Länk till Ystads allehanda
Jag är för ämnesövergripande arbetssätt och menar att det är bra med tydliga betygskriterier, men är rädd att den här läraren i Tomelilla har hamnat lite snett.
För ett par veckor sedan var Kastanjeskolans elever med om en annorlunda lektion. Så pass ovanlig att ett av barnen gick hem och tog upp det med en av föräldrarna.
– Mitt barn tyckte det var mycket pinsamt och berättade att läraren delat ut ett häfte som innehöll berättelser där folk berättat om sina sexupplevelser, säger en mamma som vill vara anonym av rädsla för att hennes kritik mot skolan ska gå ut över barnet.
Enligt mamman gick uppgiften ut på att eleverna skulle låtsas att de var den person som någon i berättelsen haft sex med, eller beskriv hur det var när de själva hade sex för första gången.
– Kan man verkligen göra så? Som förälder känns det inte roligt och det irriterar mig att det handlar om en betygsatt uppgift på en lektion i svenska.
Om eleverna inte haft sex tidigare kunde de i stället välja att berätta om vilka förhoppningar de har inför sin första sexupplevelse.
– För betyg väl godkänt skulle de skriva längre än en halv sida och med inlevelse, säger mamman upprört.
Inlevelse är nog bra, men också mycket svårt att betygsätta. Peter Gärdenfors tar upp fem typer av inlevelse och jag är osäker på om barnen förstår vad det är som förväntas av dem i den här uppgiften. Antagligen har de med egna erfarenheter ett visst försprång när det gäller att kunna leva sig in? Alternativet är att ha sett mycket porr, men det brukar inte vara uppskattat inom skolans ramar.
Maria Ahnlund, lärare på Kastanjeskolan, är uppriktigt förvånad över att uppgiften kan upplevas som integritetskränkande.
– Man behövde inte skriva om en egen upplevelse, utan kunde välja ett alternativ där man låtsas vara en annan och alltså hitta på en historia, säger Maria Ahnlund.

Uppdatering
Jag läser vidare i Gärdenfors och snubblar över hans genomgång av Gardners teorier:
Interpersonell intelligens innebär att man är bra på att förstå andras känslor, motiv och tankegångar – det som jag kallar inlevelseförmåga.
Ett betygskriterium som lyfter fram den här dimensionen av mänsklig samvaro i samband med undervisning i sex och samlevnad är värt att stanna upp inför!
Då blir det inte en teknisk färdighet i en skrivövning.
Uppdatering 2:
Sydsvenskan och Aftonbladet hakar på.
Uppdatering 3 :
Aftonbladet väljer att intervjua universalexperten Gunilla Hammar Säftröm. Jag hade nog valt Camilla Löf i stället. Den 2/3 disputerar hon på en avhandling om ämnet Livskunskap.
Länk
Abstract:
Skolämnet livskunskap har vuxit fram i svenska skolor under det senaste decenniet, ofta utifrån en ambition att främja hälsa och att konkretisera skolans värdegrundsarbete. Mot bakgrunden att livskunskap inte är obligatoriskt i svensk skola och därför saknar nationella riktlinjer har ämnet i den lokala skolpraktiken kommit att omfattas av en mängd olika arbetssätt och program. Avhandlingens syfte är att förstå och belysa hur skolämnet livskunskap växer fram, definieras och organiseras i skolans kontext. Studien omfattar hur aktörer i de olika praktiker som omfattas av skolans fält (politiker, statliga myndigheter, kommunala tjänstemän, pedagoger och barn) tolkar och organiserar livskunskap som skolämne. Särskild uppmärksamhet riktas mot den syn på barn och barndom som skapas genom organisationen av detta komplexa ämne. Studien har en barndomssociologisk ansats (James & Prout, 1997; Corsaro, 2005), kombinerad med kritisk diskursanalys (Fairclough, 2010). Det empiriska materialet är insamlat med flera olika metoder: som exempelvis policydokument på såväl nationell som lokal nivå; intervjuer med kommunala nyckelpersoner; samt ett etnografiskt fältarbete och videoinspelningar. Studien fokuserar framförallt grundskolor i Malmö, en stad där man satsat särskilt på livskunskap som skolämne som en del av kommunens folkhälsoarbete. Analysen visar bland annat hur ämnet i skolans vardagspraktik snarare utgår ifrån lokalt avgränsade sociala problem, än från de gemensamma värden som framhålls i läroplanen. Sättet att organisera ämnet i klassrummet medför i vissa situationer en förskjutning av lärarens roll, från att vara pedagog till att bli mer terapeutisk. Innehållet i ämnet rör sig ofta på ett för barnen privat plan och barns privata relationer lyfts upp till offentliga samtal i syfte att lösa konflikter. Barnen gör dock i flera fall motstånd mot lärares upplägg och innehåll.