Makten och friheten

Länk

Pedagogiska metoder döljer makten

I ämnet livskunskap tränas eleverna i att styra sig själva, i dialog och synbarlig frivillighet. Men makten över dem har inte försvunnit, den har bara gjorts osynlig, skriver liu-forskare i en kritisk granskning.

Jag har beskyllts för att bara besatt av att analysera makt. Det tog jag som en komplimang.

Att kunna välja och förutse konsekvenserna av sina val är ytterligare en metod i SET och ART. Eleverna får lära sig att alla har ett val, ingen är ett offer för omständigheterna. De kan själva välja sin framtid. Men hur de väljer får konsekvenser och det gäller att väga in dem. Om eleven väljer att gå illa klädd till en jobbintervju, så får han troligen inte jobbet, och det bör han kunna förutse.
I teorin är valmöjligheterna oändliga, i praktiken reduceras de snabbt.

De här metoderna stämmer väl med den neoliberala syn på frihet och styrning som råder idag, hävdar forskarna. Medborgarna har frihet att välja, men bara inom bestämda ramar som inte alltid är synliga. Vad vi har är inte frihet från styrning, utan styrning genom frihet. Vi har inkorporerat de för samhället önskvärda beteendena, att avvika blir alltför kostsamt.

Aldrig mer Ryanair

20130801-063006.jpg

Länk

Ibland inser jag att tidningar behövs för att skaka om oss. Det borde vara oftare. Per Svensson bjuder på dagens läsning.

Vad förenar tio diktatorer?

https://twitter.com/carinaburman/status/362560571037585410

Det som förenar deras barndom är med andra ord att den i någon mening uteblivit, att de inte haft någon. Vilket förklarar det fantastiska och drömska som många diktatorer iscensätter – det överdådiga som redan Chaplin uppfattade som parodiskt. Regimen måste bli en ersättning för den barndom som uteblivit. Man återskapar en situation som man inte haft kontroll över, fast nu har man full kontroll. Apropå Idi Amin formulerar Chalmet det som blir hennes verkliga slutsats. Amin förvandlar sin regim till en parodi på barndom, och fyller sina dagar med privatvisningar av Disneyfilmer – Pinocchio, Peter Pan, Djungelboken (tre berättelser som uttalat diskuterar barn och barndom). På sin dödsbädd säger Amin att han inte ångrar något utan tvärtom är full av nostalgi.

Artikeln utmynnar i ett sakligt konstaterande – det som förenar deras barndomar är att de saknats.

Jag skulle gärna diskutera den här texten med våra studenter.

20130731-155221.jpg

Varrdegronden?

Jag försöker samla mig inför en ny kurs om värdegrunden i förskolan. Att orientera sig i det internationella utbudet av spel kallar jag “planering”.

Fredriks nya bok

20130730-144831.jpg

Jag läser Fredrik Ekelunds nya bok med stor glädje. Han är två år äldre och kompis med min bror. Vår familj finns med i berättelsen och jag ler igenkännande åt det mesta. Det är befriande att slippa fiktionalisering och jag tycker författaren behandlar de flesta personerna med värme och värdighet. Jag tror även att min far hade ställt upp på beskrivningen av honom. Soffor har alltid varit viktiga i vår familj.

Länk till beställning Adlibris

Men jag hade nog börjat med den första delen av självbiografin. Länk

Begränsning befriar?

Jag brottas med frågan – är regler verkligen en förutsättning för verklig frihet?

Själv fungerar jag nog delvis så. Ge mig ett ämne, och ett versmått så blommar min kreativitet. Men tolvtonsmusik?

Grabben har språköra – uppdaterad!

När jag ser sådana här försök att bemästra skriftspråket blir jag väldigt glad. Lusten att formulera sig är stark hos barn. Jag hoppas vi utbildar förskollärare som kan elda under den.

Uppdatering:
Jag la bilden på studenternas facebooksida med en pedagogisk fråga om korrigering och fick den här dräpande repliken från Maria:

20130728-112238.jpg