Min lille vän gick igång på SVT:s temakväll om gitarrer och gitarrister. Han pladdrar om vem som är snabbast och bäst, Dessutom vill han bli fotograferad i odrägliga hårdrocksposer.
Själv hade jag mer utbyte av P2 Musikmagasinets program om gehör. Länk.
Musik handlar mer om att lyssna och känna än att spela rätt och jag fick många nya tankar.
Jag letar efter bilder på barn som på något sätt skulle kunna illustrera ett aktivt och kompetent barn – men samtidigt inte kopplas till någon grupp. Det ska helst vara utan ålder, kön, hudfärg, klass, etnisk eller religiös tillhörighet. Jag vill inte beskyllas för att favorisera eller diskriminera någon.
Problemet med bilder är att vi kopplar dem till någon form av representativitet – eller ännu värre: normativitet. Jag räddar mig genom att gå till historiska bilder men är inte säker på att bilden är helt användbar.
Har ni förslag? Bilderna får gärna vara copyrightfria…
Vad är det för människor som publicerar bilder på sig själv på nätet? Jag har arbetat mig upp från skor och underkropp och nu nått den övre delen. Kanske borde jag ha rakat och klippt mig.
Egentligen vill jag visa upp den fina tröjan som jag har beställt från Janne (Länk) och samla argument gentemot dem som tror att flum är detsamma som dåligt. Kampen om att ge ordet en positiv innebörd har bara börjat. Björklunds tolkningsföreträde är över.
Kanske behöver jag också bygga upp modet inför det första mötet med de 300 studenterna som börjar på min enhet till hösten.
“Vådligt är att dröja – farligt att gå vidare”
Jag fortsätter att gå igenom tänkbar litteratur för höstens nyantagna lärarstudenter. Gleerups nyutgivna Etik i professionellt lärarskap har ett spännande anslag och betonar läraryrkets moraliska dimensioner.
Min lille vän har svårt att förstå hur ett yrke kan vara så inriktad på att handla. Han vill hellre sitta vid sidan om mjölkaspannen och fundera. Tankarna reflekteras bra i den blanka ytan och ytans form skapar en illusion av fyllighet. Läraryrkets omedelbarhet och skoningslösa krav på beslutsfattande är inte lätta att förstå utifrån.
Kanske kan boken ge redskap att förstå komplexitet – studenterna bruka vara glada för enkla svar.
Min lille vän har ett klent huvud (eller inget alls om man ska vara noga) Däremot är han både händig och uttrycksfull. Skolgången har varit en ojämn upplevelse och jag har ägnat många utvecklingssamtal åt att förklara hans kvaliteter för oförstående lärare som har velat göra honom till föremål för diverse åtgärder.
De praktiskt-estetiska ämnena (ja det är en problematisk benämning som delar upp livet i onödan) har varit andningshål för honom och som vårdnadshavare har jag varit tacksam att det funnits frirum i den hårt målstyrda skolan. Nu ska dessa täppas till och Skolverket föreslår åtgärder:
Det var roligt så länge det varade!
Min lille vän är svag för kor. Han betraktar gärna flockens vandringar i hagen och funderar en del över det sociala spelet mellan medlemmarna.
Tjuren heter Clemens och har dominanta tendenser. Jag vet inte om han går att uppfostra till ett mer demokratiskt förhållningssätt. Korna verkar ganska nöjda och kalvarna får tidigt veta sin plats i hierarkin.
Den verkliga makten utövas av ett elektriskt stängsel.
Idag är jag ganska långt ifrån skolpolitik. Enbart en biologistisk dåre skulle använda naturanalogier för att analysera spelet mellan könen i människans värld.
Mike beskriver i en kommentar skolan så här:
Skolan är hjärntvätt och indoktrinering och förvandla dig till en produkt inget annat.
Jag blir lite skakad och inser att jag har blivit en del av den utbildningsoptimism som genomsyrar stora delar av vårt samhälle. Kanske borde jag dra ut till försvar och hålla ett lite tal om skolans betydelse för individens utveckling?
I mörka stunder associerar jag till det fantastiska Förintelsemuséet i Berlin. Där finns ett fält med dödskallar av järn som besökarna får gå ut på. Så kan man också känna inför skolans historia.
Klickbar bild:
Jag var på Stadsteatern och såg Maria Stuart. Efter mitt försök att göra något symboliskt av företeelsen (länk) kändes det lite overkligt att möta äkta puffbyxor på levande människor.
Men det är en bra och aktuell pjäs om makt och längtan efter äkthet.
Schiller är en ständigt aktuell författare och hans ord om lek borde tatueras på varje lärarstudent… (jag vet inte riktigt på vilken kroppsdel)
“Ty för att med en gång äntligen säga det klart: Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är bara helt och hållet människa när hon leker.”
Anna Larsson säger det bättre
Det handlar om att barns tid för fri lek har minskat
Det låter kanske oförargligt men det finns anledning att oroa sig. En annan amerikansk undersökning (av barn i fattiga områden) visar nämligen att vid 23 års ålder hade en tredjedel av barnen som gått i skolliknande förskolor blivit arresterade för brott jämfört med en tiondel av barnen som gått i förskolor där lek prioriterades.
En annan gång ska jag berätta om familjemedlemmen, musikskolan och saxofonen. Är det någon som vill köpa en begagnad altsax av en ångerköpt förälder?
Lärarutbildningen har haft partnerområdesdag och tillsammans med rektorer och samordnare har jag diskuterat skolans framtid – eller rättare sagt hur vi ska kunna göra dugliga lärare av våra studenter. Frågan om anpassning är ständigt aktuell och Rasmus Wennergren från kåren undrade i panelsamtalet om det är möjligt att utbilda framtidens lärare i dagens skola.
På eftermiddagen träffades vi i mindre grupper och en rektor suckade uppgivet när han beskrev gapet mellan sin skolas yngre och äldre åldrar:
– Den ena halvan av lärarkåren läser läroplanen och den andra halvan läser kursplanerna!
Många tycks tro att kraften kommer ifrån ovan.
Själv är jag mest o-van.
Tysta tankar 