Den här tavlan gjorde jag i träslöjden i fjärde klass under magister Pärlestams ledning. I morse städade jag garaget och tavlan ligger nu i en container på återvinningsstationen.
Kommer mina barn att förlåta mig?
Sydsvenskan spär på Österlenromantiken och publicerar en imponerande lista över författare med anknytning till bygden.
Jag funderar på att läsa om Klas Östergrens Österlentrilogi. Ankare är en fantastisk bok och nu när jag är delägare i båt i Vitemölle kommer jag att läsa fiskeskildringarna med nya ögon. Spritdoften kommer jag ihåg.
Så – vilken är din favoritbok om Österlen?
Min favoritträdgård ligger i Vitaby. Nu finna det chans att se den i verkligheten.
Länk
Jag går in för landning. Första semesterdagarna brukar innebära en del nedvarvningsproblem. Antagligen måste jag ta till det gamla deckartricket. Ingen interaktivitet – inga frågor som måste besvaras.
Vi köpte en äkta matta på loppiset förra helgen och nu är växthuset befriat från blommor och annat krams. OK – nu kommer jag!
Den här matchen har pågått för länge redan. Heidi Avellan är lika trött på den som jag.
Jag bestämmer mig för att ta vara på årets kortaste natt genom att sova i växthuset. Någon har glömt släcka de solcellsdrivna tulpanerna och mörkret tvekar.
Så är det på landet.
Jag ska skrapa
Jag ska tvätta
Jag ska skölja
Jag ska olja
Jag ska grunda
Jag ska måla
Jag ska måla med ett måttligt mellanrum
Och sen tar jag lilla biten
Som jag skruvar upp på skiten…
Är skruvdragaren laddad,
och stjärnbitsen inte kvaddad,
kan det hända jag blir färdig i Augusti!
Och sen tar vi nästa bräda…
På loppmarknaden i Onslunda fanns ett part vajrar i skiftande längder till modesta priser. Jag var väldigt sugen på att köpa några – men kunde verkligen inte komma på vad jag skulle använda dem till.
Kanske är det lindansare som är mitt verkliga kall?
Eller inte?
Vad händer om vi ser lindansaren som metafor för läraryrket? Vilka likheter lyfts fram?