Jag gillar allt Annika Norlin gör. Allt.
Jag gillar allt Annika Norlin gör. Allt.
Jag är glad över all positiv publicitet.
I eftermiddag sänds ett längre inslag i P4 Skåne direkt.
Uppdatering – och nu går det i P1 Dagens eko med nationell vinkel!
Ibland lämnar jag den lilla byn och åker in till tätorten Tomelilla.
Jag är alltid lika lättad när jag kommer ut från den affären.
Det fanns en tid när jag försökte vinkla alla inlägg mot en tänkt skolpolitiskt intresserad målgrupp.
No more.
…är detta en av mina favoriter. Snart lättar dimman. Då kommer jag att se klart. Och långt.
Passed in 2001, the No Child Left Behind Act used the leverage of federal education funding to push states into doing more for their disadvantaged, black and Latino students, whose academic achievement was appallingly low. Although public schools fall under state rather than federal purview, the rationale behind the interference was that because Congress provided some funding, it had an interest in making sure that the money was achieving its aims. That’s fair enough.
Unfortunately, the punitive law ushered in a regimen of intensive testing and harsh sanctions against schools that failed to meet improvement markers that were extremely difficult to achieve, sometimes meaningless and often counterproductive. Later, the Obama administration added more layers of interference by pushing its own favored reforms — such as a common curriculum for all states and the inclusion of test scores as a substantial factor in teacher evaluations — in some cases in return for waivers on the No Child Left Behind requirements.
Det är varmt idag. Jag tror de flesta läsare kan se paralleller till svenska förhållanden.
Vi lever i berättelsernas tidevarv. Men vad händer när det visar sig att en del historier är rena påhittelser och lögner?
Jag lyssnar på Oförnuft och känsla med en lätt svindel.
Regissören Tomas Vinterberg hörde en gång på ett program där en person berättade om att han hållit ett tal till sin morbror på ett 60-årskalas och att han avslöjade festföremålets övergrepp mot honom och tvillingsystern. Händelsen inspirerade Vinterberg att spela in filmen Festen som blev en världssucce. Dogmatekniken gav en stark känsla av närvaro och äkthet. Det var svårt att värja sig från allvaret i budskapet – alla familjer har sina hemligheter.
Frågan är om det spelar någon roll för mig om det finns en verklig händelse i bakgrunden? Den journalistiska bragden att avslöja lögnen bakom berättelsen känns lite ynklig. På något sätt vill jag gärna tro – det kunde ju ha hänt.