Jag är osäker på om det går att förena grupporienterade undersökande arbetssätt med högskolans individualiserade och förutbestämda utbildningsstruktur.
Nu läser jag studenttexter och försöker hitta spår av autenticitet.
Det är något förföriskt över jämna tal. Samtidigt är jag ytterst nedlåtande mot dem som räknar följare på Twitter. Jag behöver ingen yttre bekräftelse. Nästan ingen alls. Eller åtminstone ytterst lite.
Jag tycker det är snålt med en lycklig dag. Efter 12 år i skolan borde de få vara lyckliga i minst en vecka.
Igår var jag på fest. I vårt hus förvarar den nyblivne studenten sina presenter i det gemensamma cykelförrådet.
Jag lever i en idyll.
Det är alltså fler sommarpratare som bor på Södermalm än som kommer ifrån orter söder om Södertälje?
Men det är inte säkert att förskolan är den stora utjämnaren av sociala skillnader. Begreppet “tidig intervention” används tydligen internationellt. Det är fortfarande lika obehagligt.
Förskolan och skolan är svagt representerad. Kanske hade sannolikheten ökat om jag var ung, eller kvinna, eller invandrare, eller hade haft en dödlig sjukdom, eller varit framgångsrik affärsman?
Sydsvenskan har gjort en test med gångbara kriterier.
Mitt resultat:
Färdig!
Det är bara att konstatera. Du är som folk är mest. Inte riktigt “Sommar i P1”-material. Det är å andra sidan något du delar med 999 promille av den svenska befolkningen, så deppa inte.
Prova att starta en poddcast, så kanske chanserna ökar till nästa år!Ditt resultat: 0%!
Ledsen, men du klarade inte målet.
Klickbar bild!
Den årliga besvikelsen över att sommarpratarna rekryteras från en så begränsad krets. Personerna presenteras som författare, programledare, journalist, artist, musiker, skådespelare/skådespelerska, komiker, sångerska, dramatiker, dansare, konstnär, fotograf och musikproducent. Någon professor, överläkare och entreprenör har lyckats smyga sig in i djungeln av mediepersonligheter.
Frågan är varför Sveriges radio tror att vi längtar efter att få höra dem tala om sina liv – en gång till?
Internet glömmer inte – internet förlåtet inte. Det måste vi människor göra.
Ibland förvånas jag över hur lite som förändrats genom åren. Sven Klangs kvintett var en film som på många sätt formulerade min världsbild och jazzen var en perfekt illustration av fritänkande i förhållande till dansbandsmusiken. Saxofonisten Lasses avsked från det militära var motpolen till Sven Klangs bilhandlare.
I en av filmens många nyckelscener diskuterar de unga medlemmarna i orkestern om det är rättvist att Sven (som äger instrumenten och bilen) tar hand om hela gaget. Sven avfärdar protesterna med den dräpande repliken:
– Det lär finnas ett band i XXXXXX som delar lika på gaget. Vet ni vad dom kallas? KONSUMBANDET!
Nu går jag omkring på min arbetsplats med en tröja som signalerar en viss samhörighet med kooperationens bärande idéer. Frågan är om det politiska budskapet fortfarande är kontroversiellt?
Tysta tankar 