fler almar åt folket!
Det blev inte mörkt i natt.
Tysta tankar 