Fototriss – gissa temat

Jag befinner mig i 740-landet här på Österlens glesbygd och under drivorna tronar stolta Volvobilar. Det är aldrig för sent att plocka reservdelar. Antagligen är detta den sista svensktillverkade bil som är möjlig att skruva med själv. Så säger i alla min händige granne.

Ett bra hö är den bästa huvudkudden. Eller:
– Se till att vända och torka höet ordentligt innan du balar det om du vill ha friska och glada djur under vinterhalvåret.

Min lille vän och jag har tagit årets första utomhusfika. Vem behöver Österrike?

Fler bilder på min lille vän

Mer fototriss

Fult, skitigt, elakt och blött

Vintern har tagit en kort paus på Österlen och vi går en promenad mellan skitiga snöhögar och översvämmade åkrar. Framkomligheten är låg och idag behöver vi inga förbudsskyltar.

Vi fattar vinken!

En bra film (länk, youtube)

Min lille vän 82 – namedropping

Hitta korna - förstora

Hitta korna - förstora

Min lille vän funderar på  att göra en tolkning till svenska av Van Morrisons Countryside in England?

Van Morrison – Summertime In England – spotify

Texten

Några av de poeter som frambesvärjs ur de keltiska dimmorna är Wordsworth, Coleridge, Eliot, Keats, Blake, Yeats och Joyce. Antagligen kommer den här låten aldrig att bli ett stort nummer  som allsång på Skansen, men det är något självsvåldigt och lockande över idén. En lättsjungen refräng skulle inte skada.

Jag  stödjer min lille väns projekt helhjärtat. Kanske något med konstnärer på Österlen?

Det kan också vara så att jag övermannas av sommarlängtan och bara vill värma mig vid tanken på ett snöfritt fält.

Läs mer om den lille vännen

Min lille vän 80 – det räcker nu!

Min lille vän och jag tycker om att ta det lugnt på morgonen. Ett bra knep för att somna om är P1 och särskilt Naturmorgon på lördagar är oslagbart sövande.

I morse vaknade vi till ett program som inte var lika behagligt. Kjell-Albin Abrahamnsson och tre skånska kvinnor sammanfattade året och det var något i min kropp som bara skrek: Neeeeeeeeeeeeeej!

Det kan bero på:

1) Jag är sur för att jag ska jobba i morgon

2) Jag är trött på dessa årskrönikor som inte leder någonstans

3) Programledaren är dryg och pompös

4) Jag misstänker någon form av kvinnovinkel i programmet. Skulle jag ha reagerat på samma sätt om det varit tre män som inte hade någonting att säga – troligen inte…

5) Jag vill inte höra skånska i P1 – särskilt inte sånt här pretentiöst babbel som sprider löje över mitt landskapsmål.

Däremot lyssnar jag gärna på skånska i P4 och Sissela Benns ljudklipp från Trelleborgs närradio är  underbart. (Ungefär 50 minuter in i programmet)

Länk till en trekant med Robin

Jag inser att den där gränsen mellan att “skratta åt” och “skratta med” är obegripligt tunn. Det är i alla fall underbart generöst att hälsa till någon som man inte vet vad de heter men “Det vet dom själva”

Sen åker gran och julpynt ut. Det känns bra.

Dagen då färgerna försvann

Jag uppdatera detta inlägg till fredagsfärger : vitt och grått

Förstora

I ett frostig landskap försvinner färgerna. För mig som är färgblind känns det ganska bra. Jag skruvar på kontrollerna i bildredigeringsprogrammet men det händer inte mycket. Kylan kryper närmre och jag lägger in ett vedträ till i kaminen.

Förstora

Kunskapskanalen visar ett program om färgernas betydelse genom mänsklighetens historia. Vissa färger var förbehållna kejsaren och kostade oändlig ansträngning att frambringa.

Idag tar vi färger för givna och funderar inte över hur ett liv utan färger skulle se ut.

Jag längtar till sommaren.


Nyår och fullmåne

En del vänner påverkas av fullmånen. Jag hör inte till dem, men är ändå tagen av det starka ljusskenet i den gnistrande frosten över Rörums backar..

Nyårsafton är en märklig kväll och jag är glad över att få fira det nya året under lugna former med goda vänner. Vi summerar och berättar om våra förhoppningar. Nästa år ska jag ha spetsigare skor. Jag har tassat färdigt i filttofflorna.

Patafysikens imaginära lösningar

Jag läser Claes Hylingers utan ärende och finner beröringspunkter med mitt liv. Författaren beskriver desockultationen av det Patafysiska sällskapet i Paris år 2000 och jag inser att det är en händelse värd att uppmärksamma. Kanske inte så lätt att förklara, men absolut meningsfull för dem som vill hålla det absurdistiska arvet levande. (recension GD)

Jag har svårt att förstå varför en frusen vattenpöl formar en spiral, men tror att det är ett tecken på något svårtillgängligt  men viktigt.

Jag läser vidare om la gidouille som är sällskapets symbol. I likhet med den gamle Strindberg börjar jag se tecken och tillfälligheter överallt. Kanske skulle jag utveckla mina ockulta sidor i “En blå blogg” – jämför med En blå bok som finns generöst tillgänglig i digital form.

Patafysiska sällskapets flagga

Läs mer om Alfred Jarrys påhitt.

Sparlågeblogg

En försiktig runda till den forna kulturmetropolen Tomelilla är dagens äventyr. Jag räknar till sju affärer som säljer fyrverkerier  men avstår från inköp. I samhället trängs mäklarna och pizzeriorna. På stora torget utanför banken pekar statyn mot skyn – tiden är obeveklig, det nya året närmar sig.

I Sydsvenskan argumenterar Per Tryding för en radikal höjning av lärarlöner (innefattar han förskollärare i kollektivet?) och det är naturligtvis svårt att säga emot honom.  Samtidigt är det spännande att ställa frågan:
– Om lärarlönerna ska höjas – vilka grupper ska sänka sina löner?

Spelet om status är komplicerat och jag tycker inte att den vetenskapliga sidan av argumentationen är helt övertygande. Men ett bra försök.