Dessutom gillar jag lågbudgetmusikvideo med glada dansare. Och har alltid velat ha en skinnjacka med fransar – men aldrig vågat.
Dessutom gillar jag lågbudgetmusikvideo med glada dansare. Och har alltid velat ha en skinnjacka med fransar – men aldrig vågat.
Jag inser att det ligger mycket arbete bakom en perfekt kropp och växlar nu mellan styrke- och smidighetsträning.
De som följer bloggen anar säkert en viss dubbelhet. De helger vi inte är på Österlen försöker jag leva upp till bilden av någon form av kulturbärare. Det gör inte ont.
Utställningen bygger på Christer Strömholm och de fotografer som på något sätt kan knytas till hans tradition av närgånget bildberättande. Ibland tröttnar jag på alla dessa misstänksamma blickar mot kameran, men ofta är det fantastiska bilder – vardagliga och anspråkslösa.
Jag funderar över hur dagens ivriga mobilfotograferande påverkar oss. Många bilder blir det. Den som försöker hävda foto som konst måste nog anstränga sig lite extra.
Jag återkommer till den här melodin – av oklar anledning.
Jag saknar Pete Seeger. Han har alltid funnits.
I den enklaste av världar handlar allt om makt. Vem för och vem följer? Jag gillar verkligen porträttet av den professionella tangodansösen i dagens Sydsvenska.
Att tango främst skulle vara en uppvisningsdans är en missuppfattning, säger hon.
– Den är till för dig och din danspartner. Missförstå mig inte nu, men att dansa tango är som att bli kär i någon i tre minuter, och sedan skiljas åt igen utan några löften. Du dansar inte med kroppen eller hjärtat utan med själen. Det har inte med sex att göra, utan med ett mänskligt möte. Jag dansar ofta som förare, och jag kan få samma känsla med en kvinna som med en man.
Jag behöver inte fler brutna löften, men det skulle vara kul att kunna.
Såhär tänker jag att storföreläsaren kan övervinna aulans olidliga ensamhet.