Jag ser säsongsavslutningen av Allsång på Skansen och studsar till när sångaren i Mando Fiao förklarar varför han är uppvuxen med Fröding: “Mina föräldrar är ju proggare så de tog ju barn på allvar”.
Annars inser jag att Måns Zelmerlöv har erövrat folkets kärlek. Nu kan han sluta med värdighet.
Jag gissar att Petra Mede tar över. Detta luktade avskedsföreställning.
https://twitter.com/jangradvall/status/364276526470021121
Och nu ska man behöva läsa om hur bra han var på Skeppsholmen?
…uppmuntrar mig inte att gå på helgonberättelser. Men Thales teater ger en lysande uppsättning om Sankt Olofs liv.
Roligt.
Lekfullt
Musikaliskt
Och tankeväckande.
Jag brottas med frågan – är regler verkligen en förutsättning för verklig frihet?
Själv fungerar jag nog delvis så. Ge mig ett ämne, och ett versmått så blommar min kreativitet. Men tolvtonsmusik?
Jag gillar allt Annika Norlin gör. Allt.
Vaknar till diskussionen mellan Mikael Wiehe och Maria Schottenius om ABBA och deras eventuella brist på ansvarstagande. Frågan om engagemang och politik känns svår att fånga i de vanliga höger/vänsterskalorna. Då ägde vi godheten och sorterade ogenerat musik och människor efter åsikter.
Allt var enklare förr. Den här listan över nationalsocialisternas program visar att stridslinjerna korsar varandra. Många vettiga förslag har smugit sig in bland dårskaperna.
Jag var vänster och känner väl igen diskussionerna om krav på budskap och engagemang. Vi spelade dixielandjazz och ockuperade Victoriabiografen inför hotet om rivning från de hemska sossarna Yngvesson och Sandell. Idag står byggnaden kvar och rymmer många spännande gästspel.
Tack för det Musikrörelsen!
Efter en intensiv dag kopplar jag av med Midsomer murders. Be mig inte redogöra för intrigen. Signaturmelodin är bättre än serien.
Det finns delar av melodin som går rakt in i hjärtat.
Jag har fortfarande boken om atombomben i kroppen. Den här sången erbjuder lättnad. Artikeln ger bakgrund.
Tysta tankar 