I kursen diskuterar vi identiteters flytande karaktär och den postmoderna friheten att hitta på och odla nya karaktärsdrag hos sig själv. Nu återstår att marknadsföra bilden av mig.
Stövlarna, jeansen (ej märkes), fleecetröjan och kepsen bildar en väl sammansatt helhet. Det är bara Gandhitröjan som skämmer bilden.
Förra sommaren trodde jag på allvar att jag var “motionär”.
Jag har en vag känsla av att jag borde vara mer upprörd än jag är över de här stereotypiserande färgerna.
Hur var det nu med symbios? Vem utnyttjar vem?
…av Marie Hermansson var en kontroversiell bok och jag läste den med förundran.
Nu har jag varit ute i skogen med två andra svampexperter. De pekar och jag plockar. En del svampar ser goda ut – andra är mer blygsamma. Just nu finns det gott om svart trumpetsvamp.
…men idag tycker jag en liten smula synd om mig själv.
Det är bra, det är slut, det är över nu!
Det går inte så bra med plockningen. Jag förbannar sniglarna som är snabba och mumsar i sig det mesta.
I år är det gott om oätligheter och oidentierbara skönheter i skogen. Jag tänker på mitt nya favoritprogram “Oförnuft och känsla” som i morse handlade om njurtransplantationer. Försiktigheten segrar över nyfikenheten.
Det blir kött i kväll!
Jag ser en förvirrande dokumentär om en fyraåring vars målningar lanseras som mästerverk och säljs för hisnande summor i faderns galleri.
“My kid could paint that
K special.
Amerikansk dokumentär från 2007. Fyra år gammal blev Marla Olmstead en internationell superkändis. Hennes teckningar jämfördes med Kandinskys och Pollocks och såldes för över 300.000 dollar styck. Ett år senare misstänkte man att det var hennes pappa som egentligen målat dem. Plötsligen vände konsthandlare och köpare henne ryggen. Hur mycket får man exploatera sitt barn? Hur närgången får en dokumentärfilmare vara? Och vad är konst egentligen?”
Jag känner igen den romantiska bilden av ett oskyldigt barns rena skapande. Det är viktigt att uppmuntra barns kreativitet – men det här gick några steg för långt.
Regnet fortsätter och jag utforskar mina konstnärliga sidor. Den här bilden kallar jag “Skurar i skrevor”.
Dagens lamm! De tror jag tänker ge dem kraftfoder bara för att jag går genom hagen.
OK – jag försöker sluta fotografera solnedgångar. Det går inte så bra.
Förstora!
Den tredje är naturligtvis chefredaktören Lars Yngwe som förnyar journalistiken på ett helt eget sätt i varje nytt nummer!
Tysta tankar 