Wanås är fantastiskt och jag älskar att återkomma till skulpturparken efter några år. En del objekts har åldrats i skönhet. Andra har raserats av fallande träd. Ibland tror jag att jag själv förändrats och ser verken på ett nytt sätt.

Jag gillar raden av fruktträd och Yoko Onos uppmaning att skriva ner våra önskningar på lappar som vi hänger upp i grenarna. Vi blir först generade och försöker distansera oss från situationen. Sedan grips vi av allvaret och skriver verkligen ner en önskning från hjärtat. Någon vill ha fred på jorden – andra nöjer sig med en åkgräsklippare.

Jag kliver upp på en av stegarna som ingår i Yoko Onos andra installation. Plötsligt ser världen annorlunda ut. Jag är en aning närmare himlen.

I bokskogen har en en konstnär klämt fast bollar i trädkronorna. Jag ger mig – det är roligt och lekfullt.

Jag åker hem uppfylld av inspiration och idéer. Här ska installeras!