(Klickbar bild)
Jag irrar genom öde gågator på jakt efter punkteringsreparationsgrejer. Kjell & Co har ingenting i den vägen, Åhléns har förvandlats till ett mondänt modehus och på Stadium får jag det dräpande svaret:
– Vi har nog sådant på storbutiken vid Emporia.
I morgon är en annandag.
Konstrundan triggar mina pretentiösa drag. Jag får lust att döpa mina fotografier.
De här lammen på Rörums backar avtecknar sig gärna mot horisonten.
Bakom träden skymtar Nybo gård. Nu till salu.
Vi vandrar över ängarna och beundrar backsipporna.
Mullvadarna trivs också.
De flesta besökarna missar alekärret bakom huvudet.
Vi går upp på östra huvudet och njuter av utsikten. (Klickbar bild)
Några av oss klättrar ner för den branta havssidan. Jag går försiktigt och svalkar fötterna i Östersjön.
Utbildningspolitik känns mycket avlägset.
Skolvalet är en populär reform som nästan alla politiska partier vill ha kvar. Men politikerna blir också allt tydligare med att påpeka att skolvalet har ett pris. Och nu är det dags att börja betala.
Priset är att de bästa lärarna ska till de svåraste skolorna, liksom mer pengar och de mest erfarna rektorerna. Mer ska omfördelas från de starka eleverna till de svaga.
Detta lovar en del politiker idag. Men frågan är om det verkligen är en vinnarstrategi i det långa loppet. Att ge de mest resurstarka väljarnas barn lägre utbildad personal, mindre erfarna och mindre skickliga lärare och färre pengar på sina skolor – vilken politikerkarriär skulle överleva det?
Att ha resursfördelning utifrån behov i skolan kan därför visa sig bli betydligt svårare att genomföra än att lova.
Jag har inte mycket att tillägga.
>
Vår by är inte särskilt glamourös och kändisfaktorn är vanligtvis låg. Under påskveckan ökar chanserna att möta en celebritet.
För en del av oss är Sanna Ekmans poliskaraktär Katta i Tre kronor ett vackert teveminne.
Vi vandrar vidare till Galleri S:t Olof och tittar på Liam Norbergs konst.
Liams hemsida. Ryktet talar om en uppföljare till Sökarna. Världen håller andan.
Söder om byn driver två konstnärer Galleri Palmhult.
Jag gillar installationerna. Några av dem för tankarna till True detectives. Andra är mer vardagliga.
Vi går hemåt. Just då spricker björken ut.
Livet är kort och konsten är lång. Naturen är vild.
Varje anständig konstrunda avslutas med att vi lämnar in Lottorader på Ica. En del av oss är mer förhoppningsfulla än andra.
Många annonser och konstiga ingresser – ett oslagbart framgångsrecept.
Vi blev bjudna på konsert i Köpenhamn och åker in i god tid. Första anhalt är den osannolikt folkliga Jernbanebaren bakom Hovedbangården.
Vi går längs Istedgade och stannar vid Enghaveplats. Sprattelgubbar i naturlig storlek pryder planket runt stationsbygget.
Baren är imponerande och lokalen vacker.
Till sist kommer konserten igång.
Och intensiteten ökar.
Valerie June – någon beskrev henne som en blandning mellan Dolly Parton och Diana Ross.
På vägen hem möter vi Istedgades mörkare sidor. Jag undviker de prostituerades blickar och tittar ner i marken.
Tysta tankar 