Idag är det 90 år sedan Hank Williams föddes och 30 år sedan han dog. Jag har vänner som menar att det är betydelsefullt.
Hankjubileum
11
Category Archives: Musik
Allt faller
Om det inte var för er!
Jag kommer ihåg när New morning kom. Nu har Pia Sundhage gjort sången odödlig.
Ledin hos Strömstedt
Ett roligt och prestigelöst program. Ledin visar sig ha förbluffande god musiksmak.
Den nya versionen av A case of you
Höjdpunkten är när de diskuterar den här textraden i Vad gör du nuförtiden
https://twitter.com/anna_kaya/status/287298379044757505
Den schizofrene narcissistens hyllning till sig själv
Vad gör jag nu för tiden?
Varför hör jag aldrig av mej?
Det var alldeles för länge sen jag sågs…Det var de första ord jag sa,
När jag sprang på mig själv,
Ute på stan, tidigare idagBor jag kvar i samma två?
Vad jobbar jag med?
Jag bubblade av frågor, jag svarade
Sen avbröt jag mej med mitt underbara le’endeJag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har vaknat mitt i natten utav tystnaden,
Och önskat att jag sov här bredvid mig igen
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mejJag lovade att ringa, det skulle bli rätt snart
Jag fick mitt nummer och min nya adress
Sen rusade jag iväg, jag hade bråttom förstås
För bråttom för att hinna se,
Att jag följdes min gång med en förundrad blick
Det fanns så mycket kvar att säga, men jag bara gickJag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har suttit med vänner, på en stökig restaurang,
Och kommit på mig själv vara nån annan stans
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mejEn del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
Jag förstod aldrig riktigt,
Vad som hände den där gången,
Förutom att allt blev fel
Det fanns så mycket kvar att ge,
Det fanns kärlek mellan mig
Varför packade jag min väska istället för att slåssJag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas utJag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har fått för mej att jag sett mig,
Jag har ropat mitt namn,
Jag har sprungit rakt fram mot en främmande famnEn del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
En del av mitt hjärta
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
En del av mitt hjärta…
En bra blandning – SISTA KLINGAN?
Ungefär så här tänker jag en bra söndagsfrukost:
På radion Klingan. Alltid lika underbart oförutsägbart.
I Nya upplagan skriver Björn Wallde om James Bonds förhållande till sprit. Omistligt.
I ugnen värmer jag en fryst croissant. En vänlig granne har gjort mig svårt beroende på kort tid. Tack för det Krister. (Här borde jag lagt in en bild – men tyvärr är det för sent, uppäten).
Tanken på en promenad i vårvärmen känns inte alltför avskräckande.
I slutet av programmet släpper Lennart Wretlind bomben. Klingan upphör. Nästa år kommer ett annat program som heter Nya Klingan där han inte är inblandad – jag är skeptisk. (Jämför “Nya moderaterna”!!!)
Få saker kan få mig att lämna soffan
Richard Lindgren Band
Mikael Wiehe, Dan Hylander och Hanna Svensson.
DJ: Dr Rock
Presenteras av KulturbolagetSuccén från förra året är tillbaka! Vi firar återigen mellandagarna med en ordentlig hyllning till Bob Dylan.
Richard Lindgren Band har i år bjudit in celebra gästartister som Mikael Wiehe, Dan Hylander och Hanna Svensson.
Tillsammans går de igenom halva Dylans karriär med ett tre timmar långt gig. Räkna med en rad kärleksfulla tolkningar och en fin avslutning av året som gått.
Richard Lindgren Band:Richard Lindgren – gitarr, sång
Olle Unenge – sång
Edward Nyström – gitarr
Janne Adolfsson – mandolin
Jon Eriksson – gitarr, lap steel mm
Magnus Nörrenberg – keyboard
Micke Nilsson – bas
Janne Andersson – trummor
Den här konserten skulle kunna vara en av dem…
Lets raise the roof!
Jag har gjort slut med Kalle Anka. Det har ingenting med debatten om redigeringen av tomteverkstaden att göra – i stället var det de två nya datoranimerade filmerna i slutet av timmen som definitivt tog bort de sista resterna av magi kring traditionen.
Jag tröstar mig med allsångskonserten från Toronto med Tafelmusik chamber choir som framför Messiah i en fullödig version under ledning av en utspökad Händel.
– Lets raise the roof!
Det är tydligen en tradition. Jag är beredd att pröva den i liten skala från soffan.
Jag var i Toronto för 12 år sedan och blev mycket imponerad av hur framgångsrik integrationen var. I stadens centrum mötte jag människor från samma etniska grupper som jag i Malmö förknippade med utanförskap och förortsliv. Här åt de lunch tillsammans med arbetskamrater från välbetalda kontorsjobb.
Hallelulja!
Behöver jag skriva om händels äventyrliga och mångkulturella liv? Om musikens förbrödrande kraft? Äsch, det vore bara dumt och övertydligt.
En sorts jul
Jag är helt nöjd så här.
Efter gårdagens katastrofala konsert med Stones från Rio behöver jag något att tro på.
Jag vill vara en positiv pedagogikbloggare
En sådan som sprider inspirerande tips och delar med mig av viktiga erfarenheter.
Tyvärr hamnar jag ofta i det gnälliga politiska läget. Tur att det snart är nytt år.
Tysta tankar 