Jag läser tentor och drabbas av längtan efter lite Ramelsk galenskap:
Det handlar nog om att tro på sig själv och våga överskrida gränser.
Och att referera korrekt.
Jag läser tentor och drabbas av längtan efter lite Ramelsk galenskap:
Det handlar nog om att tro på sig själv och våga överskrida gränser.
Och att referera korrekt.
Jag har varit på teatern och sett Evita.
Thalia och jag i den imponerande marmorfoajén:
Innan föreställningen var förväntningarna i den lika imponerande salongen påtagliga:
OK – nu vill ni veta vad jag tycker:
Välspelat
Välsjunget
Väldansat
Vackert
Poetiskt
Överdådigt
Äsch – jag gillar inte att sätt betyg. Men nu måste jag nog läsa in mig på Argentinas historia. Det uppenbarades några genanta luckor.
Recension i Sydsvenskan. De danska tidningarna är extremt entusiastiska.
Jag är inte säker på att detta är väl använda skattepengar.
En del minns dem som ett politiskt band. Jag kommer ihåg värmen och humorn.
Ibland glömmer jag bort hur bra han är.
Inspelningen är från Köpenhamn 1934. För den som känner till de avskalade inspelningarna från 20-talet är detta ganska välarrangerat. Men fullkomligt underbart. Jag gillar showmannen som ger publiken vad den vill ha – höga toner och dramatik. Hans bästa knep tror jag är att skapa osäkerhet i publiken. Kommer trumpetaren att nå den där sluttonen som alla väntar på…
Men han gör det varje gång. Befrielsen är fullständig.
Hal David är död och den här låtlistan är svårslagen. Tillsammans med Burt Bacharach skapade han några mästerverk som jag inte kan lyssna mig mätt på.
Ibland behöver jag pigga upp mig själv. Den här musiken fungerar bra.