Vi stannar till hos Sahlins i Tomelilla och jag stryker omkring bland de färgglada jackorna. Nej, det funkar inte på jobbet.
Det finns en del ömma tår inom akademin. Stålhätta lär inte hjälpa.
Vi diskuterar uniformens betydelse för yrkesidentiteten. Det tåget har nog gått.
I år ömmar jag för småfåglarna. Det är min variant av “värdegrunden”.
Jag vandrar genom boket (dialektalt uttryck för bokskog)…
…och sneddar över en frusen hage.
I en dunge vilar en tröstlös harv.
I vår trädgård huttrar en Rhodondendron.
Nu kan jag läsa vidare med gott samvete och välfyllt D-vitaminförråd.
Vi vandrar mot affären och passerar den berömda pilgrimskyrkan i S:t Olof. Det är ett särskilt ljus över kyrkogården och någon form av magi sänker sig över nejden.
På radion berättar Eric Schüldt och Nina Burton om sin vandring mot Nidarosdomen och mina tankar fortsätter att vandra . Jag är mottaglig för tanken på botgöring och vill gärna möta det nya året med rent sinne.
…känns det småaktigt att klaga över mullvadshögar.
Ibland känns det som om alla vägar bär till den här parkeringsplatsen väster om Sjöbo. Jag tänker ganska bra här. En intensiv vecka läggs till handlingarna.
Någon form av glåmig magi sänker sig över bygden.
Trattkantareller frodas under löven.
Vi tycker mycket om järnaffären. Ett hus fyllt av överraskningar.
På det Österlenska höglandet råder bristande sikt.
Jag värmer upp med lite lövräfsning.
Tysta tankar 