Som vanligt säljer vi schalar och filtar till förmån för vår indiska fadderfamilj. Jag blir fort rastlös och går en runda för att kolla upp konkurrenterna.

Nej vi säljer inga kepsar med nitar.

Nej – vi säljer inga färgglada plastpåsar.

Nej – vi har inga tröjor med Justin Bieber.

Vi inga skal till mobiltelefoner.

Korgar…

Korgar…

Polisen är väl representerad.

Jag lär våra danska grannar att säga “kanonerbjudande” – det säljer bättre än “tilbud”.

Det här verkar vara ett ganska oförargligt mandomsprov.

De som följt mig genom åren vet att bloggen har en tendens mot lättsinnighet under sommaren. På bilden fångar jag lammöron, både som växt och djurdel.

Jag går på vuxensimning i S:t Olof och njuter av det 31-gradiga vattnet. I veckan var det problem med gasleveransen från rötningsanläggningen i Måsalyckan och vattnet enbart 25 grader. Folk rasade.

När jag kommer hem vattnar jag tacksamma blommor. Och klippor.

Länk

Jag har sett badkaret och vet att det finns. Någonstans söder om Vik letar vi efter en märklig geologisk sensation.

Wikipedia beskriver de gåtfulla avtrycken i hällarna. Tecken som ropar efter att tydas.

En klippor är svarta och extra hårda.

Vi hittar mossor och lavar.

Här någonstans trodde jag att badkaret låg!

Vi letar vidare.

I Baskemölla möter vi några bjässar. Jag förstår inte att är möjligt att INTE tänka på djuren. Vi vänder.

Det är paus i köttfabriken.

Jag är svag för begravningsplatser. Nu vet jag mer om koleraepidemier.

Vi hittar inte badkaret. Kan det ha vittrat bort under vintern? Jag är orolig. Underverk kan väl inte bara försvinnna?