Sommarnatten blir aldrig riktigt av. Åska, skurar och ett mystiskt ljus över Klappeskogen. Bilden är tagen från backen nära Mandelmans i Rörum.
Snart öppnar trädgården och jag misstänker att en del besökare är nyfikna på Gustav. Är han lika fnissig i verkligheten?
Min lille vän befinner sig i det röda huset på prärien. Han har fortfarande problem att få djupare kontakt med den mystiska mörka kvinnan och funderar på att hitta på något spännande som skulle göra honom mer intressant och en aning manligare. Piercing är uteslutet men tatuering kanske skulle fungera.
Efter att ha tagit del av historien om flickan som råkade få 56 stjärnor på kinden har han blivit lite eftertänksam.
Tatueraren
Min lille vän gick igång på SVT:s temakväll om gitarrer och gitarrister. Han pladdrar om vem som är snabbast och bäst, Dessutom vill han bli fotograferad i odrägliga hårdrocksposer.
Själv hade jag mer utbyte av P2 Musikmagasinets program om gehör. Länk.
Musik handlar mer om att lyssna och känna än att spela rätt och jag fick många nya tankar.
Jag funderar på att gå med i JUF.
Länk
Idag har jag varit på en utställning med gamla maskiner och är lite bekymrad över min förmåga att hitta kopplingar till utbildningspolitik är begränsad – men jag jobbar på det och kommer antagligen att återkomma i ämnet (traktorer alltså)
Idag beskriver Lotta Lotass i Svd vandringslegenden om den notoriske spararen som samlar och kategoriserar sådant som vi vanliga inser inte har något värde. I en låda förvaras “snören för korta att användas”. Jag, som verkligen har trott på den här historien, förvånas över min blåögdhet men anar nog att det finns ett korn av visdom i den.
Idag går jag på loppmarknad i Bästekille och Södra Mellby. Risken är stor att jag kommer hem med
1) Konst för ful att titta på
2) Böcker för tråkiga att läsas
3) Stolar för obekäma att sitta på
4) Lampor för farliga att ansluta
Jag har annars 50 klarknappar för frysta kalkoner och 200 hårnät som jag inte är helt säker på varför jag köpte.
Alla vet väl vad en klarknapp är?
Jag lär mig nya saker. Idag har jag förstått att kråkor är besvärliga skadedjur som tar ägg och därför bör bekämpas. För att fånga kråkan använder man en bur som agnas med ägg. Kråkan petar till en pinne och luckan ramlar ner. Så långt är det inget konstigt.
Därefter flyttas den fångade kråkan över till ett utrymme innanför själva fångstdelen av fällan, som placeras i en annan kråkas revir. Den andra kråkan blir arg över intrånget och anfaller den redan fångade kråkan för att döda den – varvid också den andra kråkan fångas.
På så sätt är det ganska enkelt att fånga övriga kråkor i skogen. De kan alltså inte motstå lusten att anfalla en redan tillfångatagen rival och blir därför ett enkelt offer för jägaren.
Finns det något som skiljer människor från kråkor, undrar kanske korna?
Förstora bilden:
Fler jakttips – en ny sida av bloggen! (Jag är själv förvånad)
Jag följer arbetet med att anpassa lärarutbildningens organisation till nya direktiv och ekonomiska ramar. Språket är ett viktigt instrument för att skapa ett intryck av att det är en naturlig process och vi får lära oss ord som turordning, arbetsbrist och kretsar.
Frågan är om det går att skapa delaktighet när det tycks finnas en uppenbar agenda som riktar sig mot den största lärargruppen? Vore inte det ganska bisarrt om alla uppskattade sin egen undergång?
Går det verkligen att hävda både arbetsbrist och behov av nyanställning (av disputerade) utan att specificera vad det är för arbetsuppgifter som försvinner?
Jag går i Vitabyskogen och förundras över förödelsen på ett kalhygge. När jag kommer hem googlar jag på frågan varför de lämnar enstaka stora träd. Svaret syns mig väl symboliskt:
– Det är för att gamla uvar ska ha någonstans att häcka!
Min lille vän tycker att Mats bekymrar sig över saker som ligger långt över hans horisont. Vännen har fått tag på en gammal vinylskiva och spelar den oavbrutet. Det känns som om han försöker säga något.
P.S. Det är en aning oroande att jag har börjat skriva om mig själv i tredje person. Jämför med Mona Sahlin efter Tobleroneaffären:
– Nu är Mona trött. Det är dags för Mona att ta time out…
Å andra sidan blev hon partiledare efter några år.
Min lille vän vän har problem med magen. Jag tror det är tillfälliga besvär och är glad att han lättar på spänningarna utomhus.
Det är ingen skittunna utan en helt vanlig smördrittel. För länge sedan besökte jag en tunnmakare och köpte in en tunna till Malmö museum som förskolorna fick låna. Det var ett lagom äventyr att få bitarna att sitta ihop.
Jag undrar var den finns nu?
Min lille vän lyssnar på väderleksrapporten som beskriver situationen som “intensiv”.
– Det är mycket väder på väg in just nu, säger nyhetsuppläserskan med bekymrad uppsyn.
Regnmätaren är sprucken och inte helt pålitlig, men jag vet att våra lantbrukande grannar har full kontroll och de gläds över regndropparna.
Först regn, sen värme – det kan inte bli bättre.
Länk till pojkaktig vädervisa med text av Claes Rosvall
Tysta tankar 