Ständigt detta patriarkat!!!!!

Jag vill ha statistik!

Språklig rikedom – panflöjt

Jag funderar på att bygga panföjter och googlar efter mått som skulle kunna förenkla tillverkningen. På wikipedia hittar jag andra ord för instrumentet och inser att det är en global företeelse:

Olika namn på panflöjt världen runt [redigera]

Akarapi, ankuta, antara, atala, au’ero, auka, au’keto, au paina, au sisile, au tahana, au taka’iori, avirare, ayarichi, bordon, bue balabala hangavu lu, capador, castrapuercas, cheko, ch’ili, ch’iri, chirihuana, chiru, chulli, ding, dero, diwdiwas, dorremi, duvu soro, eluma, enkwanzi, ergion, fieould, fistola, flauta de Pan, frestel, fusa, gammu burui, gratamusum, havirare, hehei, hoho, ira, jacha,jilawiri, jonkari, julu julu, kamu purui, kaur, kibalamba, kilawiri, kiteba, kugikli, kuvikli, laka, lakita, laquita, larchemi, liku, llakita, ilano, ilaquita, lutaqa, mcaho, maiso, maizu, mala, mali, malta, maltona, mataqa, mbou mbala mbala, mbuwa, mikwati wenyere, mimmiha, misengo, mishiba, morao, muscal, mushtaq, nai, nala male, ngororombe, ntendo, nyanga, obulere, orglice, oribe, orqo, paixiao, pallahua, pfuka, pihurlet, pongso, pukuna, rondador, sanga, sanja, shiba, sho, sico, siku, sikuri, siringa, skudueian, so, socosa, soinari, suieras, syrinx, taika, tijila, tseko, tshitebb, tsula ya noko, urnbanista, urusa, utkowi, wagg, wot, zamponia, ziphiolo

20130220-211122.jpg

Sommarnattens leende

20130215-225915.jpg

Jag och mamma ser en underbar föreställning på Malmö opera och vi njuter av allt. Historien, musiken, scenografi och sång är riktigt bra. Efter några minuter vänjer vi oss vid den stiliserade spelstilen och snart finner jag det helt naturligt att folk brister ut i sång. det borde vi göra oftare!

Kanske finns det en strimma av nostalgi – när jag var 20 år arbetade jag som scenarbetare på Stadsteatern och har starka minnen av att Zara Leander gästspelade i rollen som grevinnan.

Men detta är nog en bättre föreställning på alla plan. Se den!

Fast alla väntar på det stora numret:

Jag varvar ner efter föreläsning

Det är alltid en anspänning att möta studenter i stor grupp. Vår föreläsningssal rymmer 300 studenter och det är ganska utmanande på många plan att försöka skapa någon form av energi i rymmet. Idag pratade jag om musikens dubbla funktion som redskap för disciplinering och frigörelse. Det ska bli spännande att se vad som dyker upp i kursens avslutande examinationstexter.

Jag försöker undvika förenklingar men hamnade nog i en viss polarisering. Det finns en frihet inom det disciplinerade:

Den nya sorgsenheten

Jag tycker inte att musiker måste presentera förslag på lösningar – men det här är lite väl uppgivet.

“Håll om mig, bara du finns där…”

Medan världen rasar samman?