“Övergångskompetens”?

Det finns ord som är historiskt belastade. Jag tror att de flesta av oss är misstänksamma mot begreppet “förändringsbenägenhet” som för mig är starkt förknippat med anpasslighet till arbetsgivarens diffusa lönekriterier. Jag behöver fundera mer över skillnaden mellan övergångskompetens och förändringsbenägenhet.

Jag läser Sven Perssons och Helena Ackesjös intressanta text i PEDAGOGISK FORSKNING I SVERIGE om barns erfarenheter av övergångar mellan förskola, förskoleklass och skola.

Det som skulle bli en mjuk övergång mellan skolformer riskerar att bli ett intränande i ytliga relationer. Kontinuitet tycks vara ytterst viktigt för de intervjuade barnen.

Slutdiskussionen:

20140628-123822-45502283.jpg

Jag hade gärna länkat till den samlade texten om den funnits på nätet.

20140628-124309-45789634.jpg

Min plan är att lyfta frågan till politiska höjder i Almedalen:

På twitter kan allt hända:

https://twitter.com/katederkramare/status/482859844429684736

Det kan vara så att både Jans och Ibrahims konton inte är helt äkta.

Idag tränar vi källkritik.

Foucaults cirkel

Jag är en lömsk figur som smyger in på konferenser.

Länk

20140605-111047-40247853.jpg

I princip är jag extremt intresserad av makt. Dessutom är jag på rymmen från rättningsuppdraget. Maktens yttersta form är examination.

Lever studentens prestation upp till våra förväntningar – så som de uttrycks i kursplaner – och vilka maktmedel använder vi för korrigering?

Dekan Johan Elmfeldt hälsar välkomna. Förväntningarna är på topp.

20140605-111540-40540620.jpg

Den som verkligen är intresserad kan glida vidare till nästa konferens i Jerusalem nästa vecka:

https://twitter.com/kleinalexandre/status/474142413628661761

20140605-120320-43400626.jpg

Best practice?

En vän skriver och frågar om boktips kring kollegialt lärande. Jag behöver inte ens tänka efter och rekommenderar helhjärtat Läraren inom mig av Anne-Marie Körling.

20140530-122805-44885292.jpg

Jag läser och förundras över hur polariserad debatten blivit och hur rädslan för att misslyckas styr oss.

20140530-122920-44960757.jpg

Kanske måste vi även vara försiktiga med hur vi använder de framgångsrika och inspirerande exemplen?

Best practice

Skolverket har ett visst ansvar för att den här kunskapssynen är vanlig.

Eller hur?

Civiliserande institutioner

Jag försöker sammanfatta Eva Gullövs föreläsning:

Den danska vinkeln – vad hände vid andra världskriget? Öppning för mindre auktoritära ideal. Pippi Långstrump och motstånd mot institutioner. Det självständiga barnet blir den nya normen.

Det rosseauska barnet – skapa förutsättningar för naturliga och fria barnet. Det demokratiska och förhandlande barnet – det reformpedsgogiska idealet.

Att vara en del av en gemenskap – och samtidigt bejaka individualitet. Pedagogens uppgift blir att öva barnens kommunikativa förmåga – vi tränar samarbete.

Idag är det mindre fokus på medinflytande. De stora barngrupperna kräver hög grad av anpassning.

Det finns en kritik av reformpedsgogiska ansatser – de gynnar barn som kan koderna och exkluderar andra.

Dilemmat mellan att lära barnen BESTÄMDA TING eller UTVECKLA FÖRUTSÄTTNINGAR.

Har “det sociala” blivit ett konkurrensmedel?

Vad är det som korrigeras? Vilka barn får erkännande?

Barnet som läser av de vuxnas förväntningar innan de är formulerade belönas. Att balansera mellan motstridiga förväntningar – varken för passivt eller aktivt – försiktigt eller vilt – egoistiskt eller självuppoffrande….

Gullöv beskriver motståndsformer. Vilka barn accepterad eller stigmatiseras?

Den pedagogiska paradoxen – att visa vem som inte hör till?

Jag gissar att Gullöv balanserar mellan begreppen socialisering och disciplinering – kanske är civilisering lagom hårt? Men till sist handlar det om makt och dominanta normer.

Pallar barn äpplen?

20140521-213846-77926565.jpg

Länk till The Telegraph.

Children should be allowed to get up to mischief in the countryside by starting fires, trespassing and scrumping, according to Springwatch presenters Chris Packham and Bill Oddie, as they blame a risk-averse culture for “killing childhood”.

Parents’ unwillingness to let their children indulge in potentially dangerous activities in the great outdoors has wiped out an entire “species” of nature-loving youngsters, they claim.

As BBC’s Springwatch programme celebrates its 10th birthday, Packham and Oddie told Radio Times that children need to be able to misbehave in woods and fields, away from fussing adults.

Oddie, 72, goes far enough to suggest that young people should break the law by straying into gardens and orchards to steal apples.

He also questioned a current campaign by the National Trust – 50 things to do before you’re 11¾ – in which adults and children take part in activities together, saying it does not encouraging children to get away from older generations.

Barn behöver alltså vara ute i naturen.

Ensamma.

Utan tillsyn.

Och göra dumma saker.

Tanken svindlar.

ESC och barnvisan

Godmorgon världen sänder ett fint litet reportage om den svenska barnvisan och lyfter naturligtvis Alice Tegnérs betydelse.

20140511-101350.jpg

Det är 150 år sedan Alice Tegner föddes. Hon kom att bli vår kanske främsta skapare av barnvisor, sånger som levt kvar i generationer, som Bä Bä vita lamm, Ekorr´n satt i granen och Mors lilla Olle. Men hur står det till med visor för de yngsta idag, överlever de traditionella sångerna i det allt större medieutbud som barnen lever i – och vad är receptet för en bra barnvisa, undrar vår reporter Anders Ask.

Länk

Jag anar att många förskollärare funderar över hur de på måndag ska förhålla sig till barnens önskemål om att mima till årets bidrag i ESC. Det kan säkert bli spännande diskussioner om skäggiga damer – kanske är det svårare att integrera det polska kråmandet i svensk värdegrund?

Till sist kanske det handlar om att skapa en form av frihet för barn att experimentera med personliga uttryck? Den här dansen gillar jag. Tyvärr var inte Sia med i årets tävling.