Lärarstolthet – en internationell betraktelse

Min arbetsplats har fint besök från den kanadansiska provinsen Ontario. Detta är värt att betona eftersom Kanada är ett land med högt regionalt självstyre. Jag lite sentimental och vill gärna berätta en sedelärande historia om utbildning och politik

Under slutet av 90-talet brevväxlade jag med en lärare från Toronto. Hon skickade en tröja vars provocerande budskap väckte munterhet eller generad tystnad i Sverige.

Jag ger en bakgrund.

ontario

Kanada är uppdelat i provinser. Under lång tid hade dessa fått sköta sig själv och på många skolor utvecklades starka lokala kulturer med föräldra- och barninflytande över undervisning och innehåll. Lärarna hade stor frihet att planera undervisningen och följden var att läraryrket hade hög status.

Professionalisering innebär att ta ansvar för helheten.

Under slutet av 90-talet skedde en dramatisk omsvängning. En konservativ regering upptäckte att det var stora skilllnader mellan regionerna och en nationell uppstramning inleddes. I Ontario sammanföll dessa förändringar med en förändring av läraravtalet och följden blev en dramatisk uppgörelse mellan fack och arbetsgivare 1999. Striden handlade delvis om arbetsvillkor, men jag är imponerad av att lärarna i Toronto även demonstrerade för rätten att forma undervisningen utifrån sina erfarenheter och barnens behov.

ontario2

Resultatet blev ett svidande nederlag för lärarna och nu bevittnar vi en detaljstyrd undervisning som lämnar ytterst litet utrymme för självständigt tänkande. Kursplanerna är nedlusade med mål och testerna i 3:rd och 6:th grade är ökända för sina styrande och demoraliserande effekter. Inga erfarna lärare vill jobba med dessa årskurser (eftersom resultatet tolkas som en betygssättning av lärarna) och följden blir att de mest oerfarna får ta hand om undervisningen.

Spåren förskräcker och de som fortfarande tror att detaljerade kursplaner och täta kontroller löser skolans problem borde åka över till Kanada.

Helst med enkel biljett.

Anslagets betydelse – I love språk

Jag är ofta imponerad av vilken hög kvalitet UR:s program – och lite generad över hur dålig jag och lärarutbildningen är på att utnyttja denna fantastiska resurs som nu finns att strömma ner direkt. Kanske finns det någon historisk misstro mot teveutbildning?

Dagens avsnitt av I love språk handlade om hur viktigt det är att börja en lektion på ett inspirerande sätt och Anne-Marie Körling bjöd på inspirerande exempel från sin fyra. Det tog mindre än en minut innan läsandet och dramatiserandet var igång och vi slapp både upprop och almanacksblad..

Länk till UR (repris på tisdag)

planJag tror det finns vissa generella drag i det här med lektionsplanering som jag skulle vilja sätta andra ord på än de som lärare traditionellt har använt (FIGA-U, och MAKIS). Svårigheten är att varje försök till teoribildning lätt får normativ karaktär och då kanske det är klokare att låta bli?

Först gäller det anslagets betydelse. I en schlager har du ungefär tio sekunder på dig att fånga lyssnarens uppmärksamhet. Om det inte händer något intressant inom denna period är det över innan det har hänt. Även om sången senare exploderar i genomarbetade överraskningar är det antagligen för sent. Du missade chansen. Detsamma gäller för de lärare som inte förstår anslagets betydelse. Om det var film skulle vi tala om etablering av tid, plats och personer, men jag tror att det räcker med liknelser. Det finns inga regler för hur man gör – men du märker om du missar…

Men det räcker inte med att fånga uppmärksamheten. Det ska helst hända något mer. Jag lånar begrepp från schlagerskrivandet som i sin tur lånar från sportfiske.

  1. lina
  2. sänke
  3. drag med krok

Det var i en rätt fånig bok om Hur man skriver en schlagerhit som jag sprang på fisketeorin, som jag antagligen har omtolkat och misshandlat efter behag.

Lina – det handlar om barnets och lyssnarens frihet. Din planering får inte vara totalitär. Det måste finnas utrymme för barn att tolka in sina erfarenheter. Linan är versen i musiken och berättelsen i lektionen

Sänke – undervisning och musik bör ha en allvarlig kärna och utan djup blir livet ett tidsfördriv i väntan på ingenting. En skola som är rädd för känslor är dömd att bli ointressant – musik utan sorg går inte att lyssna på mer än en gång. Sänket är bryggan i schlagern och det personliga tilltalet i undervisningen. Jag ser dig.

Drag med krok – till sist ska någonting fastna. I sången är det refrängen som gör att vi längtar efter att få uppleva samma sak igen. I undervisningen gäller det att hitta den där dimensionen som får det att glittra i ögonen. På ett manipulativt plan kanske man kan säga att “nu har jag dem”, men jag tror att lärare bör ha en inre bild av detta möjliga tillstånd. Inte som ett egenvärde, men det är en skön känsla när planeringen fungerar… Att vara lärare är delvis ett hantverk som handlar om att göra kvalificerade gissningar om vad som fungerar. Min skrupelfria sida antyder att alla medel är tillåtna för att uppnå detta tillstånd.

Du ska veta att riktiga sportfiskare inte använder hullingar på sina krokar – det anses fegt.

Grader i helvetet 4

Nu har jag sett Björklund presentera Förskolelyftet och den första halvan av presskonferensen klarade han sig ganska bra. Värre blev det när han skulle förklara hur en förkortad utbildning skulle ge högre status för förskollärare.

Annars var det som vanligt:

Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna,bimetal_thermometer Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, bimetal_thermometerLäsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna, Läsa, Skriva, Räkna,

Om det skulle finnas något kvar av mitt goda humör försvinner det efter ett besök på Skolverkets hemsida där de största rubrikerna är:

Större grupper i förskolan

Hösten 2008 gick det 5,3 barn per anställd i förskolan jämfört med 5,2 barn året innan. Samtidigt som personaltätheten minskar blir grupperna större. I familjedaghemmen är utvecklingen omvänd, där har personaltätheten ökat och grupperna minskat i storlek. Det visar Skolverkets statistik över förskoleverksamheten hösten 2008.

42 kommuner klarar inte förskolans platsgaranti

42 kommuner räknar inte med att klara platsgarantin i vår till förskolan. Det är tre gånger så många som i höstas. Allt fler kommuner planerar också tillfälliga lösningar för att klara garantin – lösningar som drabbar både barn, föräldrar och personal.

Så var det med den “offensiva satsningen”. När Björklund anklagar dagens  Lärarutbildning för att jaga bort studenter från yrket är det ganska långsökt. Det vore rimligare om han studerar förhållandena i dagens förskolor.

Kanske har vår utbildningsminister “otur när han tänker”?

Läraren som moraliskt föredöme

Jag trodde att jag hade gjort upp med mina föreställningar om lärares roll som goda föredöme. Jag tänker att dessa förväntningar på att vara ett ideal för ungdomen leder till en underlig självbild och att det är viktigt för blivande lärare att genomskåda skenheligheten hos en yrkeskår som av tradition har velat se sig som lite finare än andra och gärna intagit en uppfostrande roll gentemot barn och föräldrar. Jag menar att det är rimligt att lärare svär och super, men helst inte på skoltid. Kraven på renhet hindrar oss ifrån att mötas. Igår insåg jag att min åsikt är ganska ytlig och att jag är fångad i normativitet.

Lärarutbildningen i Malmö är byggd med transparens som ideal och många av undervisningssalarna har fönster som gör att passerande kan se rakt in. I en av salarna har Spelberoendes förening någon form av presentation och jag känner oron gripa tag i mig – jag vill inte se mina kolleger i någon form av väckelsemöte där de bekänner sitt beroende under AA-liknande former.

När jag passerar efter en stund ser jag två män, som jag tror är arrangörer, sitta ensamma. Lättad och skamsen över min fördomsfullhet skyndar jag vidare. Jag får träna vidare på min tolerans.

Beroende kanske är den största synden i ett individualistiskt samhälle?

Unschool my heart

Metabolism diskuteras begreppet “unschooling” utifrån en artikel i Pedagogiska magasinet

Jag är intresserad av tanken på att barn som har dåliga skolerfarenheter behöver upptäcka sin nyfikenhet på nytt. Vi kommer att möta ungdomar som är skadade i sin tilltro till skolans institutioner och risken är stor att den nya skolpolitiken med tydliga krav  och målstyrning förvärrar tillståndet ytterliggare.

Nu utbildar jag lärare och det kanske är viktigt att ge dem en grundläggande  tilltro till skolans betydelse för individens utveckling, men hur talar jag om för studenterna att det även handlar om att skydda barn från skolan? Går det att jobba inom skolan och samtidigt tvivla på den?

unschool

Avskolningsmusik

För en gångs skull är jag lite tveksam…

…över bloggen som form. Det är något med den här falska intimiteten som bekymrar mig. Fiktionen av att det är en självreflekterande dagbok är  ömtålig och det finns en del uppenbara svårigheter förknippade med att vara just så ärlig och självutlämnande som jag egentligen försöker vara – eller skapa en illusion av.

Därför skriver jag ingenting om mentorsuppdraget och de svårigheter som är förknippade med att besöka lärarstudenter på deras VFU-platser. Jag utvecklar inte problematiken som ligger i att vara en stöttande och dömande person samtidigt. Jag undviker att diskutera betygsättning utifrån svårtolkade kriterier och begränsade underlag. Jag väljer att inte lyfta fram konflikten mellan specialister och generalister som gör diskussionen om ämne och åldersinriktningar så besvärlig. Jag vill inte bagatellisera svårigheten  i att  förutsäga en students utveckling under 4,5 års studier utifrån några enstaka besök.

Jag måste helt enkelt lära mig att inte skriva alls.

vi081010-194

Rubriker och nyanser

Sydsvenskan publicerar idag en bra artikel om skolans problem att förstå barn i svårigheter. Efter dödsskjutningarna i Tyskland finns det utrymme på nyhetsplats för sådana här frågor.

Länk

På nätets förstasida finns puffrubriken:
Dödsskjutningar skylls på skolan

Den gör mig djupt olustig. Jakten på syndabockar och ett kollapsat samhälles försök att lägga skulden på skolan (lärarna – lärarutbildningen?) känns som dåliga repriser.

Själva artikeln har en bättre rubrik:
Hatet mot skolan lever ännu kvar

Här möter vi en människa i ett levande porträtt och frågan nyanseras på ett sätt som gör det möjligt att diskutera. Vad är det för krav som fick Peter att känna sig så misslyckad? Vilka möjligheter till stöd går att utveckla?

Tidningen Förskolan och genuspedagogik

I senaste numret av Tidningen Förskolan (ingen länk) finns en märklig artikel om genuspedagogik som beskriver doktoranden Annette Hellmans arbete kring sambandet mellan genus och lokaler. Mellan de goda råden om observationer och analysera hoppar jag till inför den oblyga normativiteten.

ros2“Lokalernas utformning betyder inte att Anette tycker att förskolans tradition med en hemlik miljö behöver vara något negativt ur ett genusperspektiv”

Även med en dubbel negation är det svårt att inte se detta som en hyllning till de stolta kvinnligt kodade rötterna.

Vi som ser “hemlikheten” som en besvärande omständighet – hur ska vi beskrivas? Störande moment i trivseln?

Den retoriska frågan om “Varför skulle inte detta kunna vara bra?” antyder i mina öron att forskaren bedriver en kampanj för något som ligger nära de privata intressena. I en tid när heminredingsprogrammen breder ut sig är det väl rimligt att även genusforskaren får dra sitt strå till stacken.

“Förskolan ses ofta som en kvinnlig miljö”

Passiva verbformer används som härskarteknik när subjektet inte vill tala rakt ut. Jag skulle uppskatta om Hellman tog ställning till påståendet.

“Hos vissa finns det en tanke om att denna kvinnlighet behöver kompenseras med män – gärna manliga män”

Vilka “vissa” är det som är så föraktliga att Hellman inte ens vill ta deras namn i munnen utan nöjer sig med att förlöjliga dem genom att tillmäta dem förvrängda kompensatoriska teorier?

“Risken finns då att det bara förstärker könsrollerna hos personalen”

Ja – med en kompensatorisk hållning och statisk syn på genus är risken stor för detta.

Men utifrån ett konflikt- och utvecklingsperspektiv med tydliga positioner och gemensamma diskussioner är chansen stor att det faktiskt går att förändra bilden av förskolan som en statisk omsorgskultur, präglad av traditionella kvinnliga värderingar.

Under tiden marginaliseras de män som försöker tränga sig in i förskolan. I Hellmans världbild är förskolan inte könsneutral – det är kolonialiserad mark värd att bevaka mot inkräktare.

Det är något väldigt tryggt med det här förhållningssättet.

HUT, genus och Let´s dance

Jag har tidigare relativt mångordigt beskrivit hur Lärarutbildningsutredningen HUT ser på genusfrågor och fenomenet män i skolan.
Länk
Om hållbarhet är ledord får det allvarliga konsekvenser på många plan och jag kommer att diskutera detta olyckliga ord från två perspektiv.

1) Den hållbara mansrollen.
Statistiska undersökningar och lösa spekulationer förstärker bilden av att männen är:

  • statusberoende
  • lönefixerade
  • ämnesromantiker
  • flexibilitetslängtande
  • omsorgsovilliga
  • skolutvecklingsmotståndare (för många möten)

Kvinnorna antas då vara ointresserade av sådana bagateller som status, lön, flexibilitet och karriärmöjligheter – utsikten att få vara en del av traditionell omsorgskultur är kanske belöning nog.

2) Den hållbara skolan.
Förslaget befäster uppdelningen mellan grundlärare och ämneslärare och eftersom inte utredningen anser att förändring är möjlig eller önskvärd är det en naturlig konsekvens att männen ska lockas till de senare årens ämnesläreri – där de inte riskerar att utmanas i sin hållbara mansroll utan får ta del av den status som utredarna av tradition placerar hos ämne och äldre barn.

Eftersom varken skolan eller mansrollen beskrivs som föränderlig framstår det som ett mysterium varför män ska lockas att arbeta med yngre barn.

Jag ser det ur ett annat perspektiv. Framför allt stämmer inte utredarnas beskrivning av hur män egentligen är med mina erfarenheter. Diskussionen om manlighetens variationer går inte att föra utifrån förenklad statistik och spekulativa fördomar. Dessutom menar jag att dessa män även är en del av skolans ständiga förändringsarbete. De utmanar skolkulturens traditioner och hotar därigenom själva tanken på hållbarhet.

Tänkt scenario
Höstens antagningar till Barndoms-och ungdomsvetenskapliga programmet har kommit tidigt och jag ögnar igenom listan. Några namn förefaller mig välbekanta från ett populärt teveprogram. Bland de sökande återfinns:

1) Hasse Aro som med sin målmedvetenhet och stabilitet gett hopp åt många brottsdrabbade personer. Här har vi mannen som förkroppligar värdegrundsarbetet på ett mycket handfast sätt. Bakom den barska ytan anar vi brunnar av empati. Bristerna i smidighet kompenserar han genom träningsvilja och uthållighet.

2) George Scott är den perfekta blandningen av otämjt vilddjur och ömsint familjefar. När motivationen sviker kallar producenten in hans barn som får peppa George i sambans virvlar. Bristerna i taktkänsla kompenserar han med fysisk styrka och ett vinnande leende

3) Carl-Jan Grankvist representerar en manlig omsorgskultur av storslagna och välorganiserade mått. En svårbestämd sexualitet kombineras med humor, verbal förmåga, djup yrkesstolthet och mänsklig värme.

4) Niklas Wahlgren är den tekniske läraren som med sitt förvånansvärt slitna pojkbandsansikte visar sig ha ett förflutet som såväl barnprogramsledare som musicalstjärna. Han är vikarien som vi kan slänga in i alla ämnen och stadier – kanske en aning ytlig, men alltid engagerad och väl förberedd.

5) Morgan Allinger är en annan favorit. För femton år sedan såg jag honom i föreställningen Clowner och det är fortfarande bland de roligaste teaterupplevelser jag haft. Morgan är rytmisk lekfull och levande – med en kroppsbyggnad som döljer oanade akrobatiska förmågor. Han har också varit barnprogramsledare och har en dokumenterad pedagogisk förmåga att skapa engagemang kring hållbar utveckling som programledare för Tippen.

6) Magnus Samuelsson är naturligtvis den givne stjärnan bland de nyantagna studenterna. Med sina två meter har han en naturlig överblick över undervisningen och den fysiska auktoriteten som världens starkaste man åtnjuter motsvaras av en inre styrka som tevetittarna börjar ana konturerna av. Magnus förenar machotangokavaljerens erotik med sambacharmörens glittriga sensualitet och det är inte bara Tony Irving som faller pladask. Den nye mannen har härmed fått både kropp och ansikte.

Som lärarutbildare är det en utmaning möta dessa erfarna mäns bilder av lärarens uppdrag – men jag ser fram emot terminsstarten med skräckblandad förtjusning. Vi kanske får tänka om i vissa undervisningsmoment…

Akademisk floskeltopp

rodfargPå lösa grunder tror jag att vi är på  väg in i en ny fas. D-ordet och K-ordet  (Diskurs och Kontext) tappar mark och i stället seglar de meningslösa sammansättningarna upp som oväntade vinnare på den akademiska floskeltoppen. Jag presenterar en liten lista som är inspirerad av en stunds håglöst visionsarbete.

1) Medvetna satsningar
Har någon sett en omedveten eller medvetslös satsning? Jag vill gärna att ni beskriver den – för jag har ingen aning om hur det skulle  se ut eller gå till.

2) Studentaktiv undervisning
Uttrycket antyder att det skulle finnas någon form av undervisning där studenterna inte är aktiva och jag undrar om det verkligen är fråga om undervisning i så fall? Allt lärande förutsätter någon form av aktivitet och verkligt lyssnande aktiverar tidigare erfarenheter. Eller har jag missat något?

3) Det självständiga arbetet
En synnerligen obehaglig idé som har gjort sig bred inom högskolevärlden. Tanken skulle vara att stora delar av den övriga undervisningen skulle vara osjälvständig  – men att det skulle beredas plats för eget självständigt tänkande inom vissa väl avgränsade moduler. Jag menar att denna form av kompensatoriskt tänkande är en intellektuell härdsmälta av värsta slag.