Statistik var länge ett mycket viktigt ämne på lärarutbildningen. Idag lever det ett liv i skymundan och många har svårt att tolka innebörden av olika former av diagram,
Jag är lite osäker på skalan i bilden ovan och undrar hur de samlat in siffran om religionstillhörighet i Sverige?
Det är en nästan parodiskt övertydlig symbolik. Byar evakueras när Mannen rasar.
Ingen vet vad som händer när maskuliniteten imploderar, men allmänheten varnas och uppmanas att iaktta största försiktighet.
Jag googlar på Maskulinitetens död och hamnar hos Magnus Linton.
Ibland tänker jag att förskolan skulle varit en bättre plats utan alla dessa ambitiösa pedagoger och läroplaner.
Sedan fortsätter jag att arbeta som vanligt – en enkel tjänare i didaktikens tempel.
…om begreppet “Entreprenöriellt lärande”. Efter att ha arbetat med Skolverkets kurser i fem år ser jag möjligheter att utnyttja sprängkraften i de här teorierna om motivation, nyfikenhet, samverkan, öppna klassrum, eget ansvar och kollaboration.
Samtidigt finns det en besvärande överbyggnad av lycksökande konsulter, företagsromantik och stödåtgärder som gör mig trött. Jag är inte säker på att akademins inträde på scenen erbjuder några stora vinster. Forskningsmetodik, kritiskt tänkande och rapportskrivande är säkert bra som motvikt till en ständig jakt på goda exempel, men jag klarar mig bra utan hierarkier och formalism. På sikt hoppas jag att det entreprenöriella ska bryta ner ämnesgränser och skapa utrymme för radikal estetik.
Så, nu har jag sagt det.
Tack hela skolverksgänget för spännande dagar!
Ragnar Åsbrink summerar.
Aje Carlstein föreläser för en stor grupp om organisationen PeaceWorks.
Länk till program.
Metodboken Låt stå nu med lärarhandledning och fördjuningskompendium.
“Lära genom att göra” är den teoretiska basen – ska integreras i kärnämnena.
“Jag skulle inte ha något emot att ha en icke-vit chef” – ett exempel på toleranspedagogik. (Med tre negationer?)
“Det kravmärkta barnet” är en lockande titel. Går det att problematisera hållbar utveckling utan att hamna i “silly position”?
Det är beska budskap.
Inte gömma sig bakom goda intentioner.
Idag har jag lärt mig att ordet “hottentott” haft skiftande betydelser och numera inte är lämpligt att använda i barnvisor.
Holländska kolonialister var under 1600-talet de första som använde ordet hottentott. Beteckningen refererar till folkets sätt att tala, då de utstötte höga klickljud, som lät som ”hot” och ”tot”. Senare kom det holländska ordet också att användas om personer som stammar.
Tillsammans med bushmän betecknas hottentotter som ett ursprungligt afrikanskt folk. De fick av antropologer namnet khoisan (khoi ”människa” och san ”samlare”).
Hottentotterna var boskapsuppfödare, bofasta eller nomadiska, medan bushmännen levde som jägare och samlare. Båda befolkningsgrupperna är i dag i stort sett utrotade eller assimilerade i samhället.
Med tiden fick hottentott en bredare betydelse och användes nedsättande om människor som ansågs tillhöra en underlägsen kultur och ha bristande intellekt. Beteckningen användes även om en okunnig, outbildad person.
I dag har hottentott försvunnit ur de flesta språk, men i Sydafrika har det överlevt som skällsord.
Den här sången gör sig nog bäst på finska?
Insändare om indianer i barnkultur.
Via Vua Vampa
Hui! Hui! Hui! Hui!
Här kommer indianer,
sluga (viga?) som babianer,
smygande på mockasin bland skogarnas lianer.
Här kommer Svarta Handen,
Här kommer Gula Tanden,
Vilda Pantern, Örnens Broder och Den Röda Branden.
Hui! Hui! Hui! Hui!
Alla vi hata blekansikten, Alla!
Alla de ska för våra pilar falla.
Ho ho ho! Ko ko ko! Via, vua, vampa,
Ho ho ho! Ko ko ko! Via, vua, vo!
Hui! Hui! Hui! Hui!
Vi äro indianer,
brokiga som fasaner,
vi gå ut på plundringståg mot äpplen och bananer Hui!
Jag stöter på den försiktiga omskrivningen från sluga till viga. Antagligen är liknelsen med babianer ett olyckligt val – även om det rimmar fint.
Lena Andersson är som vanligt nästan alltid bäst.
Vi går igenom min fars gamla skrivböcker och jag imponeras av den drivna handstilen. Vägen till perfektion gick genom imitation.
Inom det estetiska området tycks kopiering ha varit den dominerande lärandeteorin.
Mitt moderna och kritiska jag förfasar sig över de här förlegade metoderna. Samtidigt tycks det ha fungerat ganska väl och John Bauers bilder är fortfarande inspirerande.
Min far är född 1925 och jag 1955. I den skola jag gick i fanns tankar om eget skapande och vi fick pröva på nya material.
Alla barn borde få lövsåga i plexiglas.
Tysta tankar 