Vi som bor på Österlen är inte bortskämda med badtemperaturer över 19 C. Efter några veckor solsken och ostlig vind är det osannolikt varmt i vattnet. Nu vänder vinden – vattnet klarnar och svalnar långsamt.
Vi skyndar att njuta och långsimmar längs kusten.
Detta är historien om bloggen som blev en turistbroschyr.
Jag inser att det är ett omfattande fält och mina kunskapsluckor blir pinsamt uppenbara. Min gissning är “porfyr” och jag läser med förundran:
Porfyr (av grekiska porfyreos, purpurfärgad) är en magmatisk bergart som har en porfyrisk struktur (textur).[1]
Porfyr är en geologisk term för att beskriva vulkaniska- och gångbergarter med en särskilt textur[2]. Texturen är en finkornig eller glasig grundmassa (även kallad matrix), i vilken större mineralkorn kallade strökorn eller fenokrister[3] ligger jämnt inströdda. Fenokristerna kan vara från några millimeter till flera centimeter.[4]
Porfyr är oftast massformig och en mer eller mindre sur silikatbergart av växlande färg. Färgen är oftast svart till grå men förekommer också som röd, rödbrun eller brunviolett. Porfyr har bildats dels genom stelning av lava på jordytan eller nära under jordytan, dels genom avlagring och “förstening” av vulkanisk aska. Karakteristiskt för bergarten är kristaller utströdda i den finkorniga eller täta grundmassan. Kristallerna består i primärt av kvarts, fältspat och hornblände.[3] Även andra mineral förekommer, så som svart glimmer (biotit). Strökornen har kristalliserat långt under jordytan i ett tidigt skede av det vulkaniska materialets vandring uppåt. De har därför blivit mycket större än partiklarna i den hastigt stelnade lava eller det askregn som bildat den inbäddande grundmassan.
Porfyrer bildas av ryolitiska till dacitiska magmor.[5]
Porfyrisk struktur uppkommer ofta i gångbergarter på grund av en temperaturförändring som sker då magman kommer närmare jordytan.[6]
Det är nu som den bildade läsekretsen ska rätta mig och sprida visdom i de okunnigas mörker.
Det finns anledning att vara försiktig och rykten flyger fort. Jag vill veta mer om mannen och vad han anklagas för, men om det stämmer att han verkligen är utbildad förskollärare innebär det ett bakslag för min tes om att pedofiler inte väljer högskoleutbildning.
Den här serien är ett experiment. Jag utgår från upplevelsen. Kanske kommer jag lyckas lära mig något om stenar och känner redan hur det kliar i googlefingern att leta reda på fakta. Som oftast tycks handla om att kunna benämna bergarter. Jag har högre ambitioner – jag vill förstå.
Jag brukar ha någon form av pedagogisk ambition och tänkte nog att det var ett bra tillfälle att fördjupa sig i mineraler och geologi.
Fast just nu känns det mer existentiellt. När medierna skriver om en ny förskolepedofil ägnar jag mig åt att fundera över hur vågorna rundat av stenens kanter genom årmiljonerna.
Vi möter två muntra stavgående nunnor på stranden nedanför Stenshuvud. Var kommer mina bilder av botgöring och asketism ifrån? Jag behöver verkligen fundera över min inskränkta syn på religion.
Jag skulle gärna vilja kunna benämna de här stenarna. Gnejs, granit, glimmer, kvarts…
Äsch – en annan dag.
Knäbäckshusen är en mycket speciell plats och just idag är allt perfekt.
Vattentemperatur, 24+
Solsken, flödande
Tillgång till skugga, riklig
Matsäck, välfylld
Kaffetermos, nyfylld
Folkmängd, rimlig (än så länge)
Alger (måttligt)
Sällskapet, underbart
Podcast, välladdad mobil (Värvet)
Bok, David Means
Planer för kvällen, bortbjuden till trevliga vänner.
Idag är jag skamligt lycklig. Nu ska jag bara sluta oroa mig för att det ska ta slut.
Jag hittar den här skivan i prylboden.
Boken Dans till svart pipa skakade om min tillvaro i tonåren. Mezz Mezzrow var en medioker klarinettist, men en författare som lyckades förföra mig fullständigt. Jazzen blev en livslång kärlek, lite förvirrande och ojämn, men fullständigt självklar i sin mångfald.
Tysta tankar 