https://twitter.com/pivic/status/491937457743482880

Jag ser dokumentären och ramlar över den här texten av Sayed Kashua i Expressen.

Länk

Snart reser jag härifrån, och nu står jag framför mina bokhyllor med Salinger i handen, samma bok som jag läste när jag var 14. Jag tar inte med mig några böcker, bestämde jag, jag måste koncentrera mig på mitt nya språk, jag vet hur svårt det blir, men jag måste hitta ett annat språk att skriva på, mina barn måste hitta ett annat språk att leva med. “Kom inte in”, skrek min dotter argt när jag knackade på dörren. Jag steg på ändå.
Jag satte mig bredvid henne på sängen och trots att hon vände ryggen till visste jag att hon lyssnade. Lyssna, sa jag, innan jag upprepade samma ord som min far sa till mig när han lämnade mig vid ingången till landets bästa skola för 25 år sedan: “Kom ihåg, att vad du än gör i livet, kommer du för dem alltid att förbli en arab. Förstår du?”
“Jag förstår”, sa min dotter och kramade mig hårt, “Pappa, det har jag vetat länge.”

Salinger är ständigt aktuell. Kanske är det erfarenheterna från andra världskriget som gör honom så fascinerande. Jag behöver ord rör det här.