Spotify fortsätter att överösa mig med lyssningsförslag och jag är ett viljelöst offer inför alla dessa erbjudande. En nyutgåva av Shirley Basseys album från 1965 Stop the shows förvånar mig med sin skoningslösa kraft  – och låtarnas oväntade korthet! Enbart en sång på albumet är mer än tre minuter. Ramones framstår som långrandiga.

Bassey sjunger som vanligt överdådigt, men det är i de känsliga sångerna hon triumferar.

Shirley Bassey – If Ever I Would Leave You

Ungefär så här tänker jag att en kärlekssång vara.

If ever I would leave you
It wouldn’t be in summer.
Seeing you in summer I never would go.
Your hair streaked with sun-light,
Your lips red as flame,
Your face witha lustre
that puts gold to shame!

But if I’d ever leave you,
It couldn’t be in autumn.
How I’d leave in autumn I never will know.
I’ve seen how you sparkle
When fall nips the air.
I know you in autumn
And I must be there.

And could I leave you
running merrily through the snow?
Or on a wintry evening
when you catch the fire’s glow?

If ever I would leave you,
How could it be in spring-time?
Knowing how in spring I’m bewitched by you so?
Oh, no! not in spring-time!
Summer, winter or fall!
No, never could I leave you at all!

Det engelska språket har en stor fördel i förhållande till svenskan. Presens particip är oändligt mycket mer sångbart på engelska jämfört med mitt modersmål.

Lyssna på Crosby, Stills & Nash – Helplessly Hoping och fundera över hur alitterationerna håller ihop sången. Sedan är det naturligtvis röster som lyfter orden mot himlen.

Helplessly hoping
Her harlequin hovers nearby
Awaiting a word
Gasping at glimpses
Of gentle true spirit
He runs, wishing he could fly
Only to trip at the sound of good-bye

Wordlessly watching
He waits by the window
And wonders
At the empty place inside
Heartlessly helping himself to her bad dreams
He worries
Did he hear a good-bye? Or even hello?

They are one person
They are two alone
They are three together
They are for each other

Stand by the stairway
You’ll see something
Certain to tell you confusion has its cost
Love isn’t lying
It’s loose in a lady who lingers
Saying she is lost
And choking on hello

They are one person
They are two alone
They are three together
They are for each other

Jag är ganska nöjd med min karriär som indiekille än så länge.

Det börjar oskyldigt. Fredrik skickar en spellista med låtar som jag borde lyssna på. (Alla länkar till spotify)

Det elektromagnetiska spektrumet

Nästa steg är att lyssna noga på Fredriks grupp Solander

Solander

Sedan hittar  jag min nästan ospelade Vampire weekendskiva, som jag fick förra året och upptäcker att det finns ett band till afrikansk musik.

Vampire weekend

Jag kommer ihåg att dottern rekommenderar Fleet foxes

Fleet foxes

I dagens tidning läser jag en recension av Local natives som knyter samman trådarna

Local natives

Plötsligt inser jag att Crosby, Stills & Nash lever och att de brutala och sköra sidorna hos Neil Young har många arvtagare. Det är lättare att integrera en nya identet om jag slipper ta avstånd från de gamla.

Nu tar jag på mig tröjan med det konstiga apmärket i nacken som jag fick av mina barn förra julen och går ut i världen. Frågan är om jag måste byta klädstil helt?