Vi närmar oss tätortens Sankt Olof ifrån norr. Livet blir inte mer spännande än så här.
Jag läser på Wikipedia och är inte förvånad:
Sankt Olof har även Skånes rekord gällande största snödjup någonsin på 100 centimeter. Det inträffade den 20 mars 1942.[2]
Kiviks marknad i ösregn. Man kan nästan ta på besvikelsen.
Jag beundrar barnens tro på gripklon. Sladdrigare grepp finns inte.
Cowboydamerna ger inte upp i onödan.
På tisdag står jag på marknaden. Vi säljer indiska saker till förmån för vår fadderfamilj i Goa. Ståndet hittar ni gången Havet 2 i närheten av langosståndet med flaggorna. Pia och Jon håller ställningarna på måndag och onsdag.
Hoppas vi ses!
Rörum är en idyllisk by som numera tycks sjuda av liv. Jag undviker att svänga in mot Mandelmanns trädgård och fortsätter uppför backen mot Klappeskogen. Vid Nybo har man en förtrollande utsikt över kustlinjen från Stenshuvud och ner mot Vik.
Jag passerar Silvergården och kämpar mig vidare österut mot S:t Olof.
Nu blev det rätt film!
Det går en väg från Östra Wemmerlöv mot Rörum. Den sista delen är ganska brant och kurvig. En modigare cyklist hade nog släppt på bromsen och givit sig hän åt fartens tjusning.
Sådan är inte jag. Om ni lyckas höra något på filmen så försöker jag berätta om Forsemölla – platsen där Richard Hobert spelade in sju filmer av varierande konstnärligt värde.
Vägen tror jag utövar stor lockelse på motorcyklister. Jag är glad så länge inga hjortar korsar min väg.
På slutet avbryts inspelningen av ett inkommande telefonsamtal. Ingenting i världen skulle kunna få mig att cykla upp för backen igen.
Jag lever i en slumpgenerator. Eva-Britt Strandberg sommarpratar om hur Bo Widerberg upptäckte henne på krogen. Kärlek 65 nominerades till guldbjörnen i Berlin.
Starka tidsbilder, pretentiös konstnärlighet, hög igenkänningsfaktor och österlenromantik, autetentiska barnscener (missa inte dotterns dialekt i inledningen).
Skådespelarna bär sina egna namn och filmen lär vara självbiografisk.
Den självupptagne och alienerade mannen är olidligt irriterande, men spelet är fascinerande och nervigt.
Filmhistoria, extra allt!
Diskreta sexscener
Fylla och morgonvandring över Hammars backar
Jag lyssnar på orden och tänker att nu är den över – denna väntan som Karlfeldt beskriver så vackert.
Just nu är det bara att luta sig tillbaka och blicka mot skyn.
Jag har varit på långtur och söker mig mot kusten från Gyllebosjön.
Norr om sjön är det små grusvägar som gäller. Hagmarker och backar – precis som jag vill ha det. Det blir liksom inte mer Småland än så här.
Från jätteboken vid Tåghusa rullar jag ner mot Lerbergstorp.
Det är en gammal film. Nu använder jag alltid hjälm.
Tysta tankar 