“Let the big rumble begin”
Vi behöver en teori för riskfyllda lekar!
1
Category Archives: På spåret
Drömjobbet?
Det tog en stund, men nu förstår jag. De söker en person som kan dela ut pengar till bra verksamheter!
Heberlein i DN 2
https://twitter.com/nietzschequotes/status/181935341320671233
I det antika Aten kallades den som inte ville/kunde delta i det politiska livet för detsamma.
I äldre svenska kyrkoböcker, husförhörslängden finns ofta en sida på slutet med socknens idioter; “byfånarna”.
Visdom är att veta vad man inte vet
Jag är extremt vis när det gäller spårbunden trafik. Min brist på förståelse är total.
SJ trafikerar inte Malmö-Göteborg
Fem bolag beställer trafiken
Sedan några månader är det Veolia som bemannar Öresundstågen, SJ:s tågkonkurrent på sträckan Malmö–Göteborg. Veolia kör på beställning av Öresundståg AB, ett bolag som gemensamt ägs av fem länstrafikbolag. Skånetrafiken är största delägare med 40 procent. Trafiken finansieras till stor del med skattepengar och körs alltså med förlust.
Hallandstunneln väntas stärka tågens konkurrenskraft mot biltrafiken, men tågtrafiken väntas rulla igenom först 2015.
Jag har starka minnen av spårvagnarna i Malmö. Min kamrat Jan var drivande i protesterna mot nedläggningen av linje 4 under gymnasietiden.
Själv såg jag Linje Lusta på Intima teatern och minns en frustande rå Carl-Åke Eriksson. Nu funderar jag på att hyra filmen med Marlon Brando.
På spåret 6 – återkomsten
Jag återvänder till Gedings mosse och följer spåret en gång till. Jag har kamrater med mig och vågar mig ut på de svajiga gungande stigarna som löper mellan vattensamlingarna. Det är svårt att föreställa sig denna idyll som bullrande arbetsplats. Berättelserna i hembygdsboken känns overkliga och skolmässiga. Vi fortsätter norrut mot De dödas Lott och svänger av österut mot Holmarna.
Vid ett hus träffar vi Gösta som berättar att han arbetade på mossen i början av 50-talet. Han visar bilder och har sparat de handskrivna lönekuverten med noga angiven timlön: 2,25:-!
I området bodde många hantverkare som hade några kor och en häst. För att dryga ut inkomsterna gick de på mossen mellan april och Kiviks marknad. Framåt hösten kunde de få påhugg i något av sockerbruken och på vintern fanns alltid skogen för dem som inte fick hantverket att gå ihop.
Näckros i Elsies och Göstas trädgård
Sakta förstår jag att de här berättelserna om arbetet vid mossen är verkliga. Böcker är bra, men levande människor är bättre.
Frågan är vad jag ska göra med den insikten på Lärarutbildningen?
Mera På spåret
På spåret 5
1934 revs linbanan. Lastbilar hade tagit över järnvägarnas roll i transportsystemet.
Jag inser att mina natur- och industriromantiska sidor har förenats på denna plats.
På spåret 4
1917 utbryter en brand som enligt Boken om S.t Olof kunde gått riktigt illa. Militären inkalllas och 500 smörgåsar rekvireras från hotellet i S:t Olof. Ingen vill betala räkningen
En person från Vitaby, som vägrar arbeta med släckningen, ansågs av landsfiskalen som samhällsfarlig och fick böta.
Det lär ha arbetat över 100 personer här. Om de fick dålig lön fanns det kanske blåbär.
Ett problem var att ytan för torkplatser minskade när brytningen ökade. Idag är det smala stigar mellan groparna.
På spåret 3
Jag läser vidare om torvbrytningens första svåra år. Den skars i för stora bitar och torkade inte – därför var den också svår att elda med. Häradshövdingen löser ut de övriga aktieägarna och byter ut maskinerna. Efterfrågan ökar.
1909 utbryter storstrejk som misslyckas på grund av att företaget anställer folk utifrån.
På spåret 2
Min vandring mot torvmossen fortsätter. Jag inser att det har varit en betydande investering att anlägga en smalspårig järnväg i sankmarken.
Först gräva upp och torka på platsen. Därefter transportera vidare med ångmaskinsdriven 3,3 km lång linbana till S.t Olof för vidare torkning. Där fanns möjlighet att transportera torven vidare till försäljning med riktig järnväg. En hel del hade tidigare levererats till alunbruket i Andrarum och 1905 bildades ett aktiebolag med häradshövding Hagander i spetsen. Här skulle det tjänas pengar och någon hade räknat ut att torven var värd en miljon kronor.
På spåret 1
Förhärdade bloggläsare vet att siffran i titeln signalerar att jag har en idé och att den kan bli långdragen.
Jag har köpt en bok om bygdens historia och letar efter spår från en förgången tid. På det Österlenska höglandet var marken stenig och svårodlad, men i slutet av 1800-talet började industrialismen ge människorna hopp om ett bättre liv.
En bit in i skogen finns rester från en torvmosse och jag följer spåren.
En kvinna visar vägen och varnar för de bottenlösa vattenfyllda groparna. Antagligen var detta en farlig plats på många sätt.
Det kommer att ta lång tid för naturen att bygga upp nya torvlager. Spåren kommer inte att finnas kvar då.
Alla bilder går att förstora.
Tysta tankar 