Det blev alldeles för mainstream. Numera fotograferar jag spegelbilden av mig själv och himlen ovanför Onslunda. Så djup (och färgblind) är jag.
Jag är på loppmarknad i Onslunda och smeker den gamla baddräkten med skräckblandad förtjusning. Antagligen är inte materialet lika inbjudande blött.
Dessutom är det inte min storlek. Jag fikar och möter en samlare som visar upp en burk med idrottsplaketter som han köpt för en tia. Han tar fram förstoringsglas och våg. Fram till femtiotalet var verkligen guldmedaljer av guld. Jag anar att idrottsföreningen har gjort en dålig affär.
Han ger mig en plakett som väcker minnen från skolgymnastiken.
Jag lägger nog ner det där helylleriet. Det verkar inte vara så kul.
Jag planerar semestern och skapar ordentliga högar:
1) Böcker jag måste läsa.
2) Böcker jag borde läsa
3) Böcker jag vill läsa
Inom mig visualiserar jag utfallet av de här ambitionerna
4) böcker jag verkligen kommer att läsa.
På samma sätt tänker jag angripa husunderhållet
1) Ytor jag måste måla
2) Ytor jag borde måla
3) Ytor jag vill måla
Om inga böcker blir lästa och inga ytor målade när sommaren är över så kan jag inte skylla på bristande planering.
Vi har sjösatt vår båt och jag försöker övertala mina redarkamrater att döpa båten till Bengt efter en viss föreläsare.
Ni vet vad de säger om folk som har planterat ett träd?
Å anda sidan har jag sågat ner ganska många och det känns lite ovisst med ekplantan i vår magra jordmån. Framtiden är avlägsen.
Jag tror jag satsar på nuet och utsikten över onödigt spännande moln.
https://twitter.com/nietzschequotes/status/208942747732819968
Jag klagar över att våren går långsamt. Samtidigt är jag rädd att missa den.
Och så gick det en vecka.
Den här busken klippte vi ner hårt förra året.
Och så gick det en vecka till.
Nu tror jag att sommaren är här. Kall och blåsig – men ljuset!
Snart tystnar lövgrodorna i dammen. Då brukar de leta sig fram till vår trädgård.