Lite sjuk av sommarlängtan. Det räcker nu med kyla och väta.
Fredagsfärger – gult och grått
Reply
Category Archives: Österlen
Rost sover aldrig 13
Fjäderharv – Så här gick det nog till.
Jag närmar mig temats obevekliga slutpunkt och anar att en del bloggläsare är fullständigt mätta på jordbruksbilder och okynnesmetaforer. Det finns en uppenbar risk för återfall – men jag ålägger mig ett veckolångt rostförbud. Jag tror på inre disciplin och går in i en rostfri fas.
Rost sover aldrig 12
Ringvälten är en personlig favorit bland jordbruksmaskiner. Mina kunskaper är ytliga och fragmentariska – men till skillnad från skivharven som krossar och luckrar upp jorden tror jag att ringvälten har som främsta funktion att bryta kapillärkrafterna i jorden. Genom att bearbeta jorden med ringvält efter harvning och sådd behövs det mindre ogräsbekämpningsmedel. Fukten stannar kvar vid ytan och försvinner inte ner i osynliga kanaler.
Om vi nu beskriver skolan som en kulturaktivitet och tar fasta på den latinska betydelsen av cultura som odling – då öppnar sig ett fält av oväntade metaforer för det som vi vill ska hända i undervisningen. En uppenbar fara i denna liknelse är att barnet tilldelas en passiv roll i processen och den aktive bonden blir den som plöjer, harvar, gödslar, sår och ogräsbekämpar – på samma sätt som läraren planerar, organiserar, motiverar, bedömer och belönar barnets framsteg.
Samtidigt är det något i liknelsen som lockar mig och jag tror det är upplevelsen av oförutsägbarhet. Bonden som har gjort allt rätt och ändå tvingas se utsädet torka bort måste orka ta nya tag nästa år. På samma sätt tvingas en klok lärare inse att allt inte går att planera fram. Misslyckandet är en del av jobbet. Barnen och naturen följer sina egna lagar. Vi kan välja att lägga vår energi på att förbanna vädret eller barnens hemmiljöer – men jag rekommenderar en mer fördragsam hållning.
När det gäller undervisning tror jag att vi ofta missar det moment som jag numera kallar ringvältning – en sorts beredning av ytan som gör att det uppstår bra förutsättningar för växande.
“I´m gonna burn diesel and dinosaur bones”
Rost sover aldrig 11
Vi undrar om det ska bli någon riktig vinter i år. Det luktar vår och tjälen bär inte de tunga maskinerna i alekärret.
Harven ligger beredd att slå sönder jordkokorna på åkern. Varje år tvingar frosten upp nya stenar ur jorden. Dessa stenar läggs på plåtlådan och körs bort till gärdsgården. Jag tänker på hur min förre granne beskrev sin ideala blivande fru:
– Hon ska ha bra jord som gränsar till mina marker och så ska lacken vara kvar på lådan!
Efter ett tag fattade jag att detta är ett talesätt för stenfri jord – om lacken är kvar på lådan alltså…
Inre och yttre kartor – ett HUT-löst perspektiv
Jag försöker förstå hur Björklund och Franke tänker om skolans framtid. Bakom Lärarutbildningsutredningen HUT:s förslag finns kanske en karta över svensk skola. Frågan är vem som ritade den och när? Vem tog sig rätten att beskriva skolan i dessa grälla färger? När blev förenklingen politiskt möjlig?
Jag tröstar mig med en vacker karta över trakterna kring S:t Olof. Klicka och njut av detaljrikedom.
1812-1820 red den tappra fältmätningsbrigaden runt och kartlagde den skånska landsbygden. Resultatet blev en rekognosceringskarta. De mystiska tecknen markerar olika former av vegetation.
Jag vandrar runt och letar efter spår från den tiden. Mycket är förändrat men själva förändringen är också spännande och ofta vacker. Markerna bär på hemligheter.
Om jag vill veta mer om tomtgränser och avstyckningar går jag till häradskartan (förstora!):
Konstruktionismen använder liknelsen med inre kartor som ett sätt att åskådliggöra vad kunskap är och hur den förändras genom anpassningar till nya intryck. Våra världsbilder uppstår i samspel med omgivningen. Hållbarhet är inget självändamål.
Det jag kallar kunskap kan vara en vag föreställning om något som jag lyckas beskriva på ett sådant sätt att det framstår som meningsfullt för någon annan än mig själv. Dessa beskrivningar – eller yttre kartor – är tillfälliga konstruktioner och värdet högst tidsbegränsat. Jag behöver dem för att orka leva och våga handla -men den största faran är kanske om jag verkligen börja t-r-o på dessa kartor och förväxlar dem med verkligheten.
Inom militären finns ett talesätt om att ifall det föreligger skillnad mellan kartan och verklighet – då gäller kartan.
När jag är ute och vandrar blir glappet mellan kartorna och terrängen synligt. Någon form av kunskap uppstår i mina försök att tolka skillnaderna mellan de sinnliga intrycken och de yttre kartor som ritades för nästan 200 år sedan. Försiktigt lägger jag pussel.
Försiktighet tror jag inte finns på Björklunds dagordning.
Rost sover aldrig 10
Vägarna är övervuxna, gärdsgårdarna mossiga, grindarna bortruttnade och de handsmidda spiken angripna av seriens huvudrollsinnehavare.
Resterna från det gamla oskiftade bondesamhället tittar upp som en storslagen gränsdragningsproblematik. Jag tror att en stor del av ansträngningarna handlade om att försöka hindra boskapen ifrån att äta upp säden. Och att hitta någonstans att lägga all den förbannade stenen som kryper upp ur jorden på våren.
Jag börjar förstå varför lantmätaren är en viktig person på landsbygden. Det moderna uttrycket “sätta gränser” tror jag kommer från den tiden då gränser verkligen “sattes” i marken med hjälp av nedgjutna järnrör. Som barn hjälpte jag ibland min fader lantmätaren och fick vid högtidliga tillfällen bära teodoliten – eller i alla fall stativet.
Nu fastnar jag i googleträsket och försöker förstå skillnaden mellan teodolit och andra avvägningsinstrument.
Rost sover aldrig 9
Jag tror att kommunala återvinningsstationer är ett påhitt som har svårt att slå rot hos en del av de skånska bönderna.
Vi vandrar genom oländiga skogar och romantiska hagar. I min romantiskt överhettade hjärna tänker jag att här har nog ingen varit förut – och just då stöter vi på övergivna jordbruksredskap från olika tidsåldrar.
Om femtio år kommer antagligen framtidens barn gå in i materialrum på skolor och hitta spritduplikator, overhead-apparat och jätteräknesticka. På sina bloggar kommer de förundrade att sprida bilder på dessa märkvärdiga förhistoriska företeelser.
Rost sover aldrig 7 + 8
Rost sover aldrig 6
Rost är en förening mellan trevärt järn, en oxid- och en hydroxid-grupp, den kemisk formeln är FeOOH (motsvaras av Fe(OH)3.
Kanske är denna bildserie ett försök att bearbeta några traumatiska besök hos Svensk bilprovning. Den vassa hammaren och den rostiga bärande balken. Jag minns ljudet och det förargliga leendet hos besiktningsmannen.
I skogen hittar jag rester av grindar mellan övervuxna gärdsgårdar. Förgänglighet, förgänglighet, förgänglighet
Rost sover aldrig 5
Jag tänkte skriva något djupsinnigt om det svenska stålet som inte biter men fastnade på Tegners dikt om Karl den 12. Ett märkligt nationalistiskt poem som inte har åldrats i skönhet.
Allt var inte bättre förr.
Tysta tankar 
