Jag brukar klaga på att våren går alldeles för fort och att jag inte hinner med. På det österlenska höglandet är detta inget problem. Den iskalla östanvinden håller tillbaka grönskan och just nu pryder en ensam blomma rabatten.
I Malmö prålar forstyhia och körsbärträd. Jag funderar på att göra det till en ideologisk fråga.













