Nej, det är inte jag som har hittat på talesättet! (Jag lovar!) Istället är det den legendariske lundaprofessorn Gerhard Bendz som citeras av Cilla Ingvar i hennes sommarprogram från 1971.
Men, jag erkänner, det kunde varit jag. Dubbelarbete vill jag över huvud taget inte höra talas om.
Mina föredömen
Jag för en vegeterande tillvaro och har inte ens vett att skämmas.
– Tids nog, viskar gräset.
Efter några timmar i marknadsträngseln drabbas jag av andlig nöd och uppsöker Vitaby kyrka. (Alla bilder går att förstora)
Guiden berättar ingående om byggnadsår och renoveringar. Kyrkan är från 1100-talet. Jag njuter av svalkan och friden.
Den fina orgeln visar sig vara en slarvigt gjord kuliss från 1920-talet.
Jesus har här en ordentlig guldkrona på huvudet och guiden berättar att detta är ovanligt. Här är det en verklig konung som korsfästs och vi bör inte tvivla på hans mäktighet – inte ens i förnedringens stund.
Jag blickar ner över den välskötta begravningsplatsen och imponeras över den höga ambitionsnivån. Som vanligt kan jag inte låta bli att läsa på några gravstenar och nyfikenheten vaknar. Vad döljer sig bakom de här namnen och årtalen?
Guiden berättar utförligt om de mycket speciella förstärkningarna på den västra sidan. När de satte in en ny klocka var den för tung och vibrationerna orsakade sprickbildning. Klockan rasade ner och dödade klockaren. Därför byggdes de kraftfulla stöttorna som ger kyrkan sin unika karaktär.
Kyrkan ligger på en höjd och på en skylt vid parkeringen uppmanas jag att ägna vandringen upp mot kyrkan till att fundera över tillvaron. Det är nog dagens bästa råd.
Jag tror nog inte att den andliga nöden var av särskilt allvarligt slag. Ibland behöver jag bara lite lugn och ro.
Läs om pilgrimskyrkan i S.t Olof , min andra favoritkyrka. Oupps… detta kan bli en serie och Piratens begravningsplats Ravlunda är inte långt borta!
I år har marknadsägarna bytt vecka och vi traditionalister rasar. Jag tror nog ändå att det mesta kommer vara sig likt och ser som vanligt fram emot William Arnes motorcirkus. Det svalare vädret lovar gott och rapporterna talar om värmechocker från förra veckan i Sjöbo och Tomelilla. Vädret är viktigt på en marknad!
Själv ska jag hjälpa till med försäljning till förmån för vår indiska fadderfamilj och hoppas någon bloggläsare kommer förbi. Adressen är: Havet 2, plats 13.
Årets piratenpristagare är Carin Manneimer (Länk till skd) Jag har vaga minnen av skolserien Lära för livet
Jag är fortfarande en aning omtumlad efter alla starka intryck från Lövestad och hoppas de här bilderna lockar besökare till Kulturmöllan! (Facebook)
Skulpturparken, Hans Hans och Spiken i kistan är att betrakta som bonus
Jag är lite bekymrad över att bildspelsfunktionen i WordPress är nyckfull och att bilderna ibland hoppar ur ramen? Skriv gärna en kommentar om det ser konstigt ut hos dig!
Värmen släpper sitt järngrepp och det är möjligt att tänka igen! Jag har tidigare deklarerat min misstro mot allt som liknar kultur på Österlen (länk), men är ständigt villig att ompröva denna position.
För några veckor sedan mötte jag några amerikanska konstnärer på en fest som berättade att de höll på med installationer på något som de kallade “kulturmoullan” i “Louvestad”. Det lät ganska spännande och jag blev nyfiken på möjligheten att arbeta konstnärligt i den något bedagade metropolen Lövestad. (För att citera en vän: “Där vill man inte gärna ha motorstopp en mörk kväll…”
Nåja – jag besegrade min misstänksamhet och tog mig verkligen till Kulturmöllan. Och blev rikt belönad! Spännande, roligt, intressant, vackert, tankeväckande. Dessutom fick man fotografera inne på utställningen och på det sättet deltog vi besökare gemensamt i en sorts installation. Jag måste nog skriva ett särskilt inlägg om det här!
Kulturmöllan i Lövestad - länk till hemsida
Efter den här starka kulturupplevelsen vilar jag ut hos den legendariske handlaren Hans Hans i Lövestad som numera är ett ganska normalt ICA. De säljer dock udda minnestallrikar för oss inbitna samlare.
Från Hans Hans i Lövestad - förstora
Strax norr om den gamla stationen ligger en liten skulpturpark i Henry Moores anda med verk av Evert Fornäs (YA). En alldeles underbart lagom upphetsande avslutning på min kulturella dag.
Mer Fototriss
Jag brukar med skiftande framgång försöka avgränsa bloggen till skolfrågor. Någon har sagt att läsare vill ha det så och jag vill inte fresta tålamodet hos mina kära besökare.
Den 7/8 ska den Pojkaktiga orkestern spela på en stödgala mot Shells gasborrningar och jag har varit tvungen att sätta mig in i frågan om vår minerallagstiftning lever upp till tidens krav på miljöhänsyn och medborgarinflytande.
Läs mer om Heaven or sHell och stödgalan här
Efter att ha läst Gustav Fridolins granskning av Shells metoder att manipulera opinionen känns det väldigt rätt att protestera och jag hoppas att se många bloggläsare på konserten vid alunbruket i Andrarum.
Det patetiska försvarstalet från bolagsrepresentanten gör mig om möjligt ännu mer övertygad om att ha valt rätt sida i konflikten.
Jag bor i den norra delen av Österlen och här finns en historia av misstro mot allt som händer söder om Simrishamn. Där är jorden fetare och livet enklare. De senare årens framgångar med Wallanderfilmerna har skapat ett visst övermod hos ystadborna och nu har de moderniserat sin stadssymbol till något mer tidsenligt.
Motvilligt erkänner jag att det är en briljant idé att låta en burkaförsedd kvinna med vuvuzela representera staden i turistsammanhang.
Det börjar bli dags att ta fram löparskorna. Ett pass vattengymnastik per vecka räcker inte för att återskapa bilden av mig själv som i grunden spänstig och gamla meriter gäller inte längre.
Frågan är var jag ska ställa maskinen…
Jag funderar på att se Ola Magnell på lördag. Han spelar i Hammenhög på Valnöt och Kaprifol som är en underbar konsertplats.
Samtidigt är jag rädd att hamna bland en samling nostalgiker som ropar efter de gamla låtarna, medan Ola Magnell lär vilja spela sånger från sin nya prisade skiva. Länk till hemsida
Jag tänker att en man som skrivit låtar som Kliff alltid är värd att se:
Så det är bara å gå på som förut
Och inte stanna eller se sej om
Ja, det är bara å stå på och se ut
Som om man glömt varifrån man kom
Men om det finns en enda gud
Som är värd sitt namn
För han mej i hamn
Om jag går på grund
Men om man sjunker har man i och för sej
Haft en och annan liten flummig stund
Trädgårdskonst för kor - förstora!
Jag försöker fortfarande återföra bloggen till skolpolitikens säkra mark men den lever ett eget liv och just nu tycks allt vara mer intressant än betygsdiskussioner och skollagar. I helgen kulminerar loppmarknadssäsongen och nu gäller det att hålla tungan rätt i mun och välja lämplig bana.
Jag gissar att vi inleder med omistliga Baskemölla, trångt och lätt kaotisk parkering men ofta intressant utbud av föremål till försäljning. Därefter tror jag att vi avstår från Spjutstorps loppmarknad (“You can get in, but you can´t get out”) för att vara laddade på Gärsnäs, som är storslagen och väldigt folklig. Marknaderna som ligger mer än fem kilometer från kusten har en annan karaktär än de som äger rum i de fina turistbyarna.
För några år sedan åhörde vi i Gärsnäs följande dialog mellan två killar i 30-årsåldern .
– Jag var i stan i lördags!
– Au fan, i Simrishamn?
– Nä för helvete, i Tommarp!
Min lille vän är trött på smaklösa jubileumstallrikar och allehanda kitch – han vill se stilmöbler och designat porslin!
Tysta tankar 