Är detta en seriös uppgift?

Livet som lärarutbildare är skiftande. En stor del av tiden går ut på att klargöra mål och examinationsformer. Vi lägger ner massor av energi på att förklara vad som är obligatoriskt och vilka kriterier det är som gäller vid bedömning.

Jag har en (inte så hemlig) dröm om att undervisningen skulle styras mer av lust och nyfikenhet. Tillsammans skulle lärare och studenter närma sig ett område och ställa utmanande frågor som kanske kunde göra skolan till en bättre plats.

Denna vecka arbetar studenterna med att skriva reportage under handledning av Tidningen i skolan. Tanken är att de ska få upplevelser som vi bearbetar i  kursen som handlar om de svåra begreppen lek, kultur och kommunikation. Samtidigt tränar vi  en annan skrivform än den vetenskapliga och diskuterar  medias roll i samhället. Jo – det finns en baktanke om att arbeta med skoltidning eller skolblogg i framtiden också.

Men, men, men – det finns inga kriterier för bedömning av resultatet och det står inte i kursguiden att momentet är obligatoriskt eller examinerande. Jag tror att utmaningen blir större när studenterna inser att de skriver en text som många kommer läsa och försöker tona ner lärarbedömningens betydelse. De förväntas tänka själv och hitta sina egna drivkrafter.

Jag får ett telefonsamtal från en student som sätter myror i huvudet på mig

S: Är detta en seriös uppgift?

M: Jo det tänker jag att det är…

S: Jag menar – är den riktigt seriös?

M: Jo – jag är väldigt seriös och tror ni kan lära er mycket…

S: Jamen är det säkert att den är seriös?

M: Jag vet inte hur seriös du är…

S: Vad vill ni att vi ska lära oss?

M: Jag känner ju inte dig så jag har svårt att tala om exakt vad du vill eller behöver lära dig – men jag tror att du kan göra nyttiga erfarenheter under veckan…

Till sist kryper det fram att studenten vill veta om uppgiften är obligatorisk och hur jag tänker belöna de duktiga och straffa dem som slarvar. Jag förklarar att detta kallas undervisning eller lärandetillfälle och att kursens examinerande moment finns beskrivna i kursguiden.

I luren hör jag en besviken suck som jag har svårt att tolka – tänk om studenten har ansträngt sig i onödan?

escher

Hållbarhet som skämt?

hallbar

Tomas Kroksmark fortsätter sin skoningslösa granskning av Lärarutbildningsutredningen

Det är givetvis möjligt att uppfatta namnet på utredningen på så vis att utredaren blinkar lite åt oss som läser. Men i sammanhang som dessa är det äventyrligt eftersom det kan finnas sådana som jag som i sammanhang som detta inte har lust att uppfatta den typen av skämt eller ironier.

En dag kanske Björklund & co upptäcker att de tankar som bär upp utredningen är betydligt mindre hållbara än de jordbruksredskap jag fotograferade under morgonens promenad.

hallbar2

Och tyvärr mindre användbara.

h4

Och mindre hederliga.

h5


HUT exotiserar IT

stenMin ödmjuka vecka är över (tack för det!) och jag hänger mig åt aggressiva tankar.

Tomas Kroksmark beskriver det ålderdomliga tänkandet i Lärarutbildningsutredningen så här:

Svårt är det, att få ordning på lärarkompetensforskningen – men omöjligt är det inte. De referenser som finns med här säger nog allt om denna utredning. Den är gammalmodig och bygger på forskning som inte längre är relevant – var är de nya greppen? Vart tog diskussionen om det globaliserade och digitaliserade lärandet vägen – där Internet ensamt erbjuder möjligheter som ingen tidigare generation skådat. Jag får känslan – snarare – att utredaren anser att nätet är en fluga, som snart går över.

Jag försöker förstå vad det är för tankar om IT som har fått företrädare för KK-stiftelsen att slå kullerbyttor av glädje och läser de sidor som försöker beskriva den framtida lärarens kompetenser med stigande förvåning och oro. Tidigare inlägg

3.1.4 Informations- och kommunikationsteknik (IT) som utbildningsresurs


Lärande består till stor del av kommunikation och bearbetning av information.

En ganska djärv definition – vad är det för kunskapssyn som ligger under denna?

Informations- och kommunikationsteknik (IT) är ett allt viktigare redskap i skolan.

Redskap för vadå? Varning för instrumentalism. Det finns dimensioner som inte fångas i denna förenkling.

Villkor som anses avgörande för bästa användning av nya undervisnings- och inlärningsmetoder är att IT används i syfte att förbättra undervisningens kvalitet.

Den meningsbyggnaden gör ingen glad…Visserligen har utredningen skrivits snabbt – men någon borde ha läst igenom manuset.

Det gäller att främja praxis där IT inverkar positivt på undervisningen och inlärningen, så att hänsyn kan tas till de studerandes olika inlärningsstilar och pedagogiska behov.

Främja praxis – vem pratar så? Men mina förstaterminsstudenter brukar uttrycka sig så här välmenande och normativt. Är det en hyllning till individualiserat lärande? Jag ser det som en ideologisering av tekniken.


Det är därför viktigt att såväl blivande som redan yrkesverksamma lärare stöds i deras nya och vidgade ro
ll.
Och denna ”nya och vidgade rollen” kännetecknas av – vadå? Kan verkligen en roll vara både ny och vidgad samtidigt?

Det är vidare viktigt att forska kring samt utvärdera hur IT inverkar på resultatet av inlärningsprocessen i form av förvärvade kunskaper och färdigheter.
Ytterligare ett ganska banalt påstående – dock tror jag det kan också vara en naiv förhoppning som reducerar IT till en fråga om effektivitet i traditionell överföring.

Generellt kommer läraren att spela en ny och viktig roll i det framtida informations- och kommunikationssamhället.

Belägg saknas – skolan har inte haft denna funktion än så länge och det finns inget som tyder på att funktionen ska förändras. From förhoppning.

IT i olika former kommer allt mer att genomsyra den vardagliga tillvaron för framtidens medborgare. Det behövs emellertid en vägledare som med kompetens och auktoritet kan stödja barn och ungdomar på väg ut i samhället.
Här tonar bilden av den gode herden fram. Ungdomarna är inte på väg ut i samhället under överinseende av den trygge byskolläraren.

Läraren kan genom sin utbildning och erfarenhet varna för faror på Internet,
Usch ja – internet är farligt och skolans uppgift är att skydda. Synen är delvis förlegad. Dagens barn är skickliga på att avkoda faror och deras vana att umgås i chatrum ger dem en kompetens som överstiger lärarens. Men naturligtvis kan skolan stå kvar på sin moraliska stol och varna för olika saker(jfr sex och samlevnad)

hjälpa till med såväl sökningsmetoder
Ja – tänk så spännande! I sammanfattningen talas det om källkritik som en IT-fråga. Jag menar nog att det är en färdighet som hör hemma under det vetenskapliga och kritiska perspektivet.

som strukturering av funnet material
Men detta är väl ingen IT-fråga?

och stimulera till innovativt tänkande.

Är detta IT?

sten2

Läraren kan också vägleda i etikfrågor på nätet,
Flera forskare betonar att det inte finns någon särtskild nätmobbning eller behov av IT-etik. Värdegrunden bör ge en stabil grund här.
ta upp frågor om mediehantering
Är det mediakunskap som syftas så tänker jag att det är ett ämne som delvis ligger nära svenska, estetiska ämnen och samhällskunskap. Ingen renodlad IT-fråga om det inte gäller att gå från konsument till producent -men i dagens examensordning finns samma överlappning.

ge sakkunniga råd om ord- och bildbehandling
Det känns tryggt att utredaren betonar att råden ska vara sakkunniga…

samt skapa förståelse för matematiska samband genom animerade förklaringar. Vidare kan exempelvis realtidsstudier av undervattens- eller rymdhändelser med möjlighet till momentan påverkan av det pågående skeendet genomföras.

Skona mig från fler exempel! Detaljrikedomen blir bara pinsam.

Fler liknande och tydliggörande möjligheter öppnar sig inom många ämnen genom IT. Läraren kan återfå en del av sin förlorade auktoritet och även på IT-området bli en positiv, kunnig och stödjande kraft för eleverna.

Vem talar om förlorad auktoritet? Nog är det pinsamt att vi idag har en generation av lärare som är underlägsna sina elever på många områden ifråga om IT-färdigheter. Men auktoritet är ett starkt ord – hur konstrueras den? Jag tror inte att läraren ska försöka hävda ett klassiskt kunskapsövertag som bas för sin auktoritet..

Det kan finnas en osäkerhet hos lärare inför den tekniska utvecklingen och för att inte ha samma tekniska kompetens som eleverna. Denna oro är dock inte ett generellt problem. Det finns många engagerade lärare som är positiva till IT och framgångsrikt använder IT aktivt och frekvent i undervisningen.
Vardagens IT-pedagoger är i sina egna ögon hjältar som försöker kompensera för en förstockad lärarkårs ointresse. Jag ser denna polariseringen som en farlig romantisering av tekniken och exotisering av IT-färdigheter.

På motsvarande sätt finns det positiva ansatser till integrering av IT inom lärarutbildningarna på flera lärosäten, även om förekomsten ännu inte är särskilt stor.

Beskrivningen är vag och saknar referenser. Möjligtvis skulle en diskussion om förhållandet mellan examensordningens skrivningar vara relevant i förhållande till hur lärosätena arbetar med att bryta ner dessa mål i kursplaner och undervisning. Frågan är om det verkligen är lämpligt att poängsätta färdigheterna och frikoppla IT-kunskaper från övriga sammanhang. De flesta lärarutbildare menar nog att IT-kunskaper bör integreras i den övriga utbildningen och jag kan ge exempel på implementeringsförsök som har urartat till formalism.Frågan om vad som innefattas i begreppet digital kompetens är ytterst komplicerad och utredarens ansträngningar att ringa in området ger inget stöd för det nödvändiga utvecklingsarbetet.

Försöken att se IT som ett perspektiv som ska genomsyra och prägla undervisningen ser jag som ett billigt försök att dölja problemet med bristande kunskaper hos utredaren. Vilka färdigheter framtidens lärare behöver är en öppen och het fråga – i arbetet med att skapa nätverk för landets lärarutbildningar kommer denna att stå i centrum.
Vad ska studenten kunna?
Hur ska detta examineras?
Hur ska vi skapa meningsfulla lärandetillfällen under utbildningen?

Min ödmjuka period går in på sin fjärde dag…

… och det självpåtagna förbudet mot att skriva elaka saker om Lärarutbildningsutredningen känns mer och mer som ett straff.

Därför gör jag en mycket diskret länkning till Tomas Kroksmark som inte har samma hämningar som jag.

I min första läsning av En hållbar lärarutbildning känner jag en doft av vetenskapligt kamaraderi. Det är inte bra.

HUT:s perspektiv – att göra Stockholms problem till en nationell fråga

Förhållandet mellan lärarutbildningarna och kommunerna var en oerhört laddad fråga när lärarutbildningen 2001 sjösattes. Tanken på att se studenternas utbildning som en gemensam angelägenhet för stat och kommun var inte helt förankrad och många handledare sörjde sitt individuella arvode.

Jag började arbeta som mentor 2002 och minns den första tiden som en kamp för att förklara det som vi kallar Malmömodellen. Huvudidén är att studenterna ska vara till nytta för verksamheten och att högskolan inte ska styra den verksamhetsförlagda delen av utbildningen med uppgifter. Studenterna är på samma skola under hela sin utbildning och får då förhoppningsvis en djupare inblick i yrket. I bästa fall blir de en del av arbetslaget. Nyckelorden är ömsesidigt utbyte.

Idag känns det mycket enklare. Vi har små problem att placera studenterna i rätt huvudämne och åldersspår. Samarbetet med kommunerna löper oftast smidigt och tillitsfullt. Mentorernas besök på skolorna är ofta uppskattade och vi för en ständig diskussion om bedömning tillsammans med handledare och arbetslag. De frivilliga utbildningsdagarna är välbesökta. Bitarna börjar falla på sin plats.

Därför blir jag bekymrad när HUT (En Hållbar Lärarutbildning) summerar situationen utifrån en enkät gjord i Stockholm:

Nära hälften av VFUhandledarna i Stockholmsområdet hade inte i förväg fått besked om när lärarstuderande skulle dyka upp på deras skolor. 45 procent av de studerande hade inte fått något besök från högskolan under hela sin VFU-tid. Drygt 40 procent med inriktning på gymnasieskolan hade inte fått någon VFU inom denna skolform.

I sin iver att svartmåla landets lärarutbildningar generaliserar HUT utifrån det kaotiska huvudstadsexemplet och slutsatsen är att allt måste göras om. (Ska vi införa biltullar i Eslöv också)

Den allvarligare sidan av förslaget om fältskolor är av mer ideologisk art. HUT konstruerar bilden av “den gode läraren i den goda skolan”.

Utredningen föreslår ett system med fältskolor. (…) Istället för att lärarutbildningens VFU-samordnare får söka övertala skolor att ställa upp för att ta emot lärarstuderandeunder deras VFU, föreslås en omvänd ordning. Utifrån klart fastställda och lockande villkor, som nämnden har fastslagit ska gälla, inbjuds skolor/skolområden att ansöka om att utses till fältskola. Efter en kvalitetsgranskning (av Skolverket/Statens skolinspektion) väljs de mest lämpliga skolorna ut och får uppdraget att fungera som fältskolor under en treårsperiod. Inslaget med kvalitetsgranskning har dubbla syften. Den ger fältskolan en kvalitetsstämpel, vilket blir av stort värde i den konkurrenssituation som dagens skolor befinner sig i. (HUT, s.402)

Jag tror att denna modell skulle återskapa en normativitet som vi försöker arbeta oss ifrån. Studenterna ska inte enbart möta garanterat “goda” lärare som solidariskt ställer sig bakom våra pedagogiska ideal. Det är i mötet mellan skolans ofta annorlunda erfarenheter och högskolans undervisning som studenten utvecklas till självständighet. Världarna ska nötas mot varandra.

Utredningen svävar på målet här:

VFU och ämnesstudier bör så långt möjligt varvas under utbildningen, men hållas åtskilda som moment, just för att stärka identiteten (och möjligheten till kvalitetssäkring) av de respektive delarna.

På gamla Lärarhögskolan i Malmö fanns ett rum i V-korridoren som vi brukade skratta åt. Det var en sal med glasvägg längst bak. Bakom denna satt på sextiotalet studenter och iakttog mönsterlärare som genomförde mönsterlektioner med mönsterbarn.

Besvikelsen lär ha vari stor då dessa erfarenheter skulle praktiseras utanför Lärarhögskolans skyddade värld. Nu är det tydligen dags igen?

hotorg

Det är inte enbart statyerna på Hötorget som gråter.

Lärarutbildningsutredningen och genus

Utredningen är bekymrad över könsobalansen inom lärarkåren. Även om de flesta EU-länder har ännu större kvinnomajoritet finns det en vilja från regeringen att rekrytera fler män.

Rekommendationen om att tillämpa någon form av antagningsprov kan underlätta beslut om positiv särbehandling, dvs. att vid i övrigt lika meriter kan det underrepresenterade könet ges företräde till en utbildningsplats. Understrykas bör att de förslag och rekommendationer som utredningen ger för en ny lärarutbildning sammantaget förväntas leda till en förbättrad rekryteringssituation generellt sett. Samtidigt finns inslag som kan antas vara särskilt lockande för manliga sökande. (Lärarutbildningsutredningen s. 426)

Jag blir mer och mer nyfiken på dessa antagningsprov som förväntas lösa centrala svårigheter – både när det gäller studieavbrott och rekrytering. På min enhet har vi 500 sökande till 320 platser och jag undrar hur en organisation skulle se ut som hanterar alla dessa tester på ett rättssäkert sätt. Jag anar att kostnaden skulle överstiga kursbudgeten för första terminen och ser inte någon självklar plats i almanackan för när de skulle äga rum? Förutom den mystiska idén om att kunna förutsäga en nittonårings utvecklingspotential under 4,5 år på ett bättre sätt än gymnasiebetygen? Jag anar ett lätt övermod och skulle nog tveka att ta på mig ett sådant diffust uppdrag. Risken är stor att det är testarens fördomar som styr urvalet snarare än objektiva kriterier (om det nu skulle råka finnas några sådana?).

Nåja – vad är det för inslag som skulle “antas vara särskilt lockande för manliga sökande”? Finns det någon substans bakom detta antagande eller är det bara essentialistiska gissningar? Skulle män vara mer beroende av status och mindre intresserade av de delar av skolans uppdrag som sker utanför klassrummet?

En viktig invändning mot förslaget är den avgränsning mellan åldrar som utredarna tror ger ökad status. Jag är tveksam till att rekommendera män att söka sig till en treårig förskollärarutbildning när jag vet att deras yrkesframtid kan förstöras av en vaga anklagelser. Möjligheten att genom dubbla behörigheter röra sig mellan åldersgrupper tror jag är betydelsefull när det gäller att öka attraktionskraften i yrket för de män som inte är besatta av “omsorg”.

Utredaren kopplar genus till “undervisning” som i särskild hög grad förväntas locka män.

Denna utrednings förslag är ett tydligt ställningstagande för att undervisningsuppgiften bör få större tyngd i läraruppdraget. Lärarna har under de senaste decennierna fått ta över en mängd uppgifter som tidigare låg på andra yrkesgrupper, arbetsuppgifter av administrativ, elevvårdande eller social natur.

Vi har gjort enkäter bland manliga studerande och det är en splittrad bild som framträder. Jag ser inget generellt motstånd mot att delta i skolutveckling eller uppgifter av social natur. Jag tror inte att män är  mer ämnes- eller åldersfixerade än kvinnor. Utredningen sprider tyvärr fördomar.

Kanske beror läraryrkets bristande status och attraktionskraft till stor del på den rätt andra tycker sig ha att föreskriva hur lärarna ska arbeta, istället för att lyssna till professionens egna företrädare. Om lärarna ”myndigförklaras”, som en av avsikterna bakom 1990- talets decentralisering var, och lärarutbildningen ger lärarna de redskap de behöver för att, på vetenskaplig grund och med hjälp av beprövad erfarenhet, verka som specialister på undervisning och lärande, är mycket vunnet.

Här svindlar tanken. Utredaren som till stor del framstår som en lojal Björklundlakej hyllar här decentraliseringen och behovet av att lärare får och ska tänka själv? Hur rimmar detta med detaljstyrning och inspektionsmyndigheter som berövatr landets lärarkårer de sista resterna av yrkesstolthet? Går denna plötsliga frihetsvurm att förena med de nervösa förslagen i utredningen som snarare bygger på hafsiga utvärderingar och nostalgi än självständigt visionärt tänkande?

Det avslutande liberala credot ekar tomt över de lärarutbildningar som läggs ner på grund av att de vågar tänka själv:

Med ökad professionalitet och högre kvalitet i utbildningen följer att läraryrket måste återfå karaktären av frihet under ansvar.

I folkpartiets Sverige hyllar vi friheten under mycket bestämda villkor.

gen

Antagningstester – defokusering på hög nivå

Lärarutbildningsutredningen presenterades idag. Medierna (TT) valde att lägga fokus på det populistiska och ganska okontroversiella förslaget om antagningstester för blivande lärare. Det är ingen ny tanke – tidigare har den hindrats av juridiska skäl. Det är ett förslag som mycket väl ryms inom nuvarande utbildnings ramar.

Franke förespeglar på lösa grunder färre avbrott och höjd status.

Jag tror också att intervjuer kan vara en bra – men ytterst dyr åtgärd om den ska genomföras på ett rättssäkert sätt. Kriterierna vid dessa gallringar misstänker jag skulle gynna en traditionell typ av lärare.

Jag möter omogna artonåringar som under sin utbildning förvandlas till underbara lärare. Deras utveckling är på många plan oförutsägbar, m-e-n rätt erfarenheter, rätt undervisning och rätt personlighet kan göra underverk. Den största och svåraste förändringen är att försöka befria dem från gymnasieskolans nervösa ledtrådssökning och ge dem självförtroende att våga tänka själv. För att bli bra lärare måste de befrias från sina tidigare skolerfarenheter och föreställningar om rätt eller fel.

Alternativet är essentialistiskt: VISSA ÄR FÖDDA TILL LÄRARE! Frågan är då varför de ska gå fyra år på en utbildning?

Svd DN Sydsvenskan Svd2 Utredningen P1 PJ Linder

KK-stiftelsen

Högpresterande kvinnliga lärare misslyckas med svaga pojkar

Idag släpps en rapport som försöker beskriva sambandet mellan lärares betyg, kognitiva förmåga och ledarskaper i förhållande till deras framgångar i yrket – dvs elevernas prestationer

Länk till ekonomistas

Uppslaget är högintressant, metoden tveksam (utgå från mönstringstester), begreppen svårdefinierade, urvalet begränsat, resultaten svårtolkade och vidöppna för politiska vinklingar. Men jag kan bara applådera modet att ge sig in på minerat område.

Jag citerar mycket och hoppas på överseende från upphovsmännen

I snitt har lärares kognitiva förmåga ingen signifikant effekt men detta döljer ett intressant mönster. Starka elever presterar bättre då de har en lärare med hög kognitiv förmåga men svaga elever presterar sämre om de matchas med en sådan lärare. Att läraren har goda ledaregenskaper visar sig däremot vara viktigt för svaga elever och elever med utländsk bakgrund, medan starka elever varken påverkas positivt eller negativt av denna egenskap.

Särskilt spännande blir det när förhållandet mellan betyg och resultat kopplas till genus:

Manliga lärare med höga betyg får alla typer av elever att prestera bättre och denna effekt är hyfsat stor. Höga betyg bland kvinnliga lärare har däremot en liten — men statistiskt signifikant — negativ påverkan på pojkars provresultat (bland flickor ligger effekten runt noll).

Kan det finnas något i glappet mellan kulturerna “duktig flicka” och “ansvarslös rebell” som komplicerar relationen och förklarar pojkarnas dåliga resultat? Dessutom tycks det vara så att kvinnornas förmåga att nå fram till pojkarna försämras efter några år.

Jag anar att rapporten ger en del ledtrådar till varför det är viktigt att utjämna könsbalansen inom svensk lärarkår. Regeringen har gett HSV i uppdrag att föreslå åtgärder för att stimulera män att söka till lärarutbildningen och att undersöka varför många avbyter sina studier utan att ta examen. Nu finns det en möjlighet att koppla uppdraget till skolprestationer.

En del medier väljer att tolka rapporten som ett angrepp på kvinnliga lärare. Jonas säger så här på Fores hemsida

”Föreslår ni att enbart män med höga betyg ska rekryteras till lärarutbildningen?

Metta Fjälkner om att män med höga gymnasiebetyg visats ha en positiv inverkan på sina elever, medan motsatsen gäller för kvinnliga lärare.

”Nej, det gör vi inte. Dessutom är kvinnor generellt sett bättre lärare än män”

Jonas Vlachos svarar Metta Fjelkner

milit

Uppdatering Sydsvenskan 1 2 3 Metro BLT Barometern UNT AB

Svd Mest bisarr är Sanna Rayman som tycks uppskatta betyg för forskningens skull. STOPPA PLÅGSAMMA SKOLFÖRSÖK, tänker jag.

Tur då att regeringen öppnat upp för mer betyg. På grund av åratal av betygskräck har vi nämligen brist på data att forska på.

Till sist är det beklagligt att TT väljer rubriken “Lärarna allt mindre begåvade”. Jag tror inte att upphovsmännen ser detta som huvudbudskapet i rapporten. Nu riskerar rapporten att sänka yrkets status ytterliggare – vem vill associeras till gruppen korkade loosers…

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Den stora sorteraren

Anders Burman presenterar i Svd (länk) en översättning av Pierre Bourdieus 40 år gamla bok Reproduktionen, bidrag till teori om utbildningssystemet. (översättning Gunnar Sandin, Arkiv förlag) Plötsligt känns luften lite lättare att andas och de förbjudna orden blir åter möjliga att uttala. Recension Alba

De senaste åren har många berusat sig med retorik om skolans möjligheter att förändra samhället. Genom teveserier som 9a mytologiseras de enskilda lärarnas position. De kan genom sitt engagemang och sin kunskap bryta klassamhällets sorteringsmekanismer och i den goda skolan för alla är allt möjligt.

Bourdieus analys är inte lika uppmuntrande. Skolsystemets fungerar i sin helhet konserverande och reproducerande. Här gäller det att få barnen att inse sin plats. Exemplen från ett hierarkiskt och auktoritärt Frankrike kanske är svåra att överföra till svenska förhållande där vi länge har odlat myten om skolan som den stora utjämnaren eller med Olof Palmes ord: En spjutspets mot framtiden!

Idag har vi en bred intagning till högskolor som utmanar bilden av att högre utbildning är förbehållet eliten. Frågan är om det går att genomföra dessa högre studier utan ett stabilt utbildningskapital. Vi som arbetar i utbildningsfabriken ställer ofta upp som villiga grindvakter.

Begreppet reproduktion innebär att maktförhållandena ideologiseras och framstår som naturliga. Misslyckanden i studier framstår i värsta fall som bristande begåvning – när det oftare handlar om stöd och studievana. Maktutövningen döljs bakom kriterier och målbeskrivningar som gynnar de grupper som har lärt sig institutionernas koder.

Trots detta är analyserna i ”Reproduktionen” fort­farande skrämmande aktuella. Ännu i 2000-talets Sverige utgör skolan, eller rättare sagt utbildningsväsendet i dess helhet från förskola till universitet, den centrala institutionen i den ständigt pågående reproduceringen av den dominerande ideologin. Det är inte bara det att klasskillnader återskapas och cementeras, utan skolsystemet bidrar också till att det framstår som naturligt att privilegierade grupper har sina privilegier och att de mindre lyckligt lottade anser att deras egen ofördelaktiga position är helt i sin ordning, som ett resultat av bristande skolgång, avsaknad av formella meriter och kanske rent av bristande begåvning.

Burman avslutar med att denna pessimistiska analys inte behöver innebära att vi upphör att hylla och inspireras av duktiga lärare. Determinismen kanske hjälper oss att förstå samband – men i vardagen finns det andra förhållningssätt.

– Du gör skillnad!

Bildlänk

Grön tankehärdsmälta

Jag fick en inbjudan som skrämmer mig:

Vad är en bra lärare?
Spelar det någon roll att lärarna är mindre begåvade än förut?

De som väljer att bli lärare idag har lägre betyg, sämre ledaregenskaper och sämre kognitiv förmåga än de hade för 15 år sedan. Nedgången i kognitiv förmåga missgynnar starka elever medan nedgången i ledarskapsförmåga missgynnar svaga. Ny forskningsrapport visar att matchningen mellan elev och lärare är mycket viktig för att uppnå goda resultat i skolan.

FORES bjuder in till seminarium där fil dr Jonas Vlachos presenterar IFAU-rapporten Hur lärares förmågor påverkar elevers studieresultat. Sigbrit Franke, utredare av förslaget till ny lärarutbildning, kommenterar rapporten. Medverkar gör också Metta Fjelkner, förbundsordförande för Lärarnas riksförbund, och representant från utbildningsdepartementet. Moderator är Martin Ådahl, chef för FORES – Den gröna och liberala tankesmedjan. Rapporten finns tillgänglig på http://www.ifau.se från och med den 27 nov.

Efter en sådan inledning är det bara att skamset smyga sig undan och be till gudarna om att inte bli innefattad i de grova generaliseringarna och skamlösa förenklingarna.

Jag utgår från att undersökningen gäller de som nu söker till utbildningen i förhållande till de som sökte för femton år sedan och inte som det står i texten: En jämförelse med deras förmåga för 15 år – en sådan försämring av status hade varit intresseväckande och det vore verkligen skräckinjagande om den sjunkit så mycket.

Jag tycker fortfarande att ett rejält syftningsfel är den högsta formen av underhållning – särskilt när det kommer från dem som oroar sig för skolans bildning.

Fjelkner och Franke tycks trivas bra bland dessa oblyga elitister – nu återstår att se hur hållningen gestaltar sig i den lärarutbildningsutredning som Franke presenterar den 3/12.