Vi lämnat Sankt Olof och reser västerut över Måryd mot Ekerödskorset.

Jag inser att den här serien riskerar att bli lite tjatig – en bokskog till och jag är förlorad. Det är nog läge att skruva upp bildningsnivån och anlägga ett kulturhistoriskt perspektiv på den granna naturen.

Rörum är en idyllisk by som numera tycks sjuda av liv. Jag undviker att svänga in mot Mandelmanns trädgård och fortsätter uppför backen mot Klappeskogen. Vid Nybo har man en förtrollande utsikt över kustlinjen från Stenshuvud och ner mot Vik.

Jag passerar Silvergården och kämpar mig vidare österut mot S:t Olof.

Nu blev det rätt film!

Från jätteboken vid Tåghusa rullar jag ner mot Lerbergstorp.

Det är en gammal film. Nu använder jag alltid hjälm.

Jag har en olycklig kärlek till genvägar. Det fanns ingen enkel väg mellan Mellby käsk och Dälperöd – åtminstone ingen som jag hittade. Efter lite irrande över kalhyggen hittade jag till Raskarum och är ganska nöjd med det.

Från Tåghusa susar jag ner mot Vitaby och passerar Grevlunda i hög hastighet.

Varning för vindbrus

Vi bor en bit från det som kallas “gamla mjölkavägen” och numera förvaltas av vägföreningen. Den sista biten är det servitut och grusväg. Under sommaren är det vackert och romantiskt. På vintern är det snöigt och hemskt.

Kvällsposten utsåg för några år sedan den här vägstumpen till Skånes vackraste landsväg. Jag cyklar från Attusa mot S:t Olof genom Rönnebröd. Här har pilgrimer vandrat under många år.