Perfekt söndagslyssning #duellen pic.twitter.com/bnyN7LCrMt
— Mats Olsson (@tystatankar) August 24, 2014
Musik på riktigt
Reply
Dock saknar jag den här aktiviteten som tycks vara stor på festivalen Shambala:
Power ballader och yoga syns mig vara en svårslagbar kombination.
Vi går en runda och hamnar på den gamla cykelflotten vid Centralen. Här spelar OLD som presenteras så här i festivaltidningen:
OLD spelar unik musik med högt i tak. Taket är så högt att Celine Dion blev husgudinna sida vid sida med Judith Butler, och när Josef och Maria hade en tvist om delad barnledighet fick Swedish House Mafia bli rådgivare.
Musiken som skapats och uppträdandena som utförts, för att inte tala om gruppens eklektiska kostymval har satt griller i mången hjärna. Somliga klarar bara en halv låt. Vissa har lämnat gig på grund av fobi för blod, och en del kan inte få nog. Oavsett upplevelsen har alla åhörare samstämt om att de aldrig förr hört ett liknande band.
På Stortorget blåser det och Ane Bruns musik fladdrar omkring.
Jag fryser och skyndar hem mot Malmö FF i kvalet till Champions league. På torget händer olika saker.
Vi trotsar regnet och går till Stortorget. Steve Earle börjar i tråkig bluesrock och slutar i glad country. Under resan har vi varit i New Orleans – Steve spelade en stor roll i teveserien Tremé.
Efterkonserten halkar vi in på Blå båten och Erik Böréns föreställning Ett ljudspår av ditt liv. Verkligen bra show och snygg inredning på båten som har nya ägare.
Jag hittar den här skivan i prylboden.
Boken Dans till svart pipa skakade om min tillvaro i tonåren. Mezz Mezzrow var en medioker klarinettist, men en författare som lyckades förföra mig fullständigt. Jazzen blev en livslång kärlek, lite förvirrande och ojämn, men fullständigt självklar i sin mångfald.
Vi diskuterar Johnny Cashs karriär. Han verkar ha haft ett ganska ojämnt humör.
Jag undrar hur de tänkte? 60-talets queerteorier manifesterades i det här gränsöverskridande bandnamnet.
Jag ser en repris av programmet och förstår kritiken. Ljud och bild är osynkat, artister och publik är ur fas, ingen hänger med på allsångslåtarna, rapdrottning, jojk, humorgrupp, fioltrams, pojkband – just när jag är på väg att ge upp kommer Björn Skifs in och räddar föreställningen.
Aldrig har jag känt mig äldre. Det är ingen behaglig upplevelse.