Det är som Woody Allen säger i Manhattan: “Inget som är värt att veta kan förstås av hjärnan. /…/ Hjärnan är vårt mest överskattade organ.”
Lyckan över att inte behöva gå in i affären.
Det är som Woody Allen säger i Manhattan: “Inget som är värt att veta kan förstås av hjärnan. /…/ Hjärnan är vårt mest överskattade organ.”
Lyckan över att inte behöva gå in i affären.
Nu är jag delägare i en Ryds 465. Det är ett stort ansvar att äga en båt och mina erfarenheter är blandade, men idag är jag glad och full av förväntan.
Affären gjordes (som av en tillällighet) upp på Katedervägen och nu ser vi fram emot en sommar av fiskelycka. Vi åtar oss enklare frakten mellan Vitemölle och Kivik.
Ett annat storstilat projekt är att renovera växthuset som har tagit en del stryk under höstens stormar. Efter en dag av fysiskt arbete vet min kropp vad den behöver.
Gatuköket i Vitaby serverar generösa portioner. Efter maten finns bara ett läge – soffläge.
Nu gäller det att se någorlunda kompetent ut. Jag tänker nicka bekymrat om motorn startar. I bästa fall kan min granne förhandla fram ett bra pris på en Ryds 465 med Evinrude 5 hk. Jag är inte så duktig på affärer.
Jag vaknar till en ivrig sportkommentator som beskriver den dramatiskanhockeymatchen:
“motståndarna surrade som bålgetingar runt målvakten”.
Antagligen har han aldrig mött en av de här ensamma och lite förvirrade honorna som efter en lång vinterdvala flyger omkring och letar boplats. De låter mycket och är stora – men jag har svårt att se dem göra mål i hockey.
Bålgetingen anses vara den lugnaste av alla getingar. Sticket kan vara farligt, men eftersom den är ganska svårretad attackerar den sällan människor.[5][2] Ett bålgetingsting är oftast inte farligare än ett stick från en vanlig geting.
Jag kan ha vaknat gnällig.