I morgon ska vi som arbetar på lärarutbildninge ha ett gemensamt seminarium kring vetenskaplighet. Det ska bli spännande och är inte alls så neutralt och ofarligt som det kan låta. Frågan är vad som innefattas i begreppet och under ytan vilar den vaga förhoppningen om att vi kanske en gång ska bli universitet. Men då måste vi först rensa ut alla tendenser till det där andra…

Det kan vara så att vi måste dansa efter högskoleverkets pipa. Då är det viktigt att böckerna är både svåra, tjocka djupa och på engelska. Då måste vi prioritera de nyanställdas vetenskapliga meriter och en logisk följd blir att undervisningsskicklighet och erfarenhet från skolvärlden får lägre tyngd.

Alternativet är att se på begreppet vetenskaplighet från ett annat mindre nervöst håll. Det vetenskapliga blir då ett sätt att ställa frågor som förminskar kraften i lärarutbildningens två obehagligaste traditioner

1) Det normativa (Hur bör man lära barn att läsa?)

2) Det subjektiva (Hur tycker du att invandrare är?)

Genom att ställa krav på studenternas frågor och diskutera deras kvalitet i förhållande till kunskapsteori (vad vet vi om verkligheten? vad kan vi veta?, Hur vet vi det?) Då först kan vi tala om en utbildning på vetenskaplig grund
Utsikt från mitt fönster

Sedan är det alltid så roligt på den här skolan – Ambitionen har ingen måtta! Läs programmet för eftermiddagens diskussioner

Innehållet diskuteras och relateras till kursplanerevideringarna i samband med Högskolereformen 2007. Här följer några förslag till frågeställningar:

• Vad innebär vetenskaplighet i en professionsutbildning?
• Hur viktigt är det att det forskande arbetet är praxisnära?
• I vad mån har de olika enheterna/huvudämnena/programmen klarat av att arbeta fram en progression för det vetenskapliga tänkandet och den vetenskapliga förmågan?
• Rapporten lyfter fram kravet på vetenskaplighet men betonar samtidigt att många lärarstudenter vill ha en praktisk utbildning. Vad kan man göra när studenter är praktiskt duktiga men har svårt för det teoretiska och vetenskapliga förhållningssättet?
• Det finns en kritik som handlar om att examensarbetena huvudsakligen är kvalitativt inriktade och bygger på begränsad datainsamling, mestadels genom intervjuer. I vad mån är detta ett problem? Om så är, hur kan man komma till rätta med det? Hur kan man åstadkomma en större variation?
• I Högskoleverkets rapport om examensarbetet framhålls sjuksköterskeutbildningens examensarbeten som bygger på forskningsöversikter som positivt exempel. Är en sådan uppläggning lämplig i lärarutbildningen?
• Hur kan det vetenskapliga arbetet bättre än hittills fungera i samverkan med partnerskolorna?
• I vad mån kan LUT åstadkomma samma slags samarbete med partnerskolorna kring skolutvecklingsfrågor – som exemplet från Stockholm visade?

I stort sett är det väl bara AIDS och klimatförändringar som vi inte förväntas behandla under diskussionen. Dessutom ska samtalet redovisas skriftligt – är det någon som åtager sig detta uppdrag frivilligt? Min erfarenhet är att eftermiddagen bör ägnas åt att bearbeta intryck från förmiddagen