Ingen bryr sig om dina kantareller. Det enda som verkligen imponerar på vännerna är en välfylld korg med helsvarta björnbär.
Vi lyckas plocka några liter utan personskador och njuter av känslan av överdåd – nu har vi så det räcker!
Jag kör bil till Tomelilla lyssnar på klassisk radioteater om ett aktuellt ämne. Hur ska vi vårda sommaren och vår oskuldsfullhet?
Nej, det är ingen bra pjäs. Blandningen av spex och politisk allegori funkar dåligt. Replikerna ekar högstämda och teateraktigt lekfulla.
Jag läser en artikel om författarens situation 1951 och blir gripen av desperationen. Skrivkrampen har drabbat Dagerman och slutet närmar sig.
I husvagnsaffärren möter jag människor som försöker leva ett fritt liv.
Jag försöker samla mig i för terminsstarten. Frågan om kreativitet är viktig. Ibland tvivlar jag på om det är möjligt att arbeta utvecklande i målstyrda organisationer.
Influerad av internationell kreativitetsforskning har hon tagit fram och utgått från olika egenskaper som gynnar elevernas kreativitet i skolan. En kreativ undervisning ska bland annat innehålla flexibilitet, lekfullhet och utmaningar. Men ofta riskerar undervisningen att bli för regel- och resultatstyrd för att eleverna ska kunna utveckla sin kreativitet.
– Ibland är det som att lärare kanske vill ha mer kontroll än vad de behöver ha egentligen, säger Eva Hoff.
Min nya strategi är att gissa på granit. Det är Sveriges vanligaste bergart och förekommer i olika former. Statistiskt sett borde jag förr eller senare få rätt.
Dessutom förekommer den i olika former.
Jag citerar från Wikipedia
Granit (från latinets granum korn)[1] är en av de vanligaste bergarterna på den kontinentala jordskorpan. Granit är en magmatisk djupbergart, det vill säga den bildas då magma djupt nere i jorden genomgår en långsam avkylningsprocess. Granit kan ha en grovkornig struktur. Stora delar av Sveriges berggrund utgörs av granit, särskilt i Småland och Norrland.
Granit består av kiseldioxidrika mineral som fältspat och kvarts samt mindre mängder av till exempel glimmer, hornblände och pyroxen. En granit kan ha olika färger alltifrån vit till röd och svart beroende på skillnader i mineralsammansättning och textur. En del mineraler är millimeterstora medan andra kan bli flera centimeter.
Granit är mycket hård och sprickfri och har ovanligt hög motståndskraft mot tryck, stötar och deformering; den är också okänslig för försurat regn. Eftersom den därtill är vanligt förekommande på många håll i världen har den kommit till rik användning för gatubeläggningar, som byggnadssten, för murverk och i ornament och monument.
Graniten är nästan alltid helt massiv eftersom den vanligen saknar inre struktur. Ur ett brytnings- och bearbetningsperspektiv brukar granit benämnas som en så kallad hårdsten, i motsats till marmor, kalksten och andra mjuka bergarter som benämns lössten. Dess hårdhet och därigenom hållbarhet, har gett graniten ett rykte som en sten med bra egenskaper. Mykerinos pyramid vid Giza, en av de mest välbevarade av Egyptens pyramider är delvis tillverkad i granit. Den klassiska curlingstenen är i granit, härrörande från Skottland där den första stenen tillverkades redan 1750.
Ah – en ny tanke!
Vi diskuterar vad en “ny tanke” skulle kunna vara. Går det att värdera hjärnaktiviteter utifrån måttet av nyskapande? Jag tror att de flesta tankar är nya om de innefattar någon form av undran inför tillvaron – och inte enbart ett slappt igenkännande.
Den här stenen tvingar ut mig i det okända. Sedimentär eller magmatisk?
Jag börjar tveka om den här seriens mening. Det sitter ganska djupt i mig att man bör ha någon form av kunskap om ämnet och jag tvekar inför att blotta min katastrofala okunnighet inom det mineralogiska fältet.
Om jag ska gissa tyder den röda färgen på järnoxid och den gröna på kopparoxid. I bästa fall kommer en kunnig läsare att tillrättavisa mig.
Det vore en god gärning.
P-O Enkvists svar på frågan om skatornas bobyggande är fantastiskt. Just nu är världen full av hemliga tecken.