Jag vill gärna att förhållandet mellan musik och andra ämnen ska vara ömsesidigt berikande. Samtidigt vakar jag äver musikens ämnesspecifika kvalitet.
Hmmmmm.
Jag behöver fundera vidare över det som jag tror är skenbara motsättningen – och göra en malmövariant av stockholmshistorien.
Jag gillar texten. Det kallar jag rimkonst!
Detta är Stephen Frys favoritlåt:
För mig påminner sången om barndomens bekymmerslösa melodiradiolyssnande. Den stämningen vill jag behålla under dagen.
Hur stor är chansen?
Många oroar sig för integreringen mellan två stora aktörer. Själv befinner jag mig i tranceartat tillstånd efter att ha ramlat på den här låten:
Tack Niklas!
Jag fastnar framför programmet om Ingvar Vixell. Annorstädes är ett vackert ord.
Zoran frågar hur jag ser på läraryrkets tredje ben – och så var den dagen förstörd.
http://twitter.com/#!/tystatankar/status/111827053325721600
Och så på svenska:
Årets bästa konsert!
Vackert, allvarligt och roligt. Emil Jensen var knäckande bra på Stortorget.
Jag förstår inte att jag missat det här!
Tysta tankar 